BERTIL FALKS NYA OSÄLJBARA JULBOK

BERTIL FALKS

NYA JULBOK

Bertil Falk har just publicerat ännu en julbok, tryckt i 91 exemplar, varav mitt exemplar bär no.47. Vi blir alltså färre och färre som varje år gläds den dag mot slutet av oktober, då julboken når oss. Och man tänker: ack huru många år återstår? Huru många exemplar skall nästa års julbok tryckas i?

Till allvaret. I fjol innehöll Bertil Falks julbok ett antal underbara sonetter, av egen hand, vilka, kan man tycka, borde ha uppmärksammats även på de allra som mest seriösa kulturredaktionerna. Så var, naturligtvis, inte fallet.

+

I år består julboken av en förträfflig översättning av Sir Richard Burtons (1821 - 1890) underbara klassiker om falkenerare i Indusdalen, Falconry in the Valley of the Indus.

+

Jag citerar ett längre avsnitt ur det tredje kapitlet, där emiren blir förbannad och som den sanne härskare han är enväldigt avgör frågan om falken skall tillåtas leva eller dö:

+

"'Ge mig min shikrah', sa emiren till den svarte och magre nevö, som stod med bister uppsyn på hans vänstra sida, 'du har inte flugit henne ännu; jag ska pröva henne mot dessa duvor.'
Den första käppen som träffade det imponerande poppelfikonträdet skrämde upp en koloni av stora gröna fåglar som hållti sig fast vid grenar och kvistar likt lika många papegojor. Några befann sig bakom och en av dessa var dömd att bli bytet.

'Gå på trädet igen - träffa det högre upp', viskade Ibrahim Khan till bazdaren och balanserade sin falk som var förberedd att kastas mot villebrådet.

Ett par duvor kom knuffandes ut ur pippalträdet och satte kurs genom den öppna himlen, så att det formade sig till en storslagen flykt. Shikrahan kastades omedelbart efter dem och alla åskådare skyndade bort från trädet för att avnjuta leken och stå beredda att hjälpa fågeln.

Oturligt för både falken och för min väns humör hade hon emellertid inte blivit 'rätt förberedd' denna morgon. Det framgick genast tydligt av hennes beteende. Istället för att hugga fast i bytet, 'checkade' hon först en fågel, sedan en annan och roade sig med att följa efter den i flykt för att till sist, när hon äntligen tröttnat på den olönsamma övningen, 'luta bort', och dra sig tillbaka till en av poppelgrenarna och ta plats där med så bestämd avsikt att alla falkenerarnas 'Ao Bachee' och våldsamma svängande med lockbetet var fåfänga försök att rubba henne.

Emirens panna mörknade. Ett antal argsinta ögonkast blixtrade från hans ögon och några lågmälda brummanden varnade hotfullt om en annalkande storm. Det är illa för en beloch att göra sig själv till åtlöje! Alla kastade förstulna blickar mot klåparen, den smale nevön och han kunde själv, i trots av sitt vanemässiga vresiga uppträdande, inte låta bli att visa med sitt minspel och sitt kropsspråk att samvetet satte obekväma känslor i rörelse inom honom

'Ge mig bågen', ropade emiren i raseri ' och låt mig omedelbart skapa ett stycke kadaver för denne svåger.'

Bazdaren som ville, men inte vågade protestera mot ett så gräsligt helgerån som att skjuta en falk, överlämnade långsamt en glänsande kaman av horn till sin husbonde och en tako eller en trubbig pil skodd med en bit horn. Scindier är särskilt kunnigha i bruket av detta vapen; de kastar missilen på vären så att den träffar med sidan och när en stor flock är målet den riktas mot, kan de ibland slå ner så många som tre eller fyra fåglar med några pilar...".

Richard Burtons bok Falkenering i Indusdalen är illustrerad och försedd med ett härligt omslag. Utgiven av ZenZat AB. Ej till salu... haha! Förhoppningsvis tar någon marknadsanpassad bokförläggare hand om ärendet och ser till att Buttons bok når en vidare allmänhet än Bertil Falks bekanta. Sak samma gäller Falks sonetter.