tag:blogger.com,1999:blog-340824532024-03-13T19:11:01.816+00:00CAVEFORS POSITION NR 3 / NYA SVARTA FANORMaterial 8:9:2006 - 23:10:2010 + tilläggAnonymoushttp://www.blogger.com/profile/15085300812713687116noreply@blogger.comBlogger580125truetag:blogger.com,1999:blog-34082453.post-81960647870899631992012-04-02T15:12:00.000+01:002014-08-16T08:07:01.026+01:00En Kartusian : Den grymma fredagen<span style="color: #ffffcc;">'</span><br />
<span style="color: #ffffcc;">'</span><br />
<br />
<a href="http://4.bp.blogspot.com/_efmHcUy6HOc/TJ9VG9BnSHI/AAAAAAAAFBA/y_l-98RkkU4/s1600/Cave.L%C3%A5ngfredagen.Collage+av+Bo+I.Cavefors.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img alt="" border="0" src="http://4.bp.blogspot.com/_efmHcUy6HOc/TJ9VG9BnSHI/AAAAAAAAFBA/y_l-98RkkU4/s200/Cave.L%C3%A5ngfredagen.Collage+av+Bo+I.Cavefors.jpg" height="624" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5521225246128425074" style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center;" width="640" /></a><span style="color: #ffffcc;">'<br />'</span><br />
<span style="font-family: arial;">En Kartusian</span><br />
<span style="font-family: arial;"><strong>Den grymma fredagen</strong></span><br />
<span style="font-family: arial;"></span><br />
<br />
<span style="font-family: arial;">Måndagen vandrar en man på vår gata;<br />tisdagen frågar vi vad han heter;<br />onsdagen hånar vi hans namn;<br />torsdagen spottar vi honom i ansiktet;<br />fredagen stenar vi honom<br />och så tar vi det lugnt under vilodagen. Gatan<br />låg stilla som efter en födsel,<br />aborten var tyst som stenarna,<br />ansiktet var benvitt;<br />det var tyst som efter ett dåligt<br />skämt; instrument<br />med oanständiga toner,<br />panikens avgrund;<br />skräckslagen stillhet i totalt medvetande<br />om att den unkna synden stank<br />och sprängde sönder världen,<br />som teg och inte ville se.<br />Söndagen vandrar en man på vår gata.<br />Vi känner igen Honom.<br />I skönheten och de fina dragen<br />speglar vi oss som i ett glas:<br />i djupet (men utan att det syns utåt) ser vi oss själva;<br />i Hans ansikte drunknar<br />alla våra grymheter;<br />Jesus ansikte är<br />så vackert så vi gråter<br />och hungrar efter det under Mässan:<br />Jesus! Vårt grymma arv<br />kastar vi Dig rakt i ansiktet!<br />Kom! På gatan ruttnar våra ögon.<br /><br /><br /><br /><span style="font-size: 78%;">Collage av Bo I. Cavefors<br />Copyright©A Carthusian&Bo I. Cavefors, 2002</span></span>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/15085300812713687116noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-34082453.post-54687521106139093812010-10-23T09:33:00.000+01:002010-10-23T08:06:49.366+01:00Leif Holmstrand & Bo I. Cavefors / Dödens Ö / Galleri Ping-Pong samt BOKRECENSIONER<span style="color: #ffffcc;">'</span><br />
<span style="color: #ffffcc;">'</span><br />
<span style="color: #ffffcc;">'</span><a href="http://4.bp.blogspot.com/_efmHcUy6HOc/TGgXveJsLsI/AAAAAAAAE98/LlFZQyBwXW0/s1600/A.Cave.Holmstrand.omslagd%C3%B6dens%C3%B62.P%C3%84RS+SLUTVERSION+SOM+SKALL+ANV%C3%84NDAS.pdf.jpg"><img alt="" border="0" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5505676648775429826" src="http://4.bp.blogspot.com/_efmHcUy6HOc/TGgXveJsLsI/AAAAAAAAE98/LlFZQyBwXW0/s320/A.Cave.Holmstrand.omslagd%C3%B6dens%C3%B62.P%C3%84RS+SLUTVERSION+SOM+SKALL+ANV%C3%84NDAS.pdf.jpg" style="cursor: hand; display: block; height: 187px; margin: 0px auto 10px; text-align: center; width: 320px;" /></a><br />
<div align="center"><br />
<span style="font-family: trebuchet ms;">19 August · 19:00 - 21:00 </span></div><span style="font-family: trebuchet ms;"></span><br />
<div align="center"><br />
Galleri Ping-Pong<br />
<span style="font-size: 85%;">Rådmansgatan 7<br />
Malmö, Sweden</span><br />
Det är dags </div><div align="center">för en releasetillställning för </div><div align="center">Bo I. Cavefors och Leif Holmstrands bok </div><div align="center">”Dödens ö / Ganymedes och Hebe” </div><div align="center">(formgiven av Pär Thörn). </div><div align="center"><span style="color: #ffffcc;">'</span></div><div align="center"></div><div align="center">Två dramatiska texter. </div><div align="center"><span style="color: #ffffcc;">'</span></div><div align="center"></div><div align="center">Den första (Cavefors: ”Dödens ö”, monologisk librettoform), </div><div align="center">cirklar lyriskt sjungande kring döden </div><div align="center">förstådd som begär och överskridelse, </div><div align="center">kanske rör det sig om en besvärjelse eller bön.</div><div align="center"><span style="color: #ffffcc;">' </span></div><div align="center"></div><div align="center">Den andra </div><div align="center">(Holmstrand: ”Ganymedes och Hebe”, mysteriespel för två aktörer </div><div align="center">och en förinspelad röst), </div><div align="center">fokuserar bland annat på det stumnade och </div><div align="center">omöjliga i döden som sexuell erfarenhet. </div><div align="center"><span style="color: #ffffcc;">'</span></div><div align="center"></div><div align="center">Texterna kompletterar varandra, </div><div align="center">omöjliggör varandra utan att något blir oskadliggjort. </div><div align="center"><span style="color: #ffffcc;">'</span></div><div align="center">Konflikt och förståelse.</div><div align="center"><span style="color: #ffffcc;">'</span></div><div align="center"></div><div align="center">Under kvällen kommer Pär Thörn att framföra improvisationsmusik. </div><div align="center">Bo I. Cavefors och Leif Holmstrand kommer att läsa ur boken. </div><div align="center"><span style="color: #ffffcc;">-</span></div><div align="center"></div><div align="center">Tid: 19.00, 19 augusti 2010</div><div align="center">Plats: <a href="http://www.galleripingpong.se/html/index.asp"><span style="color: #cc0000;">Galleri Ping-Pong<b></b></span>, Malmö</a></div><div align="center"><span style="color: #ffffcc;">'</span></div><div align="center"></div><div align="center">+ + +</div><div align="center"><span style="color: #ffffcc;">'</span></div><div align="center"><span style="color: #ffffcc;">'</span></div><div align="center"><span style="color: black;"><strong>Recensioner:</strong></span><br />
<br />
Thomas Sjösvärd,<br />
under rubriken "Utlevelse och distans"<br />
i Tidningen Kulturen den 23 oktober 2010.<br />
Mer <a href="http://www.tidningenkulturen.se/kritik-mainmenu-52/litteratur-mainmenu-35/7445-litteartur-bo-icavefors-doedens-oe--leif-holmstrand-ganymedes-och-hebe"><span style="color: red;">HÄR!<b></b></span></a><br />
<br />
+++<br />
<br />
Ann Lingebrandt, <br />
under rubrken "Dödsfixerad duo" <br />
i Helsingborgs Dagblad den 19 oktober 2010.<br />
Mer <a href="http://hd.se/kultur/boken/2010/10/18/dodsfixerad-duo/"><span style="color: red;">HÄR!<b></b></span></a><br />
<br />
+++</a></div><div align="center"><span style="color: #ffffcc;">'</span></div><div align="center">Lars-Göran Söderberg, i</div><div align="center">Tidningen Kulturen:</div><div align="center">"Läs och förfäras, läs och ta till er, läs och förneka - </div><div align="center">som undertecknad har gjort- men läs!"</div><div align="center"></div><div align="center">Mer <a href="http://tidningenkulturen.se/kritik-mainmenu-52/litteratur-mainmenu-35/7001-litteratur-bo-icavefors-doedens-oe-leif-holmstrand-"><span style="color: #cc0000;">HÄR!</span><b></b></a></div><div align="center"><b></b></div><div align="center"><b>+</b></div><div align="center"><b></b></div><div align="center">Anonym mailar angående Söderbergs recension:</div><div align="center">"Oceanen av älskande kroppar är primärt inte en gestaltning</div><div align="center">av erotik utan en stark djup bild av det hav som bär människorna</div><div align="center">mot dödens ö. Jag blir osäker om det skulle kunna visualiseras</div><div align="center">sceniskt, det kanske skulle krävas film. Åskådaren </div><div align="center">skulle annars bli alltför fixerad vid det mest spektakulära, </div><div align="center">det sexuella som ju är sekundärt. Det finns ett stående</div><div align="center">problem med att använda sexualitet i</div><div align="center">gestaltning: människor tror genast att det är pornografi,</div><div align="center">ädel- eller annan.</div><div align="center"><span style="color: #ffffcc;">'</span></div><div align="center">Jag har måst läsa texten ett antal gånger. Den har flera bottnar. </div><div align="center">En kritiker tolkade den sexuella utlevelsen som ett fåfäng </div><div align="center">och förkastligt försök till bot mot dödsskräck. </div><div align="center">Det skulle verkligen minst av allt fallit mig in</div><div align="center">att läsa detta så. (Och om så, vad vore det förkastliga att lindra</div><div align="center">dösskräck med sexuell utlevelse? Vem skulle ha mandat attdöma ut</div><div align="center">den besvärjelsen med något som man inte <strong>skall </strong>ägna sig åt. Vilken</div><div align="center">människa står över det mänskliga?)</div><div align="center"><span style="color: #ffffcc;">'</span></div><div align="center">I stället: när Sapfo har dött stiger "jag" in i riket hon tillhör, även om</div><div align="center">hon inte är närvarande där. "Jag" möter henne inte där, hon är borta.</div><div align="center">"Jag" möter sig själv - det vill säga, sitt egentlliga liv - på Dödens Ö. Det</div><div align="center">är ett f'ält av paradoxer, det är kort sagt varandet i sig, olösligt.</div><div align="center">För att "jag" skall kunna inta Sapfos plats, hennes ö, måste hon passeras,</div><div align="center">besegras, som krigföring betraktat är det logik, det är bara enkel </div><div align="center">invasion, men som varande betraktat? Igen: sexet och </div><div align="center">kåtheten, hamnar lätt i hyperfokus närhelst </div><div align="center">en publik konfronteras med orden och</div><div align="center">bilderna för dem, men det innebär i detta fall en fokusförskjutning</div><div align="center">som förvillar. Här är bortom all villa inte kvinna eller man, knappt</div><div align="center">ens liv eller död, här är... något annat. Färden dit kräver</div><div align="center">ofattbart mod, Man måste förbi smärtan, lusten, kopulerandet, förbi</div><div align="center">kön och könsakt, förbi själva inpiskningen i döden, förbi</div><div align="center">drömmen, törnena och de blommande rosorna, inte genom att fegt</div><div align="center">passera vid sidan av det utan genom att våga passera fullt ut</div><div align="center">igenom det: först där, först då, och bara vid slutet av just den</div><div align="center">vägen: <strong>mors mystica</strong> - Något Annat."</div><div align="center"></div><br />
<br />
<b><b></b></b>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/15085300812713687116noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-34082453.post-42067169751039370362010-10-17T20:06:00.003+01:002010-10-17T20:45:51.530+01:00Pedro Arrupe SJ : RELIGIOUS LIFE IN THE LIGHT OF THE GOSPEL<span style="color: #ffe599;">'</span><br />
<span style="color: #ffe599;">'</span><br />
<span style="color: #ffe599;">'</span><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="http://4.bp.blogspot.com/_efmHcUy6HOc/TLtH5ovYfeI/AAAAAAAAFDQ/mM_yV0IjbF0/s1600/Bi.Jesuiter.Arrupe.Entschluss..gif" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" ex="true" height="200" src="http://4.bp.blogspot.com/_efmHcUy6HOc/TLtH5ovYfeI/AAAAAAAAFDQ/mM_yV0IjbF0/s200/Bi.Jesuiter.Arrupe.Entschluss..gif" width="161" /></a></div><span style="color: #ffe599;">'</span><br />
<span style="color: #ffe599;">'</span><br />
<span style="font-size: medium;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Pedro Arrupe SJ</span></span><br />
<br />
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><strong>RELIGIOUS LIFE IN THE LIGHT OF THE GOSPEL</strong></span><br />
<br />
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">- - -</span><br />
<br />
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">The religious is one who as he went along encountered Christ, felt himself drawn (Jn 12,33) and followed him. The seen of the bansk of the sea of the Galilee (Mt 1, 16-20), the "come follow me" (Mt. 19-21) and the "leaving of everything" to follow him (Lc, 5, 11)has been reenacted at the centre of the world's stage, without interruption, for two thusand years.</span><br />
<br />
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">And the fact of the matter is that wherever you find a true Christian you also find such an encounter, such a "following" and "staying with him".</span><br />
<br />
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">The ways of "following" and "being with" him are, however, choises the Lord himself makes: "You ahave not chosen me, but I have chosen you" (Jn. 15, 16). And they are ways that colour the essential quality of the personal following-adhering, the personal renunciation-liberation.</span><br />
<br />
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">The 2nd Vatican Council speaks of a "greater liberty" and a "greater closeness" (PC. 1), which, of course, do not imply human authorities, but, rather, signify outstanding generosity and the duty to exercise it. To bring to reality, but a free profession and by a complete and public dedication, the ideals of the Kingdom, as Christ himself lived them, and with that emphasis of total commitment that marks the Gospel summons - that is the challenge for every religious.</span><br />
<br />
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">All religious (and all forms of the religious life that there have been and always will be in the Church) have this basic element in common - that of imitating Christ in this way. And they have a limitation in common too: no one of them can imitate him fully, for there is no end to the inexhaustible ways in which Christ may be imitated. It is precisely here that we find the source of the unity and the diversity of the religious families within the fold of the Church. All are drawn to the imitation of the same Christ from diverse and myriad angels , by grace, carism, that ultimately take there origin from the Spirit of the same Lord, and are recognized as such by the Church.</span><br />
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"> </span><br />
<br />
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: x-small;">From: Pedro Arrupe SJ <em>THE LIFE OF CHRIST</em>, Madrid 1976.</span>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/15085300812713687116noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-34082453.post-45073230474917532732010-10-14T13:09:00.003+01:002010-10-14T13:17:33.250+01:00Wästberg i världen / Recension : Bo I. Cavefors<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><img border="0" ex="true" height="200" src="http://3.bp.blogspot.com/_efmHcUy6HOc/TLbw02EH-tI/AAAAAAAAFDE/AosJRt9AYRE/s200/Bi.W%C3%A4stberg,Per.Hemma+i+v%C3%A4rlden.Bokomslag.jpg" width="118" /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span style="color: #fff2cc;">'</span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span style="color: #fff2cc;">'</span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Bo I. Cavefors</span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><strong>Wästberg i världen</strong></span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br />
</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><span style="color: #fff2cc;">'</span></span><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Bok: </span></div><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Per Wästberg : Hemma i världen. En memoar / </span><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">W&W 2010</span><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br />
<span style="color: #fff2cc;">..</span></span><br />
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"> </span><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><strong>Recensionen publicerad i <a href="http://www.fib.se/nytt-nummer-ute">FOLKETiBILD<b></a></b> (2010:10)</strong></span><br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><a href="http://3.bp.blogspot.com/_efmHcUy6HOc/TLbxldSNVBI/AAAAAAAAFDI/M8xLd_YFDiw/s1600/Bi.FolketiBild.10.2010.Omslag.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" ex="true" height="200" src="http://3.bp.blogspot.com/_efmHcUy6HOc/TLbxldSNVBI/AAAAAAAAFDI/M8xLd_YFDiw/s200/Bi.FolketiBild.10.2010.Omslag.jpg" width="146" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><span style="color: #ffe599;">'</span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><span style="color: #ffe599;">'</span></div><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Per Wästberg var en av den ymniga och yviga skara europeiska medelklassmän som under 1960- och 1970-talen flaxade runt i Afrika på ett odefinierat eget eller annans uppdrag för att hjälpa de stackars afrikanerna finna sig själva, återuppliva sin historia, bli självständiga från kolonisatörer och annat otyg. Alltsammans mycket hedervärt om inte OM varit, att det efterhand som åren och decennierna flöt bort som floden drunknar i Victoriasjön, visade sig att den liberala attityden oftast intet annat var än försök att finna en väg och en förträningsmekanism som stillade den egna oron och osäkerheten inför en alltmer oförståelig och instabil värld. Afrika blev en bra förevändning för att komma till egen sjukdomsinsikt.</span><br />
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br />
</span><br />
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Av dessa skäl är Wästbergs ”memoar” en obehaglig bok. Dessa vita européer och nordamerikaner som menade sig vara en viktig ideologisk kader för att ”rädda” Afrika, få afrikanerna till att bli demokrater i västerländsk mening, som utan att bli tillfrågade ”la sig i” Afrikas angelägenheter. De skulle ständigt skjutsas hit och dit, diskutera och argumentera, de skulle göra hembesök hos de fattigaste av de fattiga, alla menade sig ha goda råd att ge i kulturer de inte förstod och än mindre var delaktiga av, vars politiska ”råd” oftast snarare förvärrade den spända politiska verkligheten och gav nykolonialismen utmärkta inkörsportar till det avkolonialiserade men nykolonialiserade Afrika. När denna besserwissrarnas historia kommer att skrivas blir den västerländska världsordningen än mer ifrågasatt av afrikanerna, än den är idag.</span><br />
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br />
</span><br />
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Wästberg skriver i sin ”memoar” om hustrur och älskarinnor (öppet men oengagerat), om sin släkt och om tusentalet andra människor. Det är roande att läsa personregistret. Det kräver viss möda att finna intressanta namn inom litteratur, vetenskap, konst och politik från åren 1966 till 1980 (den period memoarerna omfattar) som inte finns med i Wästbergs bok. Dock: jag slår upp namn som Lumumba, Nkrumah och Kenyatta och finner att de inte finns med i Wästbergs afrikanska verklighet (jo, Lumumba nämns när Wästberg berättar om en ung man som utgav sig för att vara Lumumbas son…). För övrigt finns alla rubriknamnen från de tjugofyra år memoarerna omfattar, med, svenska och icke-svenska. Till och med Castro och Tito, Grass och Ho Chi Minh. Förgäves letar jag efter namn som Kim Il Sung, Honecker och Mao. Ansågs de alltför opåverkbara av den västerländska medelklassismen?</span><br />
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br />
</span><br />
<br />
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: xx-small;">Copyright©Bo I. Cavefors 2010</span><br />
<br />
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/15085300812713687116noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-34082453.post-78663105011062705412010-10-11T18:52:00.002+01:002010-10-11T19:00:54.917+01:00Bo I. Cavefors : Balthazar Gracian, Arthur Schopenhauer och livsviljan<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span style="color: #ffd966;">'</span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span style="color: #ffd966;">'</span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="http://2.bp.blogspot.com/_efmHcUy6HOc/TLNPU5cfu8I/AAAAAAAAFDA/XwwqJdsOzSk/s1600/Bi.Gracian,Balthazar,SJ.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" ex="true" height="200" src="http://2.bp.blogspot.com/_efmHcUy6HOc/TLNPU5cfu8I/AAAAAAAAFDA/XwwqJdsOzSk/s200/Bi.Gracian,Balthazar,SJ.jpg" width="190" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br />
</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span style="color: #ffe599;">'</span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="margin: 0mm 0mm 0pt;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><span class="header">Bo I. Cavefors</span></span><br />
<br />
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><strong><span class="header">Balthazar Gracian, Arthur Schopenhauer och livsviljan</span></strong></span></div><br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0mm 0mm 0pt;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><span class="text">I Tyskland firar man i år (1988...) att det är 200 år sedan Arthur Schopenhauer föddes. I en tid då många människor praktiserar Schopenhauers åsikt att man kan befria sig ur världens elände genom att förneka livsviljan, är filosofen om inte glömd så dock förgäten. </span><br />
<br />
<span class="text">Låt mig presentera Arthur Schopenhauer med hjälp av Balthazar Gracian y Morales, född i Belmonte de Calatyud i Aragonien den 8 januari 1601 och död den 6 december 1658 i Tarazona. </span><br />
<br />
<span class="text">Balthazar Gracian var filosof, författare, jesuit<span style="background-color: #ffe599;">,</span> predikant och professor. 1832 översatte Arthur Schopenhauer Gracians 1647 utgivna bok <i>Oraculo manual y arte de prudencia</i>, på tyska <i>Hand-Orakel and Kunst der Weltklugheit</i> (utgiven av Deutscher Taschenbuch Verlag, Munchen 1985, 182 s., DM 8.80). </span><br />
<br />
<span class="text">Balthazar Gracian levde under en av den spanska kulturens rikaste och intellektuellt mest fruktbara perioder, Siglo de oro, som inledde 1500-talets renässans och fortsatte med 1600-talets barock och han skrev en rad berömda och inflytelserika arbeten. Några har behållit sin aktualitet in i vår tid, förutom <i>Oraculo manual</i> även den filosofiskt-satiriska romanen <i>El Critic6n</i>. </span><br />
<br />
<span class="text">Arthur Schopenhauer upptäckte Gracians illusionsfria insikter om människors sociala och psykologiska villkor och fann i den spanske jesuiten en, som han tyckte, förträfflig föregångare till sin egen moralism. Därför översatte han <i>Oraculo manual</i>, en vishetens bok, en samling sentenser och maximer, aforismer, sammanställda av författarens gode vän Don Vincencio Juan de Lastanosa. Det är 300 korta stycken på temat världsvisdom och levnadskonst, med nära anknytning till Platons anspråksfullt ideala uppfattning om det fullkomliga. Gracian knyter an också till Aristoteles funderingar om det högsinnade (<i>megalotymos</i>). Också Gracian menade att människan måste sträva efter den fullkomliga skönheten, efter det värde som varar även när nyttans värnplikt satt sina spår. Estetik och god smak stod högt på Gracians prioriteringslista och han ansåg detta vara lika viktigt som etiken i våra liv, hur vi lever våra liv. Balthazar Gracian visste att den profana bildningen måste kombineras med viljan till form, att bildning utan estetik endast är halvbildning. </span><br />
<br />
<span class="text">I aforism 87 skriver Gracian: ”Människan är född som barbar och endast bildning befriar henne från bestialitet.- Hån menar att vetandet är enbart ”klumpigt” om det inte presenteras med ”elegans”. Inte endast vårt vetande utan också vår vilja måste vara ”elegant”. I aforism 298 skriver Gracian att tre saker gör en man till gentleman, till världsman, att den ”gudomliga frikostighetens största gåvor är: ett fruktbringande geni, ett stort förstånd och därtill en upphöjd och angenäm smak …” </span><br />
<br />
<span class="text">Gracians kloka råd är allmängiltiga. Människan måste alltid ha arrangerat det så att hon förfogar över reserver. Vi skall aldrig nyttja alla våra krafter eller all vår kunskap, utan istället alltid bereda medmänniskorna nya överraskningar, komma med än bättre råd, med än mer vetande, med ytterligare hjälp. På så sätt, skriver Gracian, främjar man sin ”återfödelse i tapperhet, i kunskap, i lycka, ja i allt. Man framträder ständigt med nya härliga förmågor och går som solen ständigt upp”. </span><br />
<br />
<span class="text">Det krävs begåvning, mod och disciplin för att kunna följa Balthazar Gracians råd. Som Platon menar Gracian att människan skall i sig förena all fullkomlighet. Det medelmåttiga är icke att fördra. Människans mål skall alltid vara det högsta. Dock inte av egennytta, utan till Guds större ära. </span><br />
<br />
<span class="text">Livet skall vara som ett fulländat konstverk. I aforism nr 93 kräver Gracian universalitet: ”en man som i sig förenar alla fullkomligheter, är mångfaldigad”. </span><br />
<br />
<span class="text">Gracians livshållning överensstämmer med renässansfilosofen Giovanni Pico della Mirandolas, dvs. att vi är vår egen skapare och själv formar vårt liv som en bildhuggare med mejselns hjälp tvingar sin vilja på det oformade marmorblocket. Vi måste själva göra ett konstverk av den gudomliga materian, av våra liv. </span><br />
<br />
<span class="text">Inte endast Arthur Schopenhauer utan också Friedrich Nietzsche var välbekant med den spanske jesuitens filosofiska mästerverk. Nietzsche yttrade sig endast negativt om Gracian och menade att denne liksom Pascal hade ”den ganzen griechischen Geschmack gegen sich”. Nietzsche ansåg att Gracian var alltför mycket kristen moralist. Grekbeundraren Nietzsche tyckte emellertid att också Sokrates var ogrekisk i sin moralism. Bortom gott och ont fann Nietzsche själv större tilltro i den sofistiska amoralismen. Gracian stod närmare de gamla grekerna än Zarathustradiktaren, som till skillnad från de grekiska tänkarna inte visste vad måttfullhet innebär. Gracian däremot beundrade uppriktigt antiken och skrev i aforism 300 att intet är ”mer älskvärt än enbart dygd och intet mer avskyvärt än enbart synd”. </span><br />
<br />
<span class="text">Balthazar Gracian gjorde en exemplarisk sammanfattning av antikens och kristendomens visdom, men de kristet etiska kraven är tydligare och strängare hos Gracian än t.ex. hos den italienske kollegan 1500-talshovmannen Baldesar Castiglione, som i <i>Il Libro del Cortegiano</i> betonar estetiken på etikens bekostnad. </span><br />
<br />
<span class="text">Arthur Schopenhauer kom i kontakt med Gracians bok under koleraepedemien kring 1830, samtidigt som han blev överbevisad om att hans eget epokgörande arbete <i>Die Welt als Wille and Vorstellung</i> icke föll samtiden i smaken utan förblev oläst och förkastat. Då framträdde den ”andre Schopenhauer”, som försökte acceptera livets alla obarmhärtiga krav. Han började skriva ned sina personliga erfarenheter och gjorde betraktelser över sig själv. Schopenhauer upplevde <i>Oraculo manual</i> i en atmosfär genomdränkt av de gamla grekernas livsdom kombinerad med livserfarenheterna från renässansrådgivare som Castiglione, Macchiavelli och Montaigne. Antikens klokskap trängdes med gammaltestamentliga visioner. Gracians pessimism och djupa och äkta barockanska misstroende mot denna världens storhet och härlighet, hans vetskap att man bör misstro människans handlande, bekräftade Schopenhauers egna erfarenheter. Den fritänkande filosofen fick ny kraft genom den kyrkotrogne professorn i retorik, metrik, litteratur, filosofi och teologi vid jesuiternas universitet. Den tidlösa visdomen hos Balthazar Gracian förvandlade Arthur Schopenhauer till en filosofi om vad han själv ansåg vara livets mening. Men Schopenhauers pessimism utan tro och utan hopp skulle Gracian ha betecknat som brist på ”skarpsinne och urskillningsförmåga” (aforism nr 49). </span><br />
<br />
<span class="text">Det europeiska kulturarvet förenar Gracian och Schopenhauer samtidigt som det ger båda möjlighet att tolka det efter sin egen fria vilja. Båda visar spännvidden i den västerländskt andliga odling vi alltför länge och lätt låtit ligga i träda till förmån för tidens trendfilosofiska nulliteter. </span></span></div><div class="MsoNormal" style="margin: 0mm 0mm 0pt;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="margin: 0mm 0mm 0pt;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: x-small;">Artikeln tidigare publicerad i TIDSKRIFTEN SIGNUM (1988:9)</span></div><div class="MsoNormal" style="margin: 0mm 0mm 0pt;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="margin: 0mm 0mm 0pt;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><span style="font-size: xx-small;">Copyright©Bo I. Cavefors 1988, 2010.</span></span></div><div class="separator" style="clear: both; margin: 0mm 0mm 0pt; text-align: center;"></div><div align="left" class="MsoNormal" style="margin: 0mm 0mm 0pt;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"></span></div>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/15085300812713687116noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-34082453.post-31119214925504518702010-10-07T17:47:00.009+01:002010-10-07T17:59:10.177+01:00Bo I. Cavefors : von Platen till raf<span style="color:#ffffcc;">'
<br />'</span><a href="http://1.bp.blogspot.com/_efmHcUy6HOc/TK36Sb34-zI/AAAAAAAAFC0/UNQZfjWlOyM/s1600/A.Cave.von+platen+till+raf.HazardochPalm.OMSLAG..jpg">
<br /><a href="http://1.bp.blogspot.com/_efmHcUy6HOc/TK36Sb34-zI/AAAAAAAAFC0/UNQZfjWlOyM/s1600/A.Cave.von+platen+till+raf.HazardochPalm.OMSLAG..jpg"><img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 129px; DISPLAY: block; HEIGHT: 200px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5525347512480234290" border="0" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_efmHcUy6HOc/TK36Sb34-zI/AAAAAAAAFC0/UNQZfjWlOyM/s200/A.Cave.von+platen+till+raf.HazardochPalm.OMSLAG..jpg" /></a>
<br /><span style="color:#ffffcc;">'
<br />'
<br /></span><div align="center"><span style="font-family:arial;">I <strong>von Platen till raf</strong> – <span style="font-size:85%;">Nya Svarta Fanor</span>, möter vi den inre fienden så som makten alltid definierat den; det är avvikaren, kritikern och fritänkaren som är faran. Det är en berättelse om den politiska kulturen som utmanar rådande normer och som ifrågasätter överenskommelser vi aldrig tillfrågats om vi velat ingå.
<br />
<br />I denna utgåva medverkar även <strong>Pål Espen Söbye</strong>, <strong>Pär Thörn</strong> och <strong>Henrik Palm</strong> med texter som går på djupet med Bo I. Cavefors’ kontroversiella utgivning av Röda Arméfraktionens (den så kallade Baader-Meinhofligan) samlade texter som utkom 1977.
<br />
<br />-
<br />
<br /><strong>Hazard & Palm Bokförlag</strong> </span></div><div align="center"><span style="font-family:Arial;color:#ffffcc;">'</span></div><div align="center"><span style="font-family:Arial;color:#ffffcc;">'</span></div><div align="center"><span style="font-family:Arial;"><strong><a href="http://www.hazard-palm.se/Hazard-Palm_Bokforlag/Webbshop.html"><span style="color:#cc0000;">Beställ boken här>>>>>>!<b></a></b></span></strong></span></div><div align="center"><span style="font-family:Arial;color:#ffffcc;">'</span></div><div align="center"><span style="font-family:Arial;color:#ffffcc;">'</span></div><div align="center"><span style="font-family:Arial;"></span></div>
<br />Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/15085300812713687116noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-34082453.post-71100662851170875352010-10-02T07:50:00.010+01:002014-01-27T08:32:34.441+00:00Dionysos Andronis : FINIS de Bo Cavefors<span style="color: #ffffcc;">'</span><br />
<span style="color: #ffffcc;">'</span><br />
<a href="http://3.bp.blogspot.com/_efmHcUy6HOc/TKbWWungU-I/AAAAAAAAFB0/vtC44PkAo3Q/s1600/Image59a.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img alt="" border="0" src="http://3.bp.blogspot.com/_efmHcUy6HOc/TKbWWungU-I/AAAAAAAAFB0/vtC44PkAo3Q/s200/Image59a.jpg" height="470" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5523337678975685602" style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center;" width="640" /></a><br />
<br />
<div>
<span style="font-family: arial;"><span style="color: #cc0000;"><br /></span></span>
<span style="font-family: arial;"><span style="color: #cc0000;"><br /></span></span>
<span style="font-family: arial;"><span style="color: #cc0000;"><br /></span></span>
<span style="font-family: arial;"><span style="color: #cc0000;"><br /></span></span>
<span style="font-family: arial;"><span style="color: #cc0000;"><br /></span></span>
<span style="font-family: arial;"><span style="color: #cc0000;"><br /></span></span>
<span style="font-family: arial;"><span style="color: #cc0000;"><br /></span></span>
<span style="font-family: arial;"><span style="color: #cc0000;"><br /></span></span>
<span style="font-family: arial;"><span style="color: #cc0000;"><br /></span></span>
<span style="font-family: arial;"><span style="color: #cc0000;">Dionysos Andronis</span></span></div>
<div>
</div>
<br />
<span style="font-family: arial;"><strong>FINIS (2009) de Bo Cavefors</strong><br /><br />Ce grand chef d'oeuvre de Bo Cavefors vient s'ajouter à sa série de performances filmées. C'est lui-même l'auteur de cette performance corporelle qui a un titre français. Les quatre actants vont finir dans une impasse anticipée de passions et d'extase.<br /><br />Le film est divisé en trois parties numerotées. Les dessins de biches et faons sont sur les trois débuts. Mais pourtant les trois suites ne seront pas du tout innocentes. Les quatres actants ne vont pas finir leurs prestations mais ils seront "finis" eux-mêmes.<br /><br />Le dessin d'André Masson avec le personnage d'Acéphale sert d'introduction. Le même dessin a été utilisé par Kaganof pour ses livres et pour ses performances aussi. Il vient des années 30 et de la collaboration de Masson avec le magazine "Acéphale", édité par Georges Bataille.<br /><br />La première partie commence avec les quatre corps masculins nus en tableaux vivants. Un homme masqué est allongé par terre. Nous n'allons pas tarder à comprendre que c'est Cavefors lui-même. Un coeur charnel gît sur le sol entre Cavefors et un jeune homme nu reste assis sur une chaise. Les deux autres restent debout. La musique de Martin Bladh commence à souffler lentement. La caméra se met à observer les parties des quatre corps.<br /><br />Une voix masculine se livre à une confession de phantasmes homosexuels en anglais. La voix est modifiée et les images sont sautillantes. Cavefors au milieu de la troisième partie du film commence à se caresser. Un homme-gardien nu vient de lui enlever le bonnet noir couvrant sa tête. Ce bonnet noir sera maintenant introduit à la tête de l'homme assis. Les ombres des performers et de leurs jeux érotiques sont projetés sur les murs. Cavefors fouette le jeune assis et se met à se masturber.<br /><br />Sans point culminant, les actants seront "finis" et "achevés" dans une impasse d'extase. Ils seront consolés avec le dessin de Masson qui revient à la fin des 27 minutes du film.<br /><br /><span style="font-size: 78%;">écrit par Dionysos Andronis</span></span>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/15085300812713687116noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-34082453.post-1757878529449536962010-09-21T20:51:00.029+01:002014-01-27T13:19:37.321+00:00Ervik Cejvan : Ordets kött. Om performancekonst av Cavefors & Bladh<span style="color: #ffffcc;">'</span><br />
<span style="color: #ffffcc;">'</span><br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/_efmHcUy6HOc/TJkM-znS6KI/AAAAAAAAFAk/-xhREFybmUI/s1600/Bacon+Action.Peter.2.19A..jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img alt="" border="0" src="http://1.bp.blogspot.com/_efmHcUy6HOc/TJkM-znS6KI/AAAAAAAAFAk/-xhREFybmUI/s200/Bacon+Action.Peter.2.19A..jpg" height="294" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5519457091465701538" style="display: block; height: 146px; margin: 0px auto 10px; text-align: center; width: 200px;" width="400" /></a></div>
<span style="color: #ffffcc;"> '<br />'</span><br />
<span style="color: #ffffcc;"><br /></span>
<span style="color: #ffffcc;"><br /></span>
<span style="color: #ffffcc;"><br /></span>
<span style="color: #ffffcc;"><br /></span>
<span style="color: #ffffcc;"><br /></span>
<span style="color: #ffffcc;"><br /></span>
<span style="color: #ffffcc;"><br /></span><span style="font-family: trebuchet ms;"><span style="color: #cc0000;"><br /></span></span><br />
<span style="font-family: trebuchet ms;"><span style="color: #cc0000;">Ervik Cejvan</span> </span><br />
<span style="font-family: trebuchet ms;"><strong>ORDETS KÖTT</strong></span><br />
<span style="font-family: trebuchet ms;">- om performancekonst av Cavefors & Bladh<br /><br /><span style="font-size: 85%;">Föredrag, den 18 september 2010, Malmö. KONSTATELJé E</span><br /><br /><br />Ord. Kött. Språk. Kropp. Det går en skiljelinje mellan Ord och språk och mellan Kött och kropp. Skillnaden här är en åt-skillnad, en radikal frånvaro av förbindelse mellan Ord och språk, Kött och kropp. Likaså saknar vi förbindelsen mellan språk och Kött. Språket kan inte uttrycka köttets inslutenhet i kosmos, i inkarnationen – språket är ett språkande, språket språkar, som Heidegger säger – det säger ingenting om någonting.<br /><br />Det är tanken som rör språket mot mening, eller: det är Ordet, det absoluta, som liksom gudens namn inte kan uttryckas. Ordet är meningens bärare och tankens ande, språket vore nonsens utan det. Vad grundar vi frånvaron av förbindelse mellan Ord och språk, kropp och Kött i? Mer exakt: i frånvaron av den sexuella relationen. <strong>Det finns ingen sexuell relation</strong>, säger Lacan. I <strong>sexuationsformeln</strong>, en obskyr tillämpning av predikatlogiken och den matematiska mängdläran, finner Lacan att det finns två sidor, en och den Andra, och att det inte finns någon förbindelse mellan ”dessa” <strong>två</strong>.<br /><br />Den ena sidan är underordnat den så kallade <strong>falliska funktionen</strong> – det är inte en ståkuk vi talar om här men mer precis en konstitutiv och nödvändig tomhet som låter skapelsen framträda <strong>ex nihilo</strong>, en tomhet som begäret fyller på med alla möjliga och omöjliga fantasier – om fallos som en ståkuk. En kuk är ibland inte annat än en kuk, för att parafrasera Freuds ”en cigarr är ibland bara en cigarr”. Fallos, det är den gemensamma nämnaren, det för oss samman, i kärleken till exempel; en funktion som identitet och existens grundas i. Och begäret. Att begära är att vilja ha fallos – begärsobjektet. Såsom den enskildes begär är fallos ett omöjligt fantasiobjekt, det så kallade lacanska <strong>objekt a</strong>; en fantasi om ägande av fallos. Men fallos kan inte vara endast mitt, endast för-mig. Fallos är därför ett omöjligt begärsobjekt som aldrig kan fångas, det kan aldrig inkorporeras av den enskilde; fallos är bärare av begäret, det är en universell funktion, ett icke-objekt, varför vi kan säga att fallos inte finns, <strong>objektivt</strong> sett. Fallos är, till syvende och sist, en <strong>funktion</strong>; <em>en symbolisk universalitet</em>, någonting utöver det uppenbara.<br /><br />Vi är aldrig nöjda med det vi ser, hör och känner. Vi upphör aldrig att begära. Begäret är ett jagande efter vind – för begäret rör sig i en så kallad metonymisk rörelse; en betydelse omvandlas till en annan i en kedja associationer utan någon verklig grund, någon verklig urbild eller motiv. Effekten blir sin egen orsak. Och orsaken är vad som inte fungerar som orsak, för att det är sin egen effekt.<br /><br /><strong>Det finns ingen sexuell relation</strong> för att den andra sidan av Lacans sexuationsformel inte alls är underordnad fallosfunktionen. Den andra sidan kallar Lacan ”feminin njutning” (<strong>jouissance feminine</strong>). Det är emellertid så att den kvinnan Lacan ser njuta inte är en <strong>fallisk</strong> kvinna, mannens begärsobjekt, eller ens en kvinna som omfattas av språket. Det handlar om en ganska enkel bild Lacan försöker gestalta när han talar om en <strong>annan</strong> njutning, en njutning i sig, fullständigt förankrad i Köttet, det singulära – <strong>i mig som njuter</strong>. Njutningen kräver en total frigörelse från begärets ideologiska struktur. Njutningen av det så kallade feminina slaget heter så hos Lacan för det enkla faktum att ”kvinnan” saknar en kuk. Men att hon absolut kan njuta utan den är ett mysterium. Mer åskådliggjort än detta blir det inte. Lacan leker med förväxlingen mellan kuk och fallos. Och vad blir en bättre bild av fallosens faktiska frånvaro, om inte just frånvaron av kuken hos kvinnan?<br /><br />Hursomhelst, Ord och språk, Kött och kropp skiljer sig på samma vis som begär och njutning skiljer sig åt, lär vi av Lacans sexuationsformel. Köttets ofattbara dimension – inkarnationen – förankrar köttet i mig, i MIN njutning. Njutningen är min. Att njuta är att koppla loss världen och ingå en kommunion med det inkarnerade i Köttet. Vad är inkarnationen? <strong>Ord blir kött</strong>, säger Uppenbarelseboken. Eller, ord besjälar köttet. Och detta <strong>carne</strong> är inte kroppen som begär och sväller av passion och begär, men exakt njutningen, den singulära existensen inom oss som för oss närmare Ordet i kommunionen med Köttet.<br /><br />Det finns en aspekt av språkets förlamning i Cavefors’ & Bladhs performance, en njutning som är åtskild från världen, en kommunion, en ritual. Många åskådare upplever det hela som en mässa, det är någonting <strong>religiöst</strong> i det. Vad är det religiösa? Just det, Köttet blir nästan intensivt påtagligt i Cavefors’ & Bladhs performance; Ordet framträder och talar ett stumt njutningens språk. Denna njutning kan tyckas vara exhibitionistisk och obscen även, men långt ifrån pornografisk eller banal. Denna njutning är sålunda <strong>demonisk</strong>, den <strong>förmedlar</strong>, vilket är rätt egenskap av gamla grekernas <strong>daimon</strong>, en värld mitt i vår värld som alla slags bortträngningsmekanismer och sublimationer i historia och nutid stävjat, men som alltså inte är bortom men här och nu och just i stunden som Cavefors & Bladh genomför sina mässor och ritualer, öppnar upp ett ögonblick av världen som den är: osublimerad, direkt – <strong>real</strong>. En real värld är utan pynt. Det reala är omöjligt att symbolisera, det <strong>är</strong>. Hos Lacan är dessutom <strong>det reala </strong>ett särskilt begrepp med just denna betydelse, det är underliggande och oförfalskat. Genom att dölja någonting förintar vi inte dess vara, dess okuvliga närvaro tränger fram som en sanning. Och sanning är fundamentalt vad vi ogärna vill veta. Vi älskar pynt, att begära istället för att njuta. Slavmoralen istället för viljan till makt, som Nietzsche profeterar om.<br /><br />I det följande skall jag i ett språk som i det närmaste fallerar att vara poetiskt för att det vill uttrycka det reala Cavefors & Bladh öppnar, och som också misslyckas att vara akademiskt för att det på intet sätt kan vara det, skall jag alltså estetisera språket för att tala om <strong>ordets kött</strong>, så som jag ser det framträda i ljuset av Cavefors’ & Bladhs performance, som jag heller alltså vill kalla <strong>mässa</strong>, ja kommunion. Här är den estetiserande del två av mitt anförande:<br /><br />II<br />Ordet är ett varasäte. Kroppen omsluter Köttet. Ord och Kött – mitt Kött är inte ditt. Vi delar kropp och språk. Det här är min kropp, ät mig. Kommunikation, ännu inte en kommunion – av Ord i Köttet. Språk, kropp, det gemensamma. Min kropp blir din, vi talar, vi älskar. Men mitt Kött är mitt. Och Ord som bebor det. Ingen äger mitt kött. Det är en gåva jag inte kan ge. En gåva för-mig.<br /><br />Vi lär oss att begära, att uttrycka begäret. Begäret är det objektiva, det ideologiska, språket... Begäret är min fantasi om dig. Begäret är inte mitt. Det är en idé som en annan planterar, den jag åtrår. Jag begär. Men begäret är ett begär efter en annan. Lacan säger: <strong>Begäret är en annans begär</strong>. Åtskillnaden mellan begär och njutning är också åtskillnaden mellan språk och ord. Det talade, vad jag säger - språket, det du hör, lyssnar på. Det är vad DU hör att jag säger. Och du förstår. Och vi kommunicerar. I bästa fall för vi en dialog. Lacan: <strong>Kommunikation är att få tillbaka sitt eget budskap i omvänd form.</strong><br /><br />Vi kan ställa upp ett schema:<br /><br /> två nivåer, ovanpå varandra; varje nivå har två horisontella begrepp som hör samman med varandra men är åtskilda från den motsatta horisontella uppställningen, ovanifrån nedåt och tvärtom:<br /> vi har alltså:<br /><br />Det flyktiga, metanivån (övre delen): SPRÅK KROPP<br /><br />Det eviga, grunden (undre delen): ORD KÖTT<br /><br />ORD och KÖTT är bortom representation för att KROPP och SPRÅK är vad som representerar, mig för dig. ORD och KÖTT <strong>är</strong> och skulle med Lacan kunna karakteriseras som det reala – det reala är vad som inte kan konceptualiseras, symboliseras (symbolen är bara kompensationen för en frånvaro); <strong>det reala är alltid på sin plats</strong>. SPRÅK och KROPP är representationen, en ständigt föränderlig kedja av förskjuten mening, vad vi med Lacan skulle säga är <strong>imaginärt och symboliskt.</strong><br />Språk och kropp är allt som är utbytbart, förgängligt och föränderligt. Det hör till metanivån, alltså spekulationens och osäkerhetens. Att vi talar och knullar är samma sak. Det är sitt eget självändamål, en evig kontinuation av födelse och död, förfall och misslyckande, tiden, sammandragning och tömning. Språk och kropp är inte människans sanning – vad hon säger och hör, äter och tömmer tarmarna, vaknar och somnar, föds och dör... Sanningen är en bas och även om sanningen inte finns är köttet och ordet sant. Det är vad språket inte kan beskriva, dess omedelbarhet är en odisputabel närvaro. Kroppen är ett drenagesystem, köttet är erotiken, det sublima, det sköna – nakenhetens gudomlighet. Ordet som inget språk kan uttala är i Köttet, det är också vad vi kallar <strong>själ</strong>. Ingen kan säga vad själen är. Men själen är den som sätter Köttet i rörelse, en evig grund, liksom Köttet. Själ och Kött förintas inte, själen fortgår, Köttet återuppstår, säger visdomen större än vi kan veta. The rest is silence. Eller Tro. ”...en tro som aldrig kan förvandlas till vetande.” skriver Bo I. Cavefors, mer specifikt, om den kristna tron i <em>Helvetet</em>.<br /><br />Kåtheten... det är vad som förenar oss. Men när jag njuter, njutningen är bara min. Och du, njuter för dig själv. <strong>Det finns ingen sexuell relation</strong>, säger Lacan. Det finns ingen sexuell relation mellan dig och mig för att vi njuter var och en för sig, var och en av eget kött – <strong>med </strong>varandra och inte <strong>av</strong> varandra. Därför finns det ingen sexuell relation.<br /><br />Någonting träder in här, större än den sexuella relationen, hur den än må vara eller icke vara, det tränger in och töjer ut; någonting som garanterar min och din njutning – Köttet. Var och en av oss bär Köttet inom sig. I Köttet är vi ett, var och en. Köttet är inte enbart stumt, inte enbart ett material. Det är guden inkarnerad. I Köttet finns Ordet. Ordet är det som talar till oss. Detta genomströmmande av njutning, igenom oss, denna kraft som är min, skickas genom mitt Kött. Varifrån? Från Ordet. Det är Ordet som talar - när det går för oss, när vi kommer. Schelling vet vad han menar när han i Die Weltalter talar om ”krafternas orgasm” <em>(Orgasmus der Kräfte).</em> Ordet.<br /><br />Det talar till oss i köttet.</span><br />
<span style="font-family: trebuchet ms;"><br /></span>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="http://1.bp.blogspot.com/-OGRuvHmGcdA/UJTS-zR1f4I/AAAAAAAAGOQ/AFI0ZgJX6t4/s1600/Zarate,William.1.11.2012.Bo.1..jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="http://1.bp.blogspot.com/-OGRuvHmGcdA/UJTS-zR1f4I/AAAAAAAAGOQ/AFI0ZgJX6t4/s200/Zarate,William.1.11.2012.Bo.1..jpg" height="400" width="302" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Bo I. Cavefors. <br />
A portrait by William Zarate. 1.11.2012.</td></tr>
</tbody></table>
<span style="font-family: trebuchet ms;"><br /><br />Köttet är en andlig princip – här och nu, inkarnation, en gång för alla. Anden är i köttet. Anden är andningen, tanken, viljan.<br /><br />Njutning – <strong>jouissance</strong>; Lacan liknar jouissance med Guds ansikte. Det kanske är Guds ansikte vi ser i Terese av Avillas extatiska ansiktsuttryck, av Bernini. Vad går hon på? undrar Lacan. Ordet talar i hennes Kött. Ängeln mittemot den heliga Terese i Berninis mäktiga stenhuggarkonst ler av glädje. För att, när ängeln ser jouissance, ser ängeln Guds ansikte. Gud är i köttet, Ordet, inkarnerat.<br /><br />I mitt Kött pågår en mässa. Ordet talar. Kraft, ström, gudomlig men i mig i mig i mig. Ordets Kött skakas av en kraft som kroppen så imbecillt spyr ut – semen. Jag talar Ordet när mitt ansikte förvrids i njutning – <strong>afasi</strong> – och jag är Guds ansikte.<br /><br />Alla plågor och smärta som drabbar min kropp, piskan och hårda slag och knivskarpa sår förmår inte ta ifrån mig den njutning som Köttet ger mig, <strong>ordets kött</strong>, när Ordet talar till mig, i mitt Kött – <strong>korsfästelsens mystik</strong>...<br /><br />Köttet talar, ordets kött.</span><br />
<br />
<span style="font-size: 78%;">Copyright©Ervik Cejvan, Malmö 2010.</span>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/15085300812713687116noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-34082453.post-26758769664558883222010-08-20T19:24:00.023+01:002010-09-13T07:50:11.940+01:00CAVEFORS & BLADH / KONSTATELJé E<span style="color:#ffffcc;">' '</span><br /><div align="center"><span style="font-family:trebuchet ms;color:#000000;"><strong>Vernissage</strong></span></div><div align="center"><span style="font-family:Trebuchet MS;color:#000000;"><strong>lördagen den 11 september 2010</strong></span></div><div align="center"><span style="font-family:Trebuchet MS;color:#000000;"><strong>klockan 16.00</strong></span></div><div align="center"><span style="font-family:Trebuchet MS;"></span></div><div align="center"><span style="font-family:Trebuchet MS;">+</span></div><div align="center"><span style="font-family:Trebuchet MS;"></span></div><div align="center"><span style="font-family:Trebuchet MS;color:#cc0000;"><strong>Föredrag av Ervik Cejvan</strong></span></div><div align="center"><span style="font-family:Trebuchet MS;color:#cc0000;"><strong>lördagen den 18 september 2010</strong></span></div><div align="center"><span style="font-family:Trebuchet MS;color:#cc0000;"><strong>klockan 18.00</strong></span></div><div align="center"><span style="font-family:Trebuchet MS;color:#cc0000;"><strong>"Ordets kött. Om konst och språk i</strong></span></div><div align="center"><span style="font-family:Trebuchet MS;color:#cc0000;"><strong>performancekonst av Cavefors&Bladh"</strong></span></div><br /><br /><a href="http://2.bp.blogspot.com/_efmHcUy6HOc/THZVBT9srGI/AAAAAAAAE-Y/o7eM3-vJzLM/s1600/A.Bladh-Cave.Utst.Malm%C3%B6+sept+2010.Affisch.1...jpg"><img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 248px; DISPLAY: block; HEIGHT: 320px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5509684675161664610" border="0" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_efmHcUy6HOc/THZVBT9srGI/AAAAAAAAE-Y/o7eM3-vJzLM/s320/A.Bladh-Cave.Utst.Malm%C3%B6+sept+2010.Affisch.1...jpg" /></a><br /><br /><div align="center"><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>BO I. CAVEFORS OCH MARTIN BLADH</strong></span><br /></div><div align="center"><span style="font-family:trebuchet ms;">utställning, film och performance, </span><br /></div><div align="center"><span style="font-family:trebuchet ms;">11-25 september 2010</span></div><div align="center"><span style="font-family:Trebuchet MS;"></span></div><div align="center"><span style="font-family:Trebuchet MS;">Åldersgräns: 15 år</span></div><br /><div align="center"><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>KONSTATELJé E</strong></span><br /></div><div align="center"><span style="font-family:trebuchet ms;">Amiralsgatan 31, Malmö</span></div><br /><div align="center"><span style="font-family:Trebuchet MS;">+</span></div><br /><div align="center"><span style="font-family:trebuchet ms;color:#ffffcc;">'</span><span style="font-family:trebuchet ms;">Konstateljé E presenterar </span><br /></div><div align="center"><span style="font-family:trebuchet ms;">vad som tveklöst </span><br /></div><div align="center"><span style="font-family:trebuchet ms;">kommer att bli en konsthändelserik höjdare i Malmö</span><br /></div><div align="center"><span style="font-family:trebuchet ms;">i september.</span></div><br /><div align="center"><span style="font-family:trebuchet ms;">Utställning, film och performance av </span><br /></div><div align="center"><span style="font-family:trebuchet ms;">Bo I. Cavefors </span><br /></div><div align="center"><span style="font-family:trebuchet ms;">och</span><br /></div><div align="center"><span style="font-family:trebuchet ms;">Martin Bladh. </span></div><div align="center"><span style="font-family:Trebuchet MS;"></span><br /></div><div align="center"><span style="font-family:trebuchet ms;">Ett helt program bestående av Cavefors' och Bladhs </span><br /></div><div align="center"><span style="font-family:trebuchet ms;">separata och gemensamma verk </span><br /></div><div align="center"><span style="font-family:trebuchet ms;">inkluderar bildkonst, film, musik och performance. </span><br /></div><div align="center"><span style="font-family:trebuchet ms;">mellan den 11-25 september 2010. </span></div><div align="center"><span style="font-family:Trebuchet MS;"></span><br /></div><div align="center"><span style="font-family:Trebuchet MS;">Följande filmer visas:</span></div><div align="center"><span style="font-family:Trebuchet MS;">Homage St. Sebastian</span><br /><span style="font-family:Trebuchet MS;">Den Spetälske i staden Aosta; </span></div><div align="center"><span style="font-family:Trebuchet MS;">Francis Bacon: Tre studier för en korsfästelse, ett passionsdrama i tre akter;</span></div><div align="center"><span style="font-family:Trebuchet MS;">Qualis 1;</span></div><div align="center"><span style="font-family:Trebuchet MS;">Qualis 2;</span><br /></div><div align="center"><span style="font-family:Trebuchet MS;">Insult;</span></div><div align="center"><span style="font-family:Trebuchet MS;">Memoarer - performance Leif Holmstrand/Bo Cavefors.</span></div><div align="center"><span style="font-family:Trebuchet MS;"></span><br /></div><div align="center"><span style="font-family:trebuchet ms;">Martin Bladh kommer under vernisagen framföra en musik-performance </span><br /></div><div align="center"><span style="font-family:trebuchet ms;">baserad på Bladh/Cavefors kommande </span><br /></div><div align="center"><span style="font-family:trebuchet ms;">samarbetsprojekt The Island of Death.</span></div><div align="center"></div><div align="center"></div><div align="center"><span style="font-family:trebuchet ms;">Bo Cavefors</span> läser hela librettot</div><div align="center">Dödens Ö.</div><div align="center"></div><div align="center"><span style="font-family:Trebuchet MS;"></span></div><div align="center"><span style="font-family:Trebuchet MS;">+</span></div><br /><div align="center"><span style="font-family:Trebuchet MS;">martin bladh <a href="http://kaganof.com/kagablog/2010/01/05/qualis-artifex-pereo-martin-bladh-interviewed-by-bo-cavefors/"><span style="color:#ff0000;">interviewed<b></a></b></span> by bo i. cavefors</span></div><div align="center"><br /></div><div align="center"><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong><a href="http://konstateljee.blogspot.com/2010/06/bo-i-cavefors-och-martin-bladh.html"><span style="color:#cc0000;">Mer info följer...<b></a></b></span></strong></span></div><br /><div align="center"></div><br /><p align="center"><iframe allowfullscreen='allowfullscreen' webkitallowfullscreen='webkitallowfullscreen' mozallowfullscreen='mozallowfullscreen' width='320' height='266' src='https://www.blogger.com/video.g?token=AD6v5dwU6s9icuqCPDuPzxmXzXDPZ0zIE7-1UiiD4sr2YgLXKpjXd-lOE7sYc4iiXl4UHY6NItY3UiDCPB0' class='b-hbp-video b-uploaded' frameborder='0'></iframe></p><p align="center"><span style="color:#ffffcc;">+</span></p><p align="center"><span style="font-family:trebuchet ms;">Bo I. Cavefors läser <strong>Dödens Ö</strong></span></p><p align="center"><span style="font-family:Trebuchet MS;">Konstateljé E, 11.09.2010</span></p><p align="center"><span style="font-family:Trebuchet MS;">Film: Ervik Cejvan</span></p><p align="center"><span style="font-family:Trebuchet MS;color:#ffffcc;">'</span></p>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/15085300812713687116noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-34082453.post-91910114761532711942010-08-14T19:34:00.007+01:002010-09-07T07:35:27.248+01:00Måns Holst-Ekström "...som Italien" - roman<span style="color:#ffffcc;">'</span><a href="http://4.bp.blogspot.com/_efmHcUy6HOc/TIU0ZwkVWgI/AAAAAAAAE-0/yQShSVEGcu4/s1600/A.Holst-Ekstr%C3%B6m,M%C3%A5ns-BOKOMSLAG.2010.jpg"><span style="color:#ffffcc;"><img style="MARGIN: 0px 10px 10px 0px; WIDTH: 198px; FLOAT: left; HEIGHT: 320px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5513870935923710466" border="0" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/_efmHcUy6HOc/TIU0ZwkVWgI/AAAAAAAAE-0/yQShSVEGcu4/s320/A.Holst-Ekstr%C3%B6m,M%C3%A5ns-BOKOMSLAG.2010.jpg" /></span></a><span style="color:#ffffcc;"><br /></span><br /><br /><div><span style="color:#ffffcc;">'</span></div><br /><div><span style="font-family:verdana;">Måns Holst-Ekström</span></div><br /><div><span style="font-family:verdana;color:#cc0000;"><strong>"...som Italien"</strong></span></div><br /><div><span style="font-family:verdana;font-size:85%;">roman</span></div><span style="font-family:Verdana;font-size:85%;"></span><br /><div><span style="font-family:verdana;font-size:85%;">Format: 200x120 mm</span></div><div><span style="font-family:verdana;font-size:85%;">100 sidor</span></div><div><span style="font-family:Verdana;font-size:85%;">ISBN: 978-91-86690-09-0</span></div><div><span style="font-family:verdana;font-size:85%;">Pris: 155 kronor</span></div><br /><div><span style="font-family:verdana;font-size:85%;"><strong><span style="color:#ff0000;">Beställ här</span></strong><a href="http://www.litenupplaga.se/index.php"><strong><span style="color:#ff0000;">>>></span></strong></a></span></div><br /><br /><div><span style="font-family:Verdana;">"Det doftar av citron och oleander. Sol och skuggor rör sig över italienska landskap, städer och interiörer. Måns Holst-Ekström (född 1963)räds varken sorger eller förföriska förälskelser mellan män i denna kortroman. Texten - skör som Meissenporslin och hård som granit - är en homoerotismens höga visa samtidigt som författaren skapar impressionistiska bilder av skönhet, konst och förfall. I sann romantisk anda väjer han inte heller för det svåra i relationer: relationer till föräldrar, brusten vänskap."<span style="font-size:85%;"> </span></span></div><br /><div><span style="font-family:Verdana;"><span style="font-size:85%;">Bo I. Cavefors</span></span></div><br /><div></div>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/15085300812713687116noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-34082453.post-44470685739341595562010-08-14T05:45:00.000+01:002010-09-08T12:15:28.750+01:00Else Lasker-Schüler. Die Bilder...<span style="color:#ffffcc;">'<br />'<br /></span><a href="http://1.bp.blogspot.com/_efmHcUy6HOc/TIdrPeuOaII/AAAAAAAAFAE/s7wULXTY0Ts/s1600/A.Lasker-Sch%C3%BCler.Die+Bilder.Bokomslag.Die+Bilder.jpg"><img style="MARGIN: 0px 10px 10px 0px; WIDTH: 232px; FLOAT: left; HEIGHT: 320px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5514494182427617410" border="0" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_efmHcUy6HOc/TIdrPeuOaII/AAAAAAAAFAE/s7wULXTY0Ts/s320/A.Lasker-Sch%C3%BCler.Die+Bilder.Bokomslag.Die+Bilder.jpg" /></a><br /><br /><br /><span style="font-family:times new roman;"><strong>Else Lasker-Schüler<br /><span style="font-size:130%;color:#cc0000;">Die Bilder</span></strong></span><br /><span style="font-family:times new roman;">Ausstellungskatalog </span><br /><span style="font-family:times new roman;"><br />Herausgegeben von Ricarda Dick im Auftrag des Jüdischen Museums Frankfurt am Main.<br /><br />Essays: Astrid Schmetterling und Ricarda Dic.<br /><br />Mit etwa 100 Abbildungen in Farbe und ca. 300 Schwarzweißabbildungen.<br /><br />Die Bilder von <strong>Else Lasker-Schüler</strong> wurden zu ihren Lebzeiten beachtet und gewürdigt, doch bis heute steht ihr zeichnerisches Werk im Schatten ihres literarischen Werkes. Der vorliegende Band unternimmt eine grundlegende und die bislang umfassendste Würdigung <strong>Else Lasker-Schülers</strong> als bildender Künstlerin.<br /><br />Sämtliche Zeichnungen werden erstmals in einem bebilderten Werkverzeichnis versammelt und geordnet. Ein Aufsatz der Herausgeberin legt maßgebliche Anregungen aus der altäygyptischen Kunst und konkrete Einflüsse aus der Freundschaft mit Franz Marc offen. Astrid Schmetterling vom Londoner Goldsmiths College stellt Else Lasker-Schülers Bilderwelt in ihre kunst- und kulturgeschichtlichen Kontexte und beleuchtet sie als Beitrag zu inner- und transjüdischen zeitgenössischen Diskursen um Orientalismus und Zionismus. Mit der Erschließung des bildkünstlerischen Oeuvres wird nun erstmals das Werk Else Lasker-Schülers in seiner Gesamtheit sichtbar.</span><br /><span style="font-family:times new roman;"><br />Begleitband zur gleichnamigen Ausstellung im Jüdischen Museum Frankfurt am Main 8. September 2010 bis 9. Januar 2011. Die Ausstellung wird im Anschluß im Hamburger Bahnhof in Berlin gezeigt.<br /></span><br /><span style="color:#990000;"><br /><a href="http://www.suhrkamp.de/buecher/die_bilder-else_lasker-schueler_54246.html"><span style="color:#cc0000;">Jüdischer Verlag im Suhrkamp Verlag<strong>>>><b></a></b></strong></span><span style="color:#ff6666;"><br /></span><br /></span>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/15085300812713687116noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-34082453.post-86540156797030933982010-07-31T06:32:00.008+01:002010-07-31T06:45:06.836+01:00bertil falk : sonett över 800+<span style="font-family:trebuchet ms;"></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;color:#ffffcc;">'</span><br /><span style="font-family:Trebuchet MS;color:#ffffcc;">'</span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;">bertil falk</span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>sonett över 800+</strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;">likt en kanadensare som plöjer fram<br />över brådstörtande caveforsars brant<br />litterära störtlopp rusar kant i kant<br />rött arméfraktioniserat stum mot stam<br /><br />o jesuiters bokförlagda dyrkan<br />kartusianers bön i ständig tystnad<br />accentuerad mot en fond av lystnad<br />oreformerat stum i kraft av styrkan<br />allt detta är projektens branta stumhet<br />en talförhet som allt annat än dumhet<br />tillför kulturen tidlöshetens mönster</span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;">...</span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;color:#cc0000;">>>><a href="http://www.tidningenkulturen.se/litter-mainmenu-131/utopiska-geografier-mainmenu-192/6753-sonett-oever-800"><span style="color:#ff0000;">fortsättning...<b></a></b></span></span><span style="color:#ff0000;"><br /></span>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/15085300812713687116noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-34082453.post-2903193188101700802010-07-25T20:18:00.025+01:002010-07-26T14:31:26.792+01:00Wilhelm Waiblinger - geni<a href="http://3.bp.blogspot.com/_efmHcUy6HOc/TEyOPSQnuqI/AAAAAAAAE90/r97A0oTeAig/s1600/Bi.Waiblinger.Bl%C3%A5f%C3%A4rgad..gif"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5497925638363265698" style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; WIDTH: 253px; CURSOR: hand; HEIGHT: 320px" alt="" src="http://3.bp.blogspot.com/_efmHcUy6HOc/TEyOPSQnuqI/AAAAAAAAE90/r97A0oTeAig/s320/Bi.Waiblinger.Bl%C3%A5f%C3%A4rgad..gif" border="0" /></a><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><span style="color:#ffffcc;">'</span><br /><span style="color:#ffffcc;">'</span><br /><span style="color:#ffffcc;">'</span><br /><span style="color:#ffffcc;">' '</span><br /><span style="color:#ffffcc;">'</span><br /><span style="color:#ffffcc;"><br /></span><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>GENIET WILHELM WAIBLINGER<br /></strong>En spännande berättelse om talang och erotik av Bo I. Cavefors<br /><br /><span style="font-size:85%;">Artikeln tidigare publicerad i den tryckta versionen av <em>Svarta Fanor</em>, i serien <em>Westcoastpocketbooks </em>samt i artikelsamlingen <em>Tagelskjortan</em>.</span><br /><br />Sparsmakat är Wilhelm Waiblingers verk. Lätt räknat: dikter, romanen <em>Phaëton</em>, berättelser från åren i Italien, brev (fem band), dagböcker (två band); de senare redigerade och utgivna av Hans Königer. Den som söker finner på ettusennittiotvå boktryckta dagbokssidor <em>1)</em> åtskilligt material för att stärka det egna modet och kasta överbord konventioner och andras inskränkta meningar om (o)moral, konst och genialitet.<br /><br />Femhundra sidor kommentarer, av Königer, kompletterar helhetsbilden av Waiblinger.<br />Den unge diktaren, född den 21 november (skorpion) 1804 i Heilbron och död i Rom den 17 januari 1830, skriver dagböcker från 1821 till 1826. Waiblinger ser dagboksskrivandet som en väsentlig del av författarskapet, dagböckerna är avsedda läsas av eftervärlden och han delar in dem i två "böcker", <em>Hugo Thorwalds Lehrjahre</em> och <em>Akademischen Jahre</em>; de tillhör de verkligt stora dokumenten i tysk dagbokslitteratur. I sitt <em>Förord</em> påpekar Waiblinger att han skall skriva en "psykologisk dagbok", som kan vara honom själv och hans vänner "till den största nytta".<br /><br />Dagboksskrivandet är självanalytiskt och ersätter dagliga samtal med vänner, när dessa är fysiskt frånvarande. Waiblinger skriver om allt vadav hjärtat är fullt, vad hjärnan tänkt. I dagböckerna, genom dagboksskrivandet, krossas diktarens drömmar av reell verklighet. I dagböckerna formuleras kärleksdramer pendlande mellan eufori och självömkan. Kärlek, handling och lidande är för geniet Waiblinger alltid skäl nog att iscensätta personliga dramer. Genom litteraturen och det egna, mänskligblivande dramat, återger Waiblinger samtidens odörer. På få rader tecknar sjuttonåringen analyser av 1800-talets kolleger, antikens dramatik, omväxlande med moraliskt och politiskt kritiska kommentarer. Författarens suveräna behandling av det egna Jaget och av samtiden, är ensartad. Waiblinger skapar egna och nytolkar andras värderingar. Som på krigsskepp tacklingarna spännes hårt, till det yttersta, till<br />bristningsgränsen, av slanka matroser, sträcker Waiblinger sina erfarenheter; han överlever som moralist och författare därför att han känner trossens flätning och svagheter.<br /><br />I svenska uppslagsverk och litteraturhistoriska läroböcker nämnes Wilhelm Friedrich Waiblinger sällan, eller icke, det vill säga aldrig. Undantag utgör <em>Nordisk Familjebok</em>, 1921 års upplaga, där diktaren karakteriseras som ung man vilken "egde fantasi och lycklig formtalang", men som, vilket anses viktigt meddela en nyfiken allmänhet, uppenbart inte passade in i dåtidens socialstyrelsenormer för klanderfritt uppträdande: Waiblinger "gick under i förvildning". Ack ja.<br /><br />Naturligtvis kan man koncentrera karakteristiken på "förvildning"; onekligen var Waiblinger en yngling med "rik fantasi" och med "lycklig formtalang". August von Platen <em>2)</em> såg emellertid längre än så, utöver sin homoerotiska förtjusning i landsmannen, när de möttes i Rom, nämligen den gemensamma, ärliga och nakna tillbedjan av människans autonoma tillvaro, av kosmopolitiska livsformer och levnadsvillkor, av individualism och frihet, av konstnärlig kvalitet, av sanning, glädjen över att fläka upp bröstet, exponera sig, uppriktighet, spontanitet och smak och förmåga att dosera ut erfarenheterna i former och mängder som hos läsaren skapar sug efter mer. Båda dessa vargar i underground vågar vara cyniska när de talar om människor och om mänskligheten och provokativa i sin längtan efter en bättre värld.<br /><br />Ej endast den homosexuelle von Platen utan även den i extremt hög grad heterosexuelle Waiblinger längtar efter män och praktiserar homosexuell kärlek, som när han redogör för förbindelsen med den älskade Louis Knapp, en kärlek så allomfattande att Knapp av Waiblinger förbjudes allt umgänge med andra än Waiblinger: "Man säger att jag är halsstarrig, att jag går alltför djupt in i vad jag sysslar med, att jag aldrig ger mig på en enda punkt och kräver att alla skall foga sig efter mig och mina önskemål". Tvångströjan på vännen är en förutsättning för den äkta poeten, för vilken "ingenting är viktigare än total frihet" - för egen del! Den 1 maj 1821 skriver Waiblinger om en ung man han älskar lika mycket "som Gud Fader själv". De famnar varandra, de "står stilla, ännu en omfamning, vi stödjer varandra, en kyss, ack många men dock för få, ännu en handtryckning, ännu ett ögonkast och ännu en kyss - lev väl, och må jag vara djävulen själv, vår planet är en plats för hundar - lev väl...".<br /><br />Att skriva dagbok är för Waiblinger blodigt allvar. Gör gärna ett besök i Rom på den protestantiska kyrkogården (mycket vacker, lutherskt anspråkslös och pompös) och vid sidan av Shelleys grav finner du den schwabiske diktaren Waiblingers påminnelse om att han levat. Efter en fyra år lång vandringsfärd, pilgrimsfärd, genom Italien från Brennerpasset till Sicilien, dör den sjuke och utbrände tjugosexåringen, i Rom. Vid dödsbädden vakar den trogne August von Platen.<br /><br />Så långt kom en ung diktare, fattig, hänvisad till stipendium för teologiska (lutherska) studier. Därefter, alltmer kompromissovillig, livsvillkor anpassade till ynkliga förskott från förläggaren Cotta (Johann Friedrich Freiherr von Cottendorf). Waiblinger bryter definitivt med barndomens och ungdomens småborgerliga biedermeiermiljö i en pietistiskt-restaurativ värld. Det har sitt pris. Waiblinger förlorar social status som akademiker, blir outsider, en outlaw. Vinsten är att han är fri, känner sig fri, förfogar över sitt eget liv. Vägen leder honom genom helveten och himlar och kantas av psykiska och fysiska experiment. Ej sällan är det en skärseldsvandring vid avgrunden mellan nihilism och vansinne. Nietzsche? Men, som en fågel Fenix stiger diktaren ur det akademiska Tübingerpurgatoriet, finner sig själv och finner därmed, under de tre sista levnadsåren, konstnärlig säkerhet och vitalitet.<br /><br />Trots, eller tack vare detta utanförskap, samtiden fascineras av Waiblinger - som medelklassen alltid hänförs av himmelska meteorer. Genom rykten och skvallernotiser i pressen, informeras läskunniga om diktarens laster och sexuella aptit. Waiblingers Italienresa var en grandios och storartad uppvisning av utbrytningen från småborgerlig rigiditet och ärbarhet. Medan diktarens kamrater förtvinar i radhuselig förstockelse med fästmör, fruar, barn och hundar, strövar den sköne Waiblinger runt i Italien, sätter allt på ett kort, spader ess i ärmen, och - skapar poesi.<br />Inte illa. Av en tjugoåring.<br /><br />Tidigt upptäcker omgivningen att Waiblinger ÄR ett underbarn. Framstående litteratörer som Gustav Schwab bugar sig vid konfrontationen med ynglingen, inför ynglingen. Ingen, som har ögon att läsa med, undgår upptäcka att gymnasisten har poetiska fingrar, något som saknas hos flertalet träget arbetande litteratörer, som dag efter dag, natt efter natt, sitter böjda över skrivpulpeter. Till vad och vems nytta? Waiblinger har annat för sig: älskar, diskuterar, vandrar. Det är för en sentida entusiast svårt begripa hur tiden räckte till för att skriva dagböcker, dikter, skådespel och ett oändligt antal välformulerade brev. Han strävar efter Novalis insikter; Novalis är nämligen "en ande med helt egna egenskaper, svärmisk mysticism och eget djup". Med sådan hetluft som startaggregat dyker Waiblinger ned i europeisk litteratur, alltifrån Homeros till Tasso, från Shakespeare ("...gör mig vansinnig...") til Swift. Waiblinger skapar aktning för sin person inom de akademiska kretsar där man ser längre än till nästa trebetygsuppsats och efterföljande docentkompetens. Den 13 augusti 1821 beslutar sig Waiblinger för att besöka Johann Wolfgang von Goethe: "Jag vet inte vilket inflytande resan kommer att ha på mig, men bara detta att få skåda det tyska Helikons koryfé, och tala med honom, måste vara överväldigande". Resan uppskjutes emellertid, till påsken samma år och därefter ytterligare ett par gånger. Den 19 augusti 1821 konstaterar han: "Meine Reise zu Goethe war eine schöne Phantasie". I stället rycker Shakespeare, som tidigare gjort honom "vansinnig", in som "det egentliga centret för romantisk fantasi".<br /><br />Waiblingers vänner skiftar, några håller ut. Livet är kort. När Waiblinger av en vän får höra att han inte är en diktare att ta på allvar, förvandlas vännen till "den mest inkonsekvente och vankelmodigaste människa" han känner, som inte har förmågan, att i en av Waiblingers dikter, se det komiska när två kontrasterande och motsägelsefulla objekt, ställes emot varandra. Diktaren måste "binda samman extremerna för att nå mittpunkten", menar Waiblinger.<br />Sökandet efter egen identitet samt sexuell otillfredsställelse kräver hårt arbete. Waiblingers motto "Jag vill", och dagböckerna, visar en oerhörd disciplin vid arbetsinsatserna, vid skrivbordet och i sängen. Sökandet efter det absoluta kräver även skoningslös självkritik, vid skrivbordet och i sängen. I dagböckerna återges konflikterna minutiöst. Att arbeta och älska är Waiblingers ordensmotto: "Jag är en kåt människa och skäms inte för att vara det". Den 19 maj 1821 skriver han: "Varför har Gud givit oss kroppar?" och han svarar direkt, att "vad andra håller för orätt håller jag för rätt och gör således det jag önskar göra". Men osäkerheten smyger in: "Varför är jag ingen Goethe?". Goethe har tagit Guds plats i Waiblingers Vara: "...tron finns ej längre: även från Gud själv har jag tagit avstånd". Waiblinger sammanfattar symbiosen religion och erotik med att "kristendomen tillåter, som religion, vällusten, ja, förordar varje form av sinnlig fröjd". Sådant kunde i början av 1800-talet lika litet som i vår hycklande nutid, sägas offentligt, än mindre i kristet kyrklig press.<br /><br />Det finns för Waiblinger endast en instans att vända sig till, Goethe. Tankarna kring religion och sexualitet formulerar Waiblinger i ett brev ("ob ich Goeth'n nichts schicken soll") eftersom endast den "som förstår" kan vara vidsynt.<br /><br />Kärlek kräver kärlek.<br /><br />Nach dir, Maria, heben,<br />Schon tausend Herzen sich,<br />In diesem Schattenleben<br />Verlangten sir nur dich -<br />Sie hoffen zu genesen<br />Mit ahnungsvoller Lust -<br />Drückst du sie, heilig Wesen,<br />An deine treue Brust.<br /><br />Flickorna vandrar ut och in i Waiblingers sovkammare. Det är oftare flickornas föräldrar än flickorna själva, som gör slut. Även manliga kamrater sviker: "Fulländad skilsmässa från ovärdiga vänner". Detta är "Eine Art von Stolz, aber edel". Men finns inga fläckar på vänskaps- och kärleksskölden, så "Kyss på kyss och ännu en kyss". Men "en fläck på flickans hud även en fläck på hennes karaktär". Sådant kunde säga för tvåhundra år sedan. Inte undra på att Waiblinger blir eldröd i ansiktet, då och då; "när man kallar mig ett geni".<br /><br />Trots sådana extravaganser är Eduard Mörike en uthållig vän, men känd för att ej ta två steg där ett steg är tillräckligt, brytes vänskapen när biskopen av stiftet Tübingen exkommunicerar - protestantisk variant - Waiblinger. Geniets öppenhet om dag- och nattmänniskor, kritiken av moral och normer anpassade efter kafferepstanter och velourkillar, har nått gränsen för det acceptabla. Den predestinerade teologen Waiblinger bryter mot moralisk korerekthet. Det må vara så att den Gud pietister åkallar, är en Gud Waiblinger fjärmat sig ifrån, men i hjärtat når diktaren sin egen Gud, den sanne Guden. Waiblinger inser redan som mycket ung man att det sinnliga, kåtheten, också består av skit, tomhet och av i trossen dåligt förankrade trådar. Men, å andra sidan, menar Waiblinger, är allt som avviker från det oordnade mönstret bevis på "Ungenialität". Som exempel nämner Waiblinger protestanternas gudstjänster, vilka är alltför inkonsekventa. Ingen luthersk predikant vågar säga sanningar. Diktaren karakteriserar sin tro som en författarens borgruin, ett utanförskap bortom "allt det vanliga". Han är "emot allt som accepteras som normalt och av alla". Ingenting är farligare för unga diktare, skriver Waiblinger den 2 april 1821, än att ta till hjärtat "beröm från en man med auktoritet". Nej, det är den unga vackra kvinnans ögonkast, som sätter själen i gungning. Egentligen, menar Waiblinger, är "kristen religion vällustens religion. Synden är det bästa beviset på Guds kärlek: ju mer syndig människan är, desto mer kristen är hon". Sammanfattningsvis: "Jag måste säga, att vår lutherska religion är en aning filisteisk". Annorlunda är det för den unge, katolske, ordensbundne patern, som ännu ej fängslats av ordensregler och celibatslöften, när han ser en vacker flicka: "då genomströmmas hans bröst av kärlek; av underbar tro genomlyst överlåter sig den unge munken åt svärmeriet, endast det lever i hans hjärta...". Waiblinger suckar: "...det är sorgligt, men det är vackert".<br /><br />Efter sådant djuplodande filosoferande undrar Waiblinger, den 9 april 1821, om han skall ta livet av sig, eller inte, men dagen efter ligger en ny flicka mellan hans lakan och får diktaren på bättre tankar: endast kärlek "gör människan till människa". Några dagare senare skriver Waiblinger: "Är jag katolik? Nej. Lutheran? Åter nej. Kalvinist? Gud bevare mig. Zvinglian? Nej, för fan! Vad då? Jo, kristen!".<br /><br />Waiblingers identitetsjakt är ett jagande i dionysisk feber i kvinnovulvor och mellan kvinnors mjuka bröst. Kärleksaffärerna snärjer honom i ett nät av lycka och självanklagelser. Han överväger ge upp teologistudierna för att bli skådespelare. Att under julferierna besöka föräldrarna, förefaller honom alltmer absurt: "Gode Gud, kan jag verkligen fara dit?", när det finns så mycket annat, härligare: "Mord, död och alla himmelska sakramenten, denna kåthet efter flickor! Vid den treenige guden, kommer hon inte snart, hämtar jag hit henne. - - - Kvällen pratades och skämtades bort: vi delade bädd och somnade inte förän klockan 2".<br /><br />Fiender av erotisk sinnlighet hatar naturligtvis sådant faderstrots. Waiblinger svarar med hat mot pappa, etablissemang och "Pfaffentum". Också i de sista breven, från Italien, försäkrar Waiblinger att han för alltid brutit med Württemberg och borgarnas moralkodex. Knappast förvånande ser Waiblinger i den snurrige Johann Christian Frederich Hölderlin en färdkamrat vid vulkankanten, trots åldersskillnaden. För Waiblinger representerar Hölderlin en möjlighet att bevara den egna identitetens existensberättigande i en hotande omvärld. Waiblinger säger rent ut: "groteskt oformliga människor" är "äckliga". Geniets självklara utanförskap, som Waiblinger talar sig varm för och samtidigt kultiverar, kan för sentida läsare verka gymnasialt, men, tänk noga efter, man finner hos tjugoåringen en goethisk återklang av sturm-und-drang och av den unge lidande Werther. Waiblinger ger fan i att tiga still för att buga sig fram till stipendier och en hedrad plats på parnassens andra parkett. Waiblinger hatar och avskyr omgivningens servilitet. Waiblinger lever sin litteratur - således kan ingen skilja mellan vad som är Waiblingers erfarenheter i rollen som Waiblinger och vad som är autentiska erfarenheter. "Gode Gud i Himlen, förlåt mig mina synder, för min pappa har jag ej längre något hjärta", antecknar Waiblinger den ena dagen och konstaterar nästa dag att god relation till familj och vänner, är sekundärt när "den vackraste flicka som någosnin ställt sig framför mig naken" plusnoteras. Ett "geni måste vara omoraliskt" och kvinnor är, förutom att älska, skapade för att "hålla ordning på saker och ting, eftersom allt måste ligga i ordning, skrivbok, penna, tobak". Därtill "är äktenskapet inrättat".<br /><br />Fram till slutet framhärdar Wilhelm Waiblinger i sin konstnärsroll: "Svårt att stiga upp på morgonen, före klockan 06.00 går det ej". När diktaren läser i dagböckerna känner han sig "in die süsseste Behaglichkeit geschaukelt". Som von Platen är Waiblinger en man som överallt och alltid söker skönheten och aldrig ger upp hoppet att få skåda skönheten "med ögonen". Som von Platen lyckas Waiblinger med det konststycket när han släntrar i Rom och Neapel, på Sicilien. Dödssjuk bestiger han vulkanen Etna samt ett tjugotal sicilianskor. Det blir hans sista vandring i det ljuva sällskapets treenighet: liv, konst, erotik. </span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><br /><span style="font-size:85%;">1) Wilhelm Waiblinger <em>Tagebücher 1821 - 1826. Textkritische und kommentierte Ausgabe in zwei Bänden. Herausgegeben von Hanns Königer. Band 1. Hugo Thowalds Lehrjahre; Band 2. Akademische Jahre.</em> Veröffentlichungen der Deutschen Schillergesellschaft, Band 45 und Band 46. J.G.Cotta'sche Buchhandlung Nachfolger GmbH, Stuttgart 1993. 1.552 s. Inb.<br />2) Se: Bo I. Cavefors <em>Kärlekens kättare. August von Platen</em>, Svarta Fanor, s. 4, 1996: 10 januari; samt som separattryck 1999</span></span><span style="font-size:85%;">.</span><br /><br /><span style="font-size:78%;">Copyright©Bo I. Cavefors, 1996, 2010.</span>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/15085300812713687116noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-34082453.post-2729145985146513662010-07-12T12:55:00.000+01:002010-07-12T19:55:22.671+01:00cavefors & holmstrand & thörn / ny bok<span style="color:#ffffcc;">'</span><br /><span style="color:#ffffcc;">'</span><br /><span style="color:#ffffcc;">'</span><br /><a href="http://2.bp.blogspot.com/_efmHcUy6HOc/TDHIbYhBMAI/AAAAAAAAE8s/hQH6aR072Vo/s1600/A.Cave.Holmstrand.omslagd%C3%B6dens%C3%B62.P%C3%84RS+SLUTVERSION+SOM+SKALL+ANV%C3%84NDAS.pdf.jpg"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5490389793504309250" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 400px; CURSOR: hand; HEIGHT: 234px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_efmHcUy6HOc/TDHIbYhBMAI/AAAAAAAAE8s/hQH6aR072Vo/s400/A.Cave.Holmstrand.omslagd%C3%B6dens%C3%B62.P%C3%84RS+SLUTVERSION+SOM+SKALL+ANV%C3%84NDAS.pdf.jpg" border="0" /></a><span style="color:#ffffcc;"> '</span><br /><span style="color:#ffffcc;">'</span><br /><span style="color:#ffffcc;">'</span><br /><span style="color:#ffffcc;">'</span><br /><div align="center"><span style="font-family:arial;">BO I CAVEFORS<br />DÖDENS Ö<br /><br /><br />LEIF HOLMSTRAND<br />GANYMEDES OCH HEBE</span></div><div align="center"><br /><span style="font-family:arial;"><br />GRAFISK FORMGIVNING<br />PÄR THÖRN</span></div><div align="center"><br /><span style="font-family:arial;"><br /></span><span style="font-family:arial;font-size:85%;">Utgiven, författad och formgiven i Malmö.<br /><br />44 sidor - 80 kronor</span></div><div align="center"><span style="font-family:Arial;font-size:85%;"></span></div><div align="center"><span style="font-family:arial;"></span></div><div align="center"><span style="font-family:arial;"><span style="font-size:85%;">Beställ </span><b></span><a href="mailto:caveforsholmstrand@hotmail.com"><span style="font-size:85%;color:#990000;">HÄR!</span><b></a><br /></div></b></b><div align="center"><span style="font-family:Arial;color:#ffffcc;">'</span></div><div align="center"><span style="font-family:Arial;color:#ffffcc;">'</span></div><div align="center"><span style="font-family:Arial;color:#ffffcc;">'</span></div><div align="center"><span style="font-family:Arial;color:#ffffcc;">'</span></div><div align="center"><span style="font-family:Arial;color:#ffffcc;">'</span></div><br /><b><b></b></b>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/15085300812713687116noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-34082453.post-66670893886100233642010-07-07T16:20:00.009+01:002014-01-27T12:47:59.358+00:00to jacob... (a video)<div align="center">
<span style="color: #ffff99;">'</span></div>
<div align="center">
<span style="color: #ffff99;">'</span></div>
<div align="center">
<span style="color: #ffff99;"><iframe allowfullscreen='allowfullscreen' webkitallowfullscreen='webkitallowfullscreen' mozallowfullscreen='mozallowfullscreen' width='320' height='266' src='https://www.blogger.com/video.g?token=AD6v5dy4H8hOt_xZebZOXrVY8OFdbZrqDIK9tpraM5cnvAQDDpZ17vIHINWUu_MUPJNvwybLaq3qutV2ahw' class='b-hbp-video b-uploaded' frameborder='0'></iframe>'</span></div>
<div align="center">
<span style="color: #ffffcc;">'</span></div>
<div align="center">
<strong><span style="color: #ffffcc;"></span></strong> </div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/15085300812713687116noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-34082453.post-53143140889156013012010-06-23T12:36:00.000+01:002010-06-23T16:11:17.739+01:00von platen till raf - ny bok av bo i. cavefors<span style="color:#ffffcc;">'</span><br /><span style="color:#ffffcc;">'</span><br /><span style="color:#ffffcc;">'</span><br /><a href="http://4.bp.blogspot.com/_efmHcUy6HOc/TAvrSpLgYOI/AAAAAAAAE6k/gzRIi2_1Cqo/s1600/A.Cave.von+platen+till+raf.HazardochPalm.OMSLAG..jpg"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5479732077150626018" style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; WIDTH: 206px; CURSOR: hand; HEIGHT: 320px" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/_efmHcUy6HOc/TAvrSpLgYOI/AAAAAAAAE6k/gzRIi2_1Cqo/s320/A.Cave.von+platen+till+raf.HazardochPalm.OMSLAG..jpg" border="0" /></a><br /><div></div><br /><p><br /><span style="font-family:trebuchet ms;">Bo I. Cavefors</span></p><p><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>von Platen till raf – Nya Svarta Fanor</strong></span></p><p><span style="font-family:Trebuchet MS;"><a href="http://hazard-palm.se/Hazard-Palm_Bokforlag/von_Platen_till_raf.html"><span style="color:#cc0000;">Hazard & Palm Bokförlag<b></a></b></span></span></p><p><span style="font-family:trebuchet ms;">I en tid som i allt väsentligt tycks acceptera att maktens uttalade omsorg för medborgarens säkerhet bäst tillgodoses genom att utöva repression mot densamme så är denna sammanställning av Bo I. Cavefors texter en omistlig handbok i motstånd. Genom författarens penna tecknas en berättelse om ett Europa som ingenting lärt av sin historia. Där gamla synder blir till nya och där den förment demokratiska fasad i vars skugga vi levt nu börjar spricka likt muren som rämnade i Europas mitt för tjugo år sedan.</span></p><p><span style="font-family:trebuchet ms;">I <strong>von Platen till raf – Nya Svarta Fanor</strong> möter vi den inre fienden så som makten alltid definierat den; det är avvikaren, kritikern och fritänkaren som är faran. Det är en berättelse om den politiska kulturen som utmanar rådande normer och som ifrågasätter överenskommelser vi aldrig tillfrågats om vi velat ingå.</span></p><p><span style="font-family:trebuchet ms;">Detta är den senaste i en rad textsamlingar av Bo I. Cavefors’ författarskap. I denna utgåva medverkar även <strong>Pål Espen Söbye</strong>, <strong>Pär Thörn</strong> och <strong>Henrik Palm</strong> med texter som går på djupet med Bo I. Cavefors’ kontroversiella utgivning av Röda Arméfraktionens (den så kallade Baader-Meinhofligan) samlade texter som utkom 1977.</span></p><p><span style="font-family:trebuchet ms;"></span></p><p></p>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/15085300812713687116noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-34082453.post-63642114481535892092010-06-22T17:35:00.000+01:002010-06-23T16:12:08.279+01:00Den osynliga kommittén : DET STUNDANDE UPPRORET<span style="color:#ffffcc;">'<br /></span><div><span style="font-family:arial;"><strong></strong></span></div><span style="color:#ffffcc;">' </span><br /><div><span style="font-family:arial;"><strong><a href="http://4.bp.blogspot.com/_efmHcUy6HOc/TA3gdZ4P-YI/AAAAAAAAE60/2YcZFsMB7VA/s1600/A.Det+stundande+upproret.Bokomslag..jpg"></a></strong></span></div><div><span style="font-family:arial;"><strong></strong></span></div><div><span style="font-family:arial;"><strong></strong></span></div><div><span style="font-family:arial;"><strong><div><span style="font-family:arial;"><strong><a href="http://4.bp.blogspot.com/_efmHcUy6HOc/TA3gdZ4P-YI/AAAAAAAAE60/2YcZFsMB7VA/s1600/A.Det+stundande+upproret.Bokomslag..jpg"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5480283117347404162" style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; WIDTH: 192px; CURSOR: hand; HEIGHT: 320px" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/_efmHcUy6HOc/TA3gdZ4P-YI/AAAAAAAAE60/2YcZFsMB7VA/s320/A.Det+stundande+upproret.Bokomslag..jpg" border="0" /></a></strong></span></div>Den osynliga kommittén</strong></span></div><div><strong><span style="font-family:Arial;"></span></strong></div><div><strong><span style="font-family:Arial;font-size:180%;color:#cc0000;">DET STUNDANDE UPPRORET</span></strong></div><div><strong><span style="font-family:Arial;font-size:180%;color:#cc0000;"></span></strong></div><div><strong><span style="font-family:Arial;"></span></strong></div><div><strong><span style="font-family:Arial;"><a href="http://www.pluribus.se/utgivning-2/det-stundande-upproret/"><span style="color:#000000;">Pluribus Förlag<b></a></b></span></span></strong></div><div><strong><span style="font-family:Arial;"></span></strong></div><div><strong><span style="font-family:Arial;"></span></strong></div><div><strong><span style="font-family:Arial;color:#ffffcc;">' <div></span></strong><strong><span style="font-family:Arial;">+ + +</span></strong></div></div><div><strong><span style="font-family:Arial;"></span></strong></div><div><span style="font-family:arial;"><strong></strong></span></div><div><span style="font-family:arial;color:#ffffcc;"><strong>'</strong></span></div><div><span style="font-family:arial;"><strong>Bo I. Cavefors</strong></span></div><div><strong><span style="font-family:Arial;"></span></strong></div><div><strong><span style="font-family:Arial;font-size:85%;">Förord till "Det stundande upproret"...</span></strong></div><br /><div><span style="font-family:arial;"><strong>JULIEN COUPAT</strong></span><span style="font-family:arial;"><strong><br />”Det stundande upproret” är ännu ett, men inte det sista, exemplet på såväl den formellt demokratiskt subtila och den diktatoriskt camouflageklätt militanta maktens förmåga att använda sig av gränszonernas juridik, för att tysta meningsmotståndare och övertyga de tysta opinionerna om att maktens tilltag, processerna de framprovocerar, fängelsehålorna de mörklägger, är nödvändiga för att skydda ”verklighetens folk” från extremister, terrorister, subversiva element.<br /><br />Repressiva element har styrt stater alltsedan den grekiska antiken, men redan då hycklades och hånades härskarna av tragedimästarna. Makten slog obarmhärtigt mot markisen de Sade när han skildrade könslig dubbelmoral och ideologisk amoralism. Samma mönster återkommer årtusende efter årtusende. Cicero, markisen, Karl Kraus, Aleksandr Solzjenitsyn. Listan med dissidenters namn är dock lika omfattande som listan med namn på de politiska och religiösa makthavare vilka agerat och politiserat generation efter generation med hjälp av statsmakt och statsterrorism. Trots de massiva maktapparaterna behövs det alltid ett kompani politibetjänter för att fängsla den enskilde revoltören.<br /><br />raf och raf-medlemmarna ingår i denna tradition av vad Ernst Jünger kallar för ”skogsmannens”, anarkens, intellektuella förmåga att bida sin tid och invänta rätt ögonblick för att agera mot våldsverkarens/makthavarens tyranni. Hitlertysklands antinazistiska 24-julimän placerade bomben på rätt plats i rätt ögonblick, men misslyckades. raf agerade vid rätt tidpunkt, när det västtyska samhället var på väg mot nynazifiering, och lyckades. Lyckades raf? Ja, BRD förändrades radikalt efter raf-verksamheterna. ”Verklighetens folk” insåg att det inte var önskvärt återskapa det auktoritära samhälle som härskat under 1930- och 1940-talen. Men den smygande fascismens proselyter vände janusansiktets andra sida ut mot offentligheten, överlevde: det repressiva samhället och klistrade ett toleransens leende på järnmasken. Där är vi idag.<br /><br />Ingreppen 1977 och de följande åren mot min utgivning av raf-böckerna visade hela registret av illa dold maktuövning, husundersökningar, arrestering, ekonomiska sanktioner, rättegång med fejkade anklagelser, med mera… Dock visade det sig, då, att de grundlagsrättsliga instanserna fortfarande var någorlunda intakta. Rättshaverister inom länsåklagarväsende, politiska partier och enskilda makthavare inom kulturområdet, förlorade. Julien Coupat är det senaste exemplet på den statsterrorism som inte förs med hjälp av lönnmord och kalashnikovs utan med hjälp av husundersökningar, trakasserier, tjallare, förtalskampanjer och en lagvrängd lagbok. Naturligtvis går Coupat stärkt och segrande ur denna strid. Något annat är inte acceptabelt. Men efter ”Coupat-affären” kommer nya fäktningar och strider, nya attacker: järnmaskernas leenden är tidlösa. </strong></span></div><br /><p><span style="font-family:arial;"><strong>+ + + </strong></span></p><br /><p><span style="font-family:arial;"><strong>BESTÄLL BOKEN <a href="http://www.pluribus.se/utgivning-2/det-stundande-upproret/"><span style="font-size:180%;color:#cc0000;">HÄR>>>>><b>>></b>></span></p></strong></span></a><span style="font-family:arial;"><strong><p><br /><br /><span style="font-size:78%;">Copyright©Bo I. Cavefors 2010</span></p><p><span style="font-size:78%;"></span></strong></span></p>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/15085300812713687116noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-34082453.post-11179735076845369772010-06-22T07:42:00.000+01:002010-06-23T16:14:08.965+01:00Bo I. Cavefors : DIE TOTENINSEL / THE ISLAND OF DEATH<a href="http://2.bp.blogspot.com/_efmHcUy6HOc/S_YtgPqxQyI/AAAAAAAAE40/wBa52UcRVUs/s1600/Bladh,Martin.D%C3%B6dens+%C3%B6.1.CD.jpg"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5473612429100401442" style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; WIDTH: 288px; CURSOR: hand; HEIGHT: 400px" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_efmHcUy6HOc/S_YtgPqxQyI/AAAAAAAAE40/wBa52UcRVUs/s400/Bladh,Martin.D%C3%B6dens+%C3%B6.1.CD.jpg" border="0" /></a><br /><div><br /><br /><div><br /><br /><br /></div><div><span style="font-family:trebuchet ms;"></span></div><div><br /><br /><br /></div><div><span style="font-family:trebuchet ms;"></span></div></div><div></div><div></div><div></div><div></div><div></div><div></div><div></div><div></div><div></div><div></div><div></div><div></div><div></div><div><div><br /><span style="font-family:trebuchet ms;">Bo I. Cavefors<br /><strong>DIE TOTENINSEL / THE ISLAND OF DEATH</strong><br /><br />Translation from Swedish by Martin Bladh<br />Illustrations: Martin Bladh<br /><br />Stage: Arnold Böcklin’s painting Die Toteninsel (the earliest version, 1880). The painting is projected on a white screen covering the whole backdrop of the stage.<br /><br />In front of the painting, a figure clad in white with its back turned towards the audience. It’s wearing a thin white cloth which doesn’t cover the front of the body. The audience can’t see that the figure is naked under the cloth and if it’s a man or a woman until the end of the performance. The voice shouldn’t tell if it’s a man or a woman who’s delivering the text. Alternative 1: a naked man with an androgynous appearance; alternative 2: a naked woman with a boyish appearance. If alternative 2 is chosen some minor changes most be done in the text.<br /><br />During the whole performance the stage floor is covered by naked men and women copulating, caressing, male on male, female on female - now and then these actors will make themselves heard through kisses, moans and sighs - sensual pleasure, cries of pain. The bodies are enclosed in a blue-black-light which gives the impression of water and the ocean. Choreography - the bodies move like waves.<br /><br />+ + +<br /><br />Sappho, when you died<br />Everything that was you<br /></span><span style="font-family:trebuchet ms;">Perished.<br />You were<br />Dead dead dead.<br />You are<br /></span><span style="font-family:trebuchet ms;">Death.<br /><br />Why lie:</span></div><div><span style="font-family:trebuchet ms;"><em>Wie froh bin ich,<br />Das ich weg bin!</em> 1a)<br /><br />What is a human heart? 1b)<br />All ends, finally…<br />No memories<br />No yearnings…<br />Left<br />Off your moist<br />Cunt<br />The red lips,<br />That rose like vampires<br />Over there on the island<br />With the impenetrable<br />Forest of<br />Black coniferous trees.<br /><br />But what happens in the shadow<br />Of the trees?<br />What I remember is<br />You as nun,<br />As frying-pan<br />And with Greasy frog legs. 2)<br /><br />There was no<br />Void to<br />Penetrate.<br />There was no<br />Void to<br />Dream of<br />When you left me<br />For Hades.<br /><br />I only remember<br />Your knickers with<br />White lace. 3)<br /><br />Of horror at the sight<br />Of my cock<br />You hid amongst<br />Dunes and sails.<br /><br />Void - a desolate cavern<br />Your sex - you were nothing<br />but a huge<br />Void,<br />Sappho.<br /><br />Now, when I am free<br />From you at last<br />I wonder:<br />What did you want?<br /><br /><em>Herz wie das meine<br />Zu ängstigen?</em> 4) <a href="http://4.bp.blogspot.com/_efmHcUy6HOc/S_YtX9RIH8I/AAAAAAAAE4s/qLzB3RJ25Co/s1600/Bladh,Martin.D%C3%B6dens+%C3%B6.5.CD.jpg"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5473612286722056130" style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; WIDTH: 289px; CURSOR: hand; HEIGHT: 400px" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/_efmHcUy6HOc/S_YtX9RIH8I/AAAAAAAAE4s/qLzB3RJ25Co/s400/Bladh,Martin.D%C3%B6dens+%C3%B6.5.CD.jpg" border="0" /></a></span></div><div><span style="font-family:Trebuchet MS;"></span></div><span style="font-family:trebuchet ms;"><div><br /></div><div></div><div></div><div></div><div></div><div></div><div></div><div></div><div></div><div></div><div></div><div></div><div></div><div></div><div></div><div></div><div></div><div></div><div><br />Did you want<br />To make me<br />Your slave?<br />Or…<br /><br />Now, since you are gone,<br />The shadows awake<br />From their gloomy<br />Slumber on the island.<br /><br />The naked copulating<br />Bodies are now<br />Of flesh and blood,<br />The cocks covered with<br />Sperm,<br />And all the<br />Skeletons that dance<br />Around the graves<br />Have been polished<br />By the wind and the rain<br />And pecked to splinters by<br />Ravens.<br /><br />This destiny lay await for me<br />When I occupy<br />Your realm,<br />When I step ashore<br />Between your dead white<br />Quadratic legs to take<br />The attained reality<br />Back in my<br />possession.<br /><br />Why did you force<br />Me to suffer<br />For so long?<br /><br />Why had I previously<br />This vain, absurd longing<br />For you Sappho?<br /><br />Even then I knew:<br />The Lord gives each one of us<br />A death of his own<br />In the moment of orgasm<br />The final void<br />Of painful beatitude.<br /><br />Even you Sappho<br />Tasted the treachery<br />And learned about<br />The pain of being<br />Abandoned by<br />Your own love,<br />Your own conceit. 5)<br /><br />Lord, affectionate<br />Death is neither<br />Reward nor penance. 6)<br /><br />I want<br />To get away from<br />The reality that I<br />Earlier perceived with<br />Your eyes,<br />That gnawed into<br />My skin, made<br />The muscles wither away –<br />Away from Sappho.<br /><br />My new life<br />Waits on that island<br />You abandoned Sappho.<br /><br />Or…<br /><br />Were you forced away,<br />Were you dethroned?<br /><br />I see the paintings<br />From the past,<br />Past your time, Sappho,<br />That other customs<br />Were practiced on the island.<br /><br />That specific house…<br />Over there…<br />To the right…<br />Was it<br />Where the Death-boat used<br />To drop anchor<br />When it passed<br />The entrance to<br />Your sex?<br /><br />Is it really<br />A house and not an<br />Inanimate, dead, ivory-coloured<br />Skull with empty eye sockets?<br /><br />And the white, clear-cut,<br />Almost quadratic<br />Concrete blocks,<br />On the right and on the left<br />Side of the harbour?<br /><br />Are these the remains<br />Of your womb, or<br />Two ancient petrified<br />Corpses?<br /><br />Is the villa a marble tomb?<br />Occupied by<br />Carcasses surrounded<br />By medieval weapons<br />And laurel crowns,<br />Dead chiselled<br />Flowers.<br />Withered leafs moulded<br />Into withered old<br />Veined cocks.<br /><br />No no no!<br /><br />I know these white, polished<br />Phalluses are there to<br />Tempt me away from<br />My original goal, to<br />Penetrate you slowly,<br />To induce the shivers<br />When I touched your<br />Clitoris.<br /><br />My yearning was for<br />The island to explode<br />In convulsions,<br />In an inconceivable<br />Orgasm that echoes over<br />The sea, that<br />Made Death<br />The reaper of seas,<br />The waves to rumple<br />With terrifying force<br /><br />Towards<br />other coasts,<br />Towards<br />other wombs.<br /><br />But such fantasies<br />Didn’t provide me<br />Anything.<br /><br />Finally, my<br />Only true goal are<br />Arses of men and<br />Being fucked by these men.<br /><br />The pleasure increases<br />As I approach death.<br /><br />When I stand in front of<br />Arnold Böcklin’s<br />Die Toteninsel,<br />In front of the Island of<br />Death,<br />My yearning for pain,<br />For total submission,<br />To meet the young naked<br />Boys in the dusk of the<br />Black trees, grows stronger.<br />I want you,<br />(As a last salute)<br />To receive me<br />Under your whip<br />And flog me to<br />Death as a final farewell<br />To the part of my<br />Youth that was a part of<br />You Sapfo, and now is<br />Nothing but memories and<br />Wounds.<br />Open wounds<br />And deep scars<br />Of old wounds, of branded<br />Pain and yearning.<br />The knife cuts<br />Like fire through<br />The black coniferous-tress while<br />I rest in this<br />Terrestrial green meadow<br />Free from mourning, from<br />Anxiety.<br />And there…<br />Between the cracks of the whip<br />The beating of the drums<br />Faint smoothing trills<br />From the young shepherd’s<br />Flute that motions<br />The childish erect cock<br />That rests on his left thigh.<br /><br />I live and die<br />By these instruments.<br /><br />Sappho.<br />To me you are dead.<br />I am dead to you.<br /><br />You hid that flail<br />That introduced me to<br />The harem of boys, carefully…<br />But I saw it gleaming between<br />The black hairs that<br />Grows between your<br />Thighs.<br /><br />Cunt cunt cunt,<br />Cunt cunt cunt.<br />Girly-cunt<br />And white wine poured down<br />Your thighs, down my face,<br />Into my mouth.<br />It was death.<br /><br /><em>Cita mors ruit…</em> 7)<br /><br />You let my tongue<br />Lick you,<br />Suck the life out of you,<br />That death could<br />Force his way into you<br />Through the biting Jaws<br />That spewed<br />Fire between your<br />Thighs.<br /><br />I felt<br />For the last time<br />Your scabrous hairs against<br />My lips when the juices<br />Flooded my mouth and<br />I was reborn with the sea<br />That washed over me<br />That now washes over me<br />That eternally will wash over me<br />And transform my<br />Dying yearning for you<br />Into a yearning for<br />Something that you can’t<br />Provide me with,<br /><br />The boy’s soft body,<br />The softness of a boy’s<br />Cock, the young man’s<br />Hard cock, his<br />Muscular thighs and<br />Firm behind.<br /><br />The red-black hole between<br />The boy’s buttocks,<br />The sharp and<br />Beautifully drawn<br />Shoulder blades,<br />The skin which stretches<br />Like a canvas<br />Of flayed hide<br />When he bends over and inserts<br />His member into my<br />Anus.<br /><br />The navel…<br />Navel navel… and the black<br />Strand of hair from the cock up<br />Towards the navel…<br />And his chest<br />And nipples…<br />Nipples. Let me bite<br />His nipples bloody.<br /><br />Sapfo, you gave me<br />What you never could<br />Give me off your self.<br /><br />You fetched the boys<br />And gave them to me<br />On your dead island.<br /><br />You gave me<br />All that is immortal,<br />The boy’s innocent<br />Exaltation, his<br />Will to submission<br />That gives birth to<br />Death,<br />His longing to<br />Thrash life into<br />Death,<br />Relentlessly, in<br />Eternal orgasm,<br />The continuously throbbing<br />Spermatic flow into my<br />Mouth.<br /><br />Sappho…<br />Who am I,<br />Who begs you for<br />That which you can’t<br />Give me of yourself?<br /><br />Who am I<br />That know to titillate<br />Your clitoris,<br />To suck the juice<br />Off your cunt,<br />To persuade you to<br />Open the gates to<br />The Island of Death<br />And release the beautiful boys<br />You confined when they<br />Became a threat to your own yearning,<br />Your own longing for<br />Hard cock.<br />No plants in your garden<br />May sooth against this yearning<br />For death between a boy’s soft loins,<br />Against these yearning to kiss away<br />The quivering drops from his<br />Blue-black<br />Cock-head.<br /><br /><em>Non est medicamen in hortis.</em> 8)<br /><br />Flog me, tie my hands,<br />Chain my feet,<br />Make me your<br />Slave!<br /><br />Not your slave but the boys’ slave.<br /><br />Make my mouth,<br />My arse and my cock<br />Ready to receive the boys<br />When you deliver them,<br />Deliver them from<br />Death.<br /><br />If not…<br />Then fetter me to this dungeon,<br />And I will rejoice with these,<br />My own reflections,<br />All these Homo Despaeratus. 9)<br /><br />As Persefone I will rule the kingdom<br />Of the dead together with these boys,<br />Lets turn the island into a<br />Dionysian ceremonial ground<br />Of ancient customs and<br />times…<br /><br /><em>Quae vita, qui mores fuerint,</em> 10)<br /><br />A world of pain and suffering,<br />Of black masses and altars of sacrifice.<br /><br />Let me be a sacrificial-victim<br />For the boys to violate,<br />Cover me with your fragrant and flavoured<br />Semen.<br /><br />Sappho, can’t you see,<br />that I am ready,<br />I am naked and prepared<br />To invade your black and greedy sheath,<br />Transform the dark poplars<br />Into a forest of erected<br />Members.<br /><br />All the lifeless phalluses? Yes,<br /><br /><em>Rosa de spinis Floret,</em> 11)<br /><br />The rose and the thorn.<br /><br />I will transform all of this<br />Into pleasure, ecstasy,<br />Expression –<br />Transgressive exaltation,<br />The final marriage with<br />Death.<br /><br />The boys bathing in<br />Heliogabalus’ blue-black sea<br />Of roses,<br />An orgy where bodies can’t be separated,<br />Where all the members,<br />The mouths and the<br />Kisses,<br />Thighs and ribcages,<br />Every bruised nipple<br />Is a part of one single<br />Body.<br /><br /><a href="http://2.bp.blogspot.com/_efmHcUy6HOc/S_YtG3nWo6I/AAAAAAAAE4k/T1XLXXnK4WI/s1600/Bladh,Martin.D%C3%B6dens+%C3%B6.8.CD.jpg"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5473611993146893218" style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; WIDTH: 284px; CURSOR: hand; HEIGHT: 400px" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_efmHcUy6HOc/S_YtG3nWo6I/AAAAAAAAE4k/T1XLXXnK4WI/s400/Bladh,Martin.D%C3%B6dens+%C3%B6.8.CD.jpg" border="0" /></a><br /></div><div></div><div></div><div></div><div></div><div></div><div></div><div></div><div></div><div></div><div></div><div></div><div></div><div></div><div></div><div></div><div></div><div></div><div><em><span style="font-size:85%;">(Turns towards the audience - very quickly – sporting an erection)</span></em><br /><br /><br />I have slept for far to long.<br />But I have been awakened and<br />I can see the young man that woke me up, 12)<br />At this very moment he lights<br />The final fire at the entrance to the harbour. 13)<br /><br />Death will purge us all.<br /><br />Here we are, scourged<br />On this island of death,<br />But we may rejoice<br />Here!<br /><br />To die surrounded by<br />Handsome young boys<br />Is no difficulty.<br /><br />Flog me<br />Flog me<br />Flog me…<br />Silence.<br /><br />Flog me to silence.<br /><br />What is left…<br /><br />Silence.<br /><br />Sapfo,<br />what award should I give to you?<br /><br />Silence.<br /><br />My will and my goal are<br />These young bodies once<br />Flushed out of your<br />Womb.<br /><br />To die, to sleep…<br /><br />Maybe I am dreaming,<br />But the dream is the reality<br />Turning the thorn into sweet-scented<br />Roses.<br /><br /><br /><strong>+ + +<br /></strong><br /><span style="font-size:85%;">Notes.<br />1) Goethe/Werther<br />2) Goethe/Werther<br />3) Arrabal<br />4) Rimbaud<br />5) Rilke<br />6) Schiller<br />7) Horatius “The Death comes…”<br />8) Regimen sanitatis Salerni / In the garden the death is unconquered…<br />9) Madcaps, terrorists<br />10) Livius<br />11) Hieronymus<br />12) Wagner / Brünnhilde<br />13) Wagner / Siegfried<br /></span><br /><br /><br /><span style="font-size:78%;">Copyright©Bo I. Cavefors & Martin</span></span><span style="font-size:78%;"> Bladh, 2010</span></div><div><span style="font-size:78%;"></span></div><div></div></div>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/15085300812713687116noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-34082453.post-44821347463030134152010-06-21T11:56:00.005+01:002010-06-21T12:03:17.039+01:00Pi. #21<span style="color:#ffffcc;">'</span><br /><span style="color:#ffffcc;">'</span><br /><span style="color:#ffffcc;">'</span><a href="http://4.bp.blogspot.com/_efmHcUy6HOc/TB9GasXA-lI/AAAAAAAAE78/mmHu9cMLFBM/s1600/A.Pi.21..jpg"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5485180295558789714" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 308px; CURSOR: hand; HEIGHT: 400px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/_efmHcUy6HOc/TB9GasXA-lI/AAAAAAAAE78/mmHu9cMLFBM/s400/A.Pi.21..jpg" border="0" /></a><br /><div><span style="color:#ffffcc;">'<br />'<br />' ''</span></div><div><span style="color:#ffffcc;">'</span></div><div><span style="color:#ffffcc;">'</span></div><div><span style="color:#ffffcc;">'</span></div><div><span style="color:#ffffcc;">'</span></div><div><span style="color:#ffffcc;">'</span></div><div align="center"><span style="font-size:78%;">Copyright©Bo I. Cavefors 2007, 2010</span></div><div align="center"><span style="font-size:78%;color:#ffffcc;">'</span></div><div align="center"><span style="font-size:78%;color:#ffffcc;">'</span></div><div align="center"><span style="font-size:78%;color:#ffffcc;">'</span></div><div align="center"><span style="font-size:78%;color:#ffffcc;">'</span><br /></div>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/15085300812713687116noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-34082453.post-73766788192625327472010-06-05T12:22:00.006+01:002010-06-08T15:20:15.559+01:00Pi. #20<span style="color:#ffffcc;">'</span><br /><span style="color:#ffffcc;">'</span><br /><span style="color:#ffffcc;">'</span><a href="http://4.bp.blogspot.com/_efmHcUy6HOc/TAozrVC2ayI/AAAAAAAAE6I/4YiS1wiIywA/s1600/A.Pi.20.Version+2..jpg"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5479248716126120738" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 400px; CURSOR: hand; HEIGHT: 299px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/_efmHcUy6HOc/TAozrVC2ayI/AAAAAAAAE6I/4YiS1wiIywA/s400/A.Pi.20.Version+2..jpg" border="0" /></a><br /><div><span style="color:#ffffcc;">'</span></div><br /><div><span style="color:#ffffcc;">'</span></div><br /><br /><br /><br /><br /><div align="center"><span style="font-family:trebuchet ms;font-size:78%;">Copyright©Bo I. Cavefors 2010</span></div><div align="center"><span style="font-family:trebuchet ms;font-size:78%;color:#ffffcc;">'</span></div><div align="center"><span style="font-family:trebuchet ms;font-size:78%;color:#ffffcc;">'</span></div><div align="center"><span style="font-family:trebuchet ms;font-size:78%;color:#ffffcc;">'</span></div>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/15085300812713687116noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-34082453.post-78560250554538745522010-05-17T15:52:00.015+01:002010-05-18T06:03:07.149+01:00Jacob (Jacobus) Balde SJ (1603-1668) : 3 dikter<strong><span style="font-family:Trebuchet MS;"></span></strong><span style="color:#ffffcc;">'<br />'</span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>JACOB (JACOBUS) BALDE SJ</strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong><span style="font-size:85%;">1603 - 1668</span><br /><span style="color:#cc0000;">3 DIKTER</span><br />Tolkningar: Bo I. Cavefors<br /><br />TILL MARIA HIMMELSFÄRDSMÄSSA</strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong><span style="font-size:85%;">Höga Visan 8: Vem är hon som kommer hit upp från öknen, stödd på sin vän?</span> </strong></span><br /><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Då, när Du hastig lämnade jorden</strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Och blev alla stjärnors stjärna, jungfru,</strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Olympens liljor böjde </strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Sina ryggar.<br /><br />Skön sång ljöd när Du var framme och</strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>I Himlen fröjdade man sig: vem är Hon,</strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Som genom mörka skogens törnesnår och </strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Dystra ödslighet<br /><br />Uppstiger - en Gudinna? Hon strålar</strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Skönhet och mild glädje och blommors</strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Doft fyller luften när Hon vilar </strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Vid sin Son.<br /><br />Under natten Månen söker Hennes mantels</strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Skydd, låter ljuset flöda över Stora Björn</strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>När Arkturus bleknar och Orion </strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Sträcker vapen.<br /><br />Himlafästets strålande uppenbarelse</strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Torkar morgondimmans tårar</strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>När uppburrade, bland grenar gömda fåglar </strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Sjunger in den nya dagen.<br /><br />När vid sådan sång Din Son lyfter</strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Upp Dig, överglänser Du allt vad</strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Icke Gud är och allt blir i Anden genom </strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Ditt väsen, gudomligt.<br /><br />Kom: må en droppe från det ljuva</strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Havsdjup, ur vilket Du ändlöst</strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Dricker, falla ned till oss och trösta </strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Världens tårar.<br /><br /><br />AD D.VIRGINEM ASSUMPTAM IN EIUS PERVIGLIO</strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong><span style="font-size:85%;">Quæ est ista, quæ ascendit de deserto deliciis affluens, innixa super dilectum suum? Cant 8.</span><br /><br />Quo die terris properans relictis</strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Tota migrasti super astra Virgo,</strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Floribus stratum tibi tergus incur- </strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>vavit Olympus. </strong></span><br /><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Dulce te visa gradiente coeli</strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Carmen auditum resonare: Qualis</strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Ista per nigræ loca senta silvæ et </strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Horrida tesqua,<br /><br />Qualis accendit Dea? Tota pulcra</strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Gaudiis gemmat liquidis suoque in-</strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>nixa Dilecto volucreis per auras </strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Floribus halat!<br /><br />Talis in seram, sua regna, noctem</strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Luna cum venit, tenuatur Arctos,</strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Pallet Arcturus positoque ferro </strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Languet Orion.<br /><br />Tales electi speciosus oris</strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Phoebus Aurora lacrymante ridet,</strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Quando cristatis avibus coruscum </strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Mane precatur.<br /><br />Inter has voceis magis elevata</strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Brachiis Nati superas id omne,</strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Quod Deus non est, animumque toto </strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Numine mergis.<br /><br />Merge: dum dulci maris e profundo,</strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Quod superfusum bibis, una saltem</strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Gutta distillet lacrymasque nostri </strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Temperet orbis.<br /><br /><br />TILL SIMON LAVENDULA</strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;font-size:85%;"><strong>Om det underbara i att magra med framgång</strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong><br />En sådan möda för att befrias</strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Från pinliga kroppen, Lavendula: </strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Lemmar tynar bort, </strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Kött lossnar från kotorna.<br /><br />Dock önska mig lyckatill! Uttorkad</strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Trotsar jag fängelsets murar: </strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Ruiner återstår men </strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Snillets ljus slocknar.<br /><br />Jag räds ej längre slaktare och marknadens</strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Fläskförsäljare eller oxprutandet; </strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Oåtkomlig för krämare, </strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Ointressant för brasilianare 1).<br /><br />Icke mer ett kreatur vandrar min själ</strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Till Himlens flammande planet; </strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Likt Maias 2) son </strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Söker jag Gudarnas skugga.</strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong></strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Nu, nu är jag fri (Farväl, sjuka värld)</strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Och benådad (Farväl du orena </strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Kropp, farväl ni </strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Övergödda) - jag dunstar!<br /><br /><span style="font-size:85%;">Jacob Balde, som var lång och mycket mager och sjuklig, publicerade 1638 Agathyrsus, en komisk-retorisk lovsång till de magra människorna. Under sin tid i München startade Balde den berömda Congregation macilentorum, de "uttorkades orden", en sällskapsklubb med andliga sammankomster på programmet, där såväl Baldes ordensbröder som framstående Münchenherrar var medlemmar. </span></strong></span><br /><br /><span style="font-family:trebuchet ms;font-size:85%;"><strong>Med tyska parafraser gav Balde 1647 ut Agathyrsus Teutsch och 1648, som tröst för de övergödda, en Antagathyrsus sive apologia pinguium contra macros. Asketism, självironi och retoriskt leklynne flätas samman i dessa Baldes udda verksamheter. </strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;font-size:85%;"><strong><br />1. Brasilianare: Balde menar: brasilianska slavhandlare.</strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong><span style="font-size:85%;">2. Maias son : Hermes.</span><br /></strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong><br />AD SIMONEM LAVENDULAM</strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong><span style="font-size:85%;">Se in excolenda macie mirum in modum proficere</span><br /><br />Tantæ molis erat denique corporis</strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Tota destitui mole, Lavendula: </strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Ipsos exuor artus, </strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Ipsis exuor ossibus.<br /><br />O gratare mihi, iam penitus macer</strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Depono reliqui rudera carceris; </strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Paullum restat arenæ, et </strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Totus spiritus emico.<br /><br />Nec porro lanios horreo nec forum,</strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>In quo vænit adeps, vito boarium, </strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Securus licitantum </strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Nullis a Brasilis emar.<br /><br />Nulla parte mei bellua flammeis</strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Mentem sideribus protinus inferam; </strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Ceu Maia satus inter </strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Umbras et Superos eo.<br /><br />Iam iam liber io (terra putris vale)</strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Defæcatus io (congeries vale </strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Insincera: valete </strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Ventres) tollar in æthera.<br /><br /><br />TILL DET ROMERSKA RIKETS ÖRN<br /><br />Du väktare av romarnas Zeus och hans</strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Tretaggade blixt, du Cæsars fågel:</strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Marschera med din kamprustade här mot </strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Pöbelns skaror;<br /><br />Sveriges pack lockar till sig</strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Dödens ugglor 1), som vässar näbbarna.</strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Hela Himlen är omringad av </strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Fiendens trupper.<br /><br />Tveka inte visa de berömda klorna;</strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Vapendån hörs från mörknande moln.</strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Himlen har åt dig skapat ett nytt </strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Farsalos 2), slagfält.<br /><br />Marsch, jaga iväg Finlands 3) korpar,</strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Rensa landet Stymfalos 4) från hunner 3),</strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Strimla rövarna, mätta luften med </strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Lappar 3) i lumpor. </strong></span><br /><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Kom åter till Wien som väntad segrare</strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Åtföljd av heliga fågelskaror 6)!</strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Mars fyller den Himmelska </strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Borgen med byte. </strong></span><br /><br /><span style="font-family:trebuchet ms;font-size:85%;"><strong>1. I den antika diktningen, enligt legender och folktro, är ugglan besatt av demoner, den är en häxornas fågel och när den hoar betyder det död.</strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;font-size:85%;"><strong>2. Farsalos. En stad i grekiska Tessalien där den avgörande drabbningen mellan Cæsar och Pompeijus skedde år 48 f.Kr. Pompeijus förlorade slaget.</strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;font-size:85%;"><strong>3. Finländare och samer utgjorde ett markant inslag i de svenska trupper som härjade på kontinenten. Med hunner avser författaren turkar.</strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;font-size:85%;"><strong>4. Stymfalos. Forntida stad vid berget Kyllene i Arkadien.<br />5. Milviis: milvus = rovfåglar, dvs "rövare". Se: den latinska texten.</strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;font-size:85%;"><strong>6. Författaren avser stymfaliska fåglar, stymfalider (se not 4). Man kan även tänka sig att författaren använder fåglarna som allegori för änglar.</strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;font-size:85%;"><strong>7. Quirinalen, namnet på det fd kungapalatset och nuvarande presidentpalatset i Rom, Palazzo del Quirinale. Se: den latinska texten. </strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong></strong></span><br /><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>AD AQUILAM ROMANI IMPERII<br /><br />Surge Romani Iovis et trisulci</strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Fulminis custos aviumque Cæsar:</strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Præliaturas acies minatur </strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Ala rebellis;<br /><br />Vulturi Sueco sociant frequentes</strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Signa bubones acuuntque rostra.</strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Totus hostili legione circum </strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Texitur æther.<br /><br />Stringe iam notos, neque differ, ungueis:</strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Arma concussa sonuere nube;</strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Sistit in cælo veterem tibi Phar- </strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>salia campum.<br /><br />Pelle Finlandos age, pelle corvos;</strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Ora Stymphali vacuetur Hunnis:</strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Milviis 5) ningat lacerisque Lappis </strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Fluctuet ær.<br /><br />Victor optantem redeas Viennam</strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Alitum sacra comitante turma;</strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Impleat Mavors spoliis volantum </strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Castra Quiritum 7). </strong></span><br /><br /><span style="font-family:trebuchet ms;font-size:85%;"><strong>(Ang. noterna, se noterna under de svenska tolkningarna.)</strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;font-size:85%;"><strong></strong></span><br /><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong><span style="font-size:85%;">Dikttolkningarna har tidigare publicerats, i olika sammanhang och versioner, i bland annat Ariel, Nya Argus och Paulus, som privattryck samt i min bok Tagelskjortan (Johan Hammarströms Bokförlag).<br /></span><br /><span style="color:#cc0000;">Mer Jacob Balde <a href="http://caveforspositionnr2nyasvartafanor.blogspot.com/2006/06/jacobus-jacob-balde.html?zx=4799c6fa83f554f7"><span style="color:#990000;">HÄR>>><b></a></b></span><br /></span><br /><span style="font-size:78%;">Copyright©Bo I. Cavefors 2010<br /></span><br /><br /><br /></strong></span><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong></strong></span>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/15085300812713687116noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-34082453.post-42523336316355617262010-05-17T10:10:00.000+01:002010-05-23T15:13:16.197+01:00...om den krokiga vägen till helighet...<a href="http://1.bp.blogspot.com/_efmHcUy6HOc/S_gYujbswaI/AAAAAAAAE5k/m4es6f3uUmc/s1600/SE+GUD!Foto+av+kartusian.Bildbearb.B.I.C..jpg"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5474152535133307298" style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; WIDTH: 139px; CURSOR: hand; HEIGHT: 200px" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_efmHcUy6HOc/S_gYujbswaI/AAAAAAAAE5k/m4es6f3uUmc/s200/SE+GUD!Foto+av+kartusian.Bildbearb.B.I.C..jpg" border="0" /></a><br /><div><span style="font-family:trebuchet ms;"></span></div><br /><div><span style="font-family:trebuchet ms;">Bo I. Cavefors</span></div><br /><div><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>OM DEN KROKIGA VÄGEN MOT HELIGHET</strong><br /><br />När Miquel de Cervantes Saavedra skriver om Don Quixote de la Mancha - och om dennes vapenbärare! - skriver han om två av omvärlden missförstådda men i Guds ögon med mildhet vårdade helgonliknande varelser som strider mot väderkvarnar och andra världens onda makter - makthavare till exempel. Men vad är "heligt"? Människor? Handlingar? Reliker?<br /><br />Eftersom "heligt" är något ofattbart, kanske ouppnåbart, kanske - men icke endast - ett eftersträvat mål att omslutas av Guds nåd, så vill jag dels skriva om den gloria vi gärna fäster som ett diadem kring Egot, om Guds Nåd, men även om ett reellt helgons fasta handlag med verkligheten. Förväxlar vi "heligt" med "helgonlikt"? ÄR alla helgon verkligen också "heliga"? Kan det gå inflation i "helgon"?<br /><br />"När Gud är med oss kan friden tagas ifrån oss, men icke nåden", säger prosten i Campagne till abbé Donissan, när denne biktar sig för sin överordnade. Detta är ett koncist och klart besked från en erfaren präst till en mindre erfaren präst. Prosten och abbén är huvudpersoner i Georges Bernanos roman <em>Under djävulens färla</em>. I romanen <em>Prästmans dagbok</em> skriver Bernanos att Ångesten kom till människan med syndafloden. Ångest och synd rinner som en röd flod genom Bernanos författarskap. I skådespelet <em>Dialogues de Carmélites</em> skriver han om de sjutton kvinnliga karmeliter som avrättades av franska revolutionärer den 17 juni 1794. Bernanos fokuserar intresset kring den unga nunnan Blanche de la Force, som utmålas som ett levande bevis på vad som väntar den som föds och växer upp i ett samhälle präglat av terror - andlig, materiell och/eller fysiskt påtaglig. När Blanche tas emot av klostrets priorinna erbjuder denna genast Gud sitt eget liv, för att den skräckslagna Blanche skall ges styrka stå emot vad priorinnan anar väntar henne. Under franska revolutionen ger ej heller klostermurar skydd åt kvinnor.<br /><br />Karmelitnunnorna avlägger ett extra löfte, att inte tveka offra sig som martyrer, om så kräves av dem. Endast Blanche nekar avge detta löfte. Hon vill hellre bli ihågkommen som usel och feg än som martyr. Inget ont finns att säga om den inställningen: alla är inte kallade till martyrskapet.<br /><br />När medsystrarna kliver upp på schavotten gömmer sig Blanche bland åskådarna, men priorinnans bön till Gud om att ge flickan styrka och mod hörsammas och Blanche går tveksamt men frivilligt upp till medsystrarna och lämnar ut sin nacke åt guillotinens bila.<br /><br />Bernanos visar att även svaga människor, med Guds hjälp, kan besegra ångesten och döden, ja, att ångest och helighet är en Guds gåva, Guds nåd.<br /><br />Naturligtvis finns det föga som är heligt som icke också, tidigare, varit en del av synd och ångest. Men Gud räddar alla människor, i sista ögonblicket, in i mörkret där tron är ljuset. Utan denna gudomliga insats för att rädda skapelsen, när människan misslyckas med att vara människa, hade människan återgått till att vara det stoftkorn av vilket hon skapats. Prosten i Campagne säger till prästen Donissan att det har föga betydelse om vi <em>möter</em> Honom eller ej, om vi ser Honom "i verkligheten eller i en dröm"; vad som är väsentligt är att Han <em>faktiskt finns</em>. Det behövs det inga teologiska analyser för att konstatera detta. Det räcker att <em>tro</em>. Om Han uppenbarar sig som verklighet eller som dröm må vara viktigt "för människor i allmänhet", men för "Guds ödmjuka tjänare (är det) endast en bisak", skriver Bernanos.<br /><br />Här tror jag såväl författaren som prosten misstar sig. För Guds <em>verkligt</em> ödmjuka tjänare, det vill säga de heliga helgonen, är det visserligen viktigt att Gud uppenbarar sig för dem i drömmen, men än väsentligare och avgörande och en nådegåva, är att de erfar Guds närvaro och ledning "som verklighet". I verkligheten skapas, existerar, bedrives och skördas den sanna heligheten. Under ångest, synd och skam och vedermödor formas det heliga. Bernanos karakteriserar helt riktigt ångesten som människans största synd, en ångest som i alla sammanhang och i alla former utgör underlag för människans uppfattning om världen och världsordningen. Människan skapad till helighet inser att ogenomtänkt lydnad reducerar henne till att bli något hon av Gud icke var avsedd att vara, osjälvständig, underdånig, inställsam, förljugen. I helighet finns ingen plats för att avsäga sig den rätt Gud givit människan, nämligen att härska över och behärska livet. I helighetens namn måste människan inse att synden Ångest endast botas genom tron på Gud. "Gud är med oss till och med i våra dårskaper", säger Donissan till den lättfotade flickan Mouchette. I världens och människors ögon har även Kyrkans alla heliga begått "dårskaper".<br /><br />Man kan inte tala om helighet utan att tala om synd. Eftersom det i vår tid sällan talas om synd talas det på allvar ej heller om helighet. Varken synd eller helighet är ämnen avpassade och anpassade till krisgruppsmöten och teologiska fakulteter. Synd och helighet är blodigt allvar, mycket verklighetsnära, fysiskt påtagbart. Prästen Donissan vet vad det handlar om när han plågar sig själv: "Från armhålorna ända ned till höfterna var kroppen insnörd i en styv botgörartröja av grovt tageltyg. - - - Av den outhärdliga skavningen mot tageltröjan var den sönderbränd som av ett frätande ämne; överhuden var på sina ställen alldeles borta, på andra höjde den sig som i blåsor, stora som en hand, och den var som ett enda stort sår, ur vilket en blodblandad vätska sipprade fram".<br /><br />Varje kristen, i alla fall varje katolik, bör sträva efter målet helighet. Det finns också en för denna världens människor i allmänhet okänd värld, en helighet som inte manifesteras genom yttre åthävor. Låt mig som exempel nämna Kartusianorden, grundad för snart ettusen år sedan av Den Helige Bruno - ordensgrundaren är ett av denna ordens få helgon eftersom kartusianerna aldrig strävar efter yttre manifestationer varken när det gäller helighet, kyrkliga ämbeten eller världslig berömmelse. Så har orden efter dessa snart ettusen år heller aldrig behövt reformeras. Kartusianerna lever i tystnad, ensamhet och ödmjukhet, i nåd, för att finna vägen till Gud. Genom denna stillsamma och tysta och vardagliga helighet har de i stormar och under förföljelser bevarat och stärkt och förnyat Kyrkan till innehåll och form.<br /><br />Ett av medlen till den kristna - katolska - människans sökande efter vägen till en stilla och ickekarismatisk helighet, går via bikten.<br /><br />Bikten är något av det mest väsentliga Jesus Kristus genom Kyrkan och med prästens hjälp, kan erbjuda den kristna människan. Men det skadar inte att rätt förstå biktens betydelse och man bör ana något av vad som menas med synd.<br /><br />Alltså: vad är den synd som lägger hindrande stenar på vägen mot helighet?<br /><br />Omedvetet reklamerar vi för "synden", tex när vi kallar Malmö för en "syndig storstad" eller nationsfesterna i Lund för "synd". Men är detta verkligen synd och syndigt? Tja, det kan naturligtvis vara det, men det <em>behöver</em> inte vara det och är det, förmodligen, sällan.<br /><br />Synd är inte någonting som kan beskrivas utifrån föråldrade religiösa föreställningar - <em>observera</em>: religiösa <em>föreställningar</em>. Religiösa föreställningar är ofta detsamma som vantro och har föga gemensamt med kristen, det vill säga, katolsk tro. Synd är således inte alltid detsamma som att bryta mot religiösa tabun, ej heller alltid detsamma som är förbjudet enligt Bibels texter, om man läser texterna utan att sätta in dem i det sammanhang där Jesus Kristus är medelpunkten. Synd är inte heller alltid detsamma som att bryta mot gällande världsliga lagar eller ens att bryta mot sådant som Gud per dekret förklarat vara synd. Allt sådant är intet annat än fromma men oklara uppfattningar om synd och skymmer våra möjligheter att uppfatta den <em>verkliga</em> syndens karaktär.<br /><br />Fromma uppfattningar om syndens karaktär innebär att man lätt får en falsk av Gud som en lagarnas beskyddare. Gud är emellertid inte lagarnas utan människans beskyddare. Att se Gud som den stränge väktaren av lagar och förordningar leder till en slavliknande gudsfruktan som inte har ett skvatt att göra med den Gud och Fader som uppenbarats för oss genom Jesus Kristus. Gud är inte straffexekutor utan Fader. Gud är inte inkvisitor, utan nåd.<br /><br />Om människan av gudsfrukan inrättar sitt liv efter tron på en straffande Gud avskärmar hon sig från den katolska gudsbilden av människan som Guds avbild. Som Guds avbild förutsätter Han att vi inser meningen och avsikten med de lagar och förordningar Han använder sig av för att vi skall kunna handla på eget ansvar. Synd som ett svåröverstigligt hinder mot tillståndet helighet är det när människan förnekar Guds närvaro och Hans uppenbarelse i <em>varje</em> enskild människa. Synd är att slå sönder eller försöka bryta ned Guds mening med den enskilda människan, med människors gemenskap och med världen. Detta är att synda mot Gud: att inte ärligt och klart se meningen med sitt liv, att av sociala eller ekonomiska skäl eller därför att någon närstående tjatar vara totalt inriktad på att nå världsliga karriärmål som i grund och botten inte alls stämmer överens varken med mina <em>innersta </em>önskningar eller med vad jag de facto orkar med, vad jag förmår. Att böja sig för andra människors påtryckningar eller göra sådant som vi egentligen <em>inte </em>vill göra är detsamma som att göra <em>falska </em>val och detta leder i sin tur till att vi inte väljer rätt medel för att nå rätt mål.<br /><br />Hur undanröja dessa hinder på vägen mot en vardagens helighet? Lämpligen genom att <em>bikta</em>. I Kristi namn förlåter prästen min synd genom bikten. Målet för en kristen människa, i alla fall för en katolik, är "gemenskap med den i människan närvarande Gud". Därför är det också en synd att agera på ett sådant sätt så att man ödeläger <em>en annan människas</em> förhoppningar och förutsättningar. Det gäller att inse betydelsen av Jesus Kristus som människa, som person, som Guds Son; att vi lever i Jesus Kristus. I bikten uttalar vi vår egen dödsdom men får av Kristus, den barmhärtige domaren, livet <em>åter</em>, på grund av och genom Hans död. Tröstade vet vi att inte endast skulden utan även den situation där och då vi sparkade igång en lavin av ondska, tagits ifrån oss. Från grunden, in i hjärtats djup blir vi helade. Jesus Kristus ger os en ny början, Hans början. Han delar med sig av sin påskfrid.<br /><br />Hur förverkliga denna vilja till helighet i det dagliga och praktiska livet?<br /><br />Jag har en vän som heter Michael, engelsman. Vi känner varandra sedan vi var 13 år. Idag sysslar Michael med att plocka ihop och civilisera i såväl fysisk som psykisk mening skadeskjutna pojksoldater. Men varför tala om Michael när jag skall tala om Ignatius av Loyola! Michael är kanske inget helgon - det är däremot Iñigo, den Helige Ignatius av loyola som grundade Societas Iesu, Jesu Sällskap, jesuiterna. Han levde mellan 1491 och 1556 ett omväxlande och spännande liv till Guds större ära.<br /><br />Som Guds fältherre leder den Helige Ignatius kampen mot reformatorerna kring Luther & Cie, men framför allt går den baskiske adelsmannen i främsta ledet för den största och mest genomgripande revolutionen under kristenhetens historia: reformationen <em>inom </em>Katolska Kyrkan. Denna visshet ger katoliken perspektiv på protestanternas ofta visade oförmåga att hantera frihet; protestanternas säregna förmåga att skapa splittring som föder splittrargrupper som föder… Månget icke-katolskt kristet samfund borde avundsjukt skåda det svängrum Ignatius av Loyola skapade för pluralism och enhet i frihet inom den heliga katolska kyrkans ramar.<br /><br />"Varför deserterar inte preussiska officerare till Ignatius av Loyola?", frågade sig dadaisten Hugo Ball. En klok fråga. Kanske handlar det om protestantens oförmåga att hantera och rätt tyda ordet <em>frihet</em>? Är det inte <em>frihet </em>i denna katolska och ignatianska betydelse som är en av förutsättningarna för<em> helighet</em>?<br /><br />Människan Ignatius som in i döden bar med sig fler hemligheter än någon annan ordensgrundare, förstod att samtidigt leva i och tala om mystikens nåd och praktiskt organisera det glada budskapets välutbildade och strategiskt skickligt placerade stormtrupper. Den Helige Ignatius karakteriserade sig själv som en pilgrim, och det är solklart att detta dubbelperspektiv på tillvaron formades redan under hans första sexton levnadsår. Den unge lidande Iñigos levnadslustiga äventyr är mer avslöjande för den blivande ordensgrundaren och hans helighet än de extatiska upplevelserna i Manresa, Jerusalem, Alcalá, Paris och Vendig.<br /><br />Som tonåring tjänstgjorde Iñigo som page vid det kastiljanska hovet.<br /><br />Vad sysslar gossen med i denna utsvävningarnas värld?<br /><br />Naturligtvis störtar han sig huvudstupa in i frestelserna som bjöds hovets pager. Han tycker om vackra kläder, han är stolt över sitt blonda hår, han putsar naglarna lika ivrigt som han blänker kyller och stövlar. Iñigo beskrives som fräck och krävande, alltid klädd i läder och rustning, beväpnad med värja och pistoler.<br /><br />Jag ser framför mig den unge Iñigo som en av dessa unga män som alltid är orädda inför världens frestelser, tidigt erfarna, intelligenta och uthålliga när det gäller att tillfredsställa kroppens krav på njutning och fysisk stimulans. Var sak har sin tid och ungdomens erfarenheter lägger grunden till gärningarna som vuxen.<br /><br />Drag därför aldrig förhastade slutsatser av unga pojkars vilda leverne: oförståndet kan förvandlas till helighet.<br /><br />Iñigo utbildas till officer och såras i en drabbning mellan Comuneros och Karl V:s belägrade trupper. Hertigarnas uppror följer på folkets uppror mot adeln. Iñigo forslas till borgen i Loyola, det skadade benet opereras tre gånger. Smärtorna måste ha varit fruktansvärda. Hans perspektiv på tillvarons möjligheter vidgas, han lär sig härska över sin fria vilja - självklart till Guds större ära. Efter tillfrisknandet tigger han sig fram mellan vallfartsorter, predikar om människans totala frihet, bryter med samhället, kommer i klammeri med inkvisitionen, avstår från ägodelar och en säker framtid som hovbyråkrat.<br /><br />Ignatius av Loyolas liv och verk ger perspektiv på en tillvaro i och med Gud, det vill säga: en tillvaro i helighet. Det gäller att rätt tyda ordet <em>frihet</em>, att se frihetens obegränsade möjligheter, <em>att välja</em>: "När jag träffat mitt val, övergår jag genast till att bedja och erbjuda mig åt Gud, så att Han, om det tilltalar Honom, slutligen kan anta och befästa avtalet" 1).<br /><br /><br /><br /><span style="font-size:85%;">1) Ignatius av Loyola Andliga övningar, nr.183, Versio Vulgata, Rom 1548.</span></span></div><br /><p><span style="font-family:trebuchet ms;">Artikeln tidigare publicerad i antologin HELIGHET, Bokhandeln Arken, Lund 2001.<br /><br /><span style="font-size:78%;">Copyright©Bo I.Cavefors, Malmö 2001, 2010.</span></span><span style="font-size:78%;"><br /></span></p>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/15085300812713687116noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-34082453.post-84753510625120942102010-05-16T22:56:00.000+01:002010-06-02T20:10:12.725+01:00Leif Elggren intervjuas av Adam Vilgot Persson / ISTÄLLET FÖR LJUD<span style="color:#ffffcc;">'</span><a href="http://4.bp.blogspot.com/_efmHcUy6HOc/S_tnRcWxcBI/AAAAAAAAE50/adNoSXNMQvQ/s1600/A.Elggren,Leif.Vernissage+LUND+maj+2010.jpg"><span style="color:#ffffcc;"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5475083321366114322" style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; WIDTH: 320px; CURSOR: hand; HEIGHT: 228px" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/_efmHcUy6HOc/S_tnRcWxcBI/AAAAAAAAE50/adNoSXNMQvQ/s320/A.Elggren,Leif.Vernissage+LUND+maj+2010.jpg" border="0" /></span></a><span style="color:#ffffcc;"><br /></span><div></div><div></div><div></div><div></div><div></div><div></div><div></div><div><span style="font-family:arial;"><strong></strong></span></div><div><span style="font-family:arial;color:#ffff99;"><strong>'</strong></span></div><div><strong><span style="font-family:Arial;color:#ffff99;">'</span></strong></div><div><strong><span style="font-family:Arial;color:#ffff99;">'</span></strong></div><div><strong><span style="font-family:Arial;color:#ffff99;">'</span></strong></div><div><strong><span style="font-family:Arial;color:#ffff99;">'</span></strong></div><div><strong><span style="font-family:Arial;color:#ffff99;">'</span></strong></div><div><strong><span style="font-family:Arial;color:#ffff99;">'</span></strong></div><div><strong><span style="font-family:Arial;color:#ffff99;">'</span></strong></div><div><strong><span style="font-family:Arial;color:#ffff99;">'</span></strong></div><div><strong><span style="font-family:Arial;color:#ffff99;">'</span></strong></div><div><strong><span style="font-family:Arial;color:#ffff99;">'</span></strong></div><div><strong><span style="font-family:Arial;color:#ffff99;">'</span></strong></div><div><strong><span style="font-family:Arial;color:#ffffcc;">'</span></strong></div><div><span style="font-family:arial;color:#ffffcc;"><strong>'</strong></span></div><div><span style="font-family:arial;"><strong>Istället för ljud</strong></span></div><span style="font-family:arial;"><div><br />– en intervju med Leif Elggren inför utställningen på <a href="http://martinbrydergallery.se/"><span style="color:#000000;">Martin Bryder Gallery<b></a></b></span> i Lund, 29 maj 2010<br /><br />av Adam Vilgot Persson<br /></div><div><br />På Martin Bryder Gallery ställer du ut teckningar. Teckningen som uttryck var i någon mån startpunkten i ditt konstnärskap. Ett konstnärskap som sedan sökt sig fram längs en rad olika vägar – med musik, performance och konceptuella verk. Hur tänker du kring tecknandet idag, varför återvänder du till uttrycket, vilka specifika möjligheter och begränsningar finns där?<br /><br /><strong>Tecknandet är något som alltid pågått, ända sedan jag var liten. En aktivitet som är basal. Som ett fundament att stå på. Som något som håller mej kvar här och nu. Som att äta eller sova eller drömma. Men det kanske är först nu under de senaste sex åren som jag visat det utåt igen. Knutit an till en verksamhet som var tydligare när jag var i 20-25 årsåldern. Det känns bra att knyta ihop det hela nu. Det är trots allt en aktivitet som pågått i det fördolda, hela tiden, som ett utbrett mycel. Tecknandet är mer eller mindre som en slags vakna drömmar. Pennan som far över pappret och hjärnan helt bortkopplad (nästan). Det blir som att tänka medan man inte tänker. Och det är bra. Tecknandet liknar skrivandet på flera sätt. Inte minst i de enkla fundamentala tillbehören; papper och penna. Men också i processen under själva akten. Dagdrömmen som manifesteras så enkelt och direkt och blir lika överraskande för mej som för någon annan. Tecknandet, ja hela den konstnärliga verksamheten, är egentligen högst privat, sluten. Men det underbara är att trots detta så fungerar konst som något allmängiltigt och kan i sina bästa stunder fungera uppmuntrande och stödjande för var och en, ja för oss alla. Den kan faktiskt förändra våra liv. Det är det den gör, konsten, förändrar våra liv.</strong><br /><br />Huvuddelen av ditt arbete kan sägas kännetecknas av ett ganska strikt konceptuellt tänkande – filosofiska, existentiella och politiska teman behandlade utifrån vissa rationella val och värderingar. Teckningarna däremot präglas av något som kan påminna om surrealisternas försök med ”automatisk skrift”, där metoden snarast varit att låta handen löpa, ofiltrerat, utan förnuftets kritik och eftertanke. Vad har du för tankar kring denna (skenbara?) motsägelse och kontrast?<br /><br /><strong>Den mänskliga aktivitet, eller bättre; det fantastiska mänskliga redskap vi kallar konst (som inget har med gallerier eller museer eller akademier att göra) går alltid först i det mänskliga tänkandet. Det är där vi säger och gör saker utan att veta vad vi säger och gör, utan att veta om det, vad vi säger och gör alltså. Och däri ligger en oerhörd politisk kraft, när vi med en viss distans plötsligt inser vad vi tänker och känner. Det är då vi kan förändra vår situation. Detta livet är statt i ständig förändring och vi är alla här på lika villkor, med möjlighet att utvecklas och utveckla. När jag var i tonåren stimulerades jag precis som de flesta andra unga i västvärlden av Surrealismen (den cerebrala anarkismen) och fattade den politiska och mentala potential som låg där. Det finns inga motsättningar mellan det rationella och det icke-rationella, det är bara två olika rum, två olika verktyg som samarbetar.<br /><br />För min del skulle den konceptuella verksamheten inte vara möjlig utan rörligheten och öppenheten i den aktivitet som är granne med drömmen. Där kopplas trådar ihop på ett oväntat och överraskande sätt som gör att jag vågar saker som jag aldrig annars skulle våga. Jag är ständigt livrädd och är enormt beroende av den energi som alstras under sängen, i det dolda rum där tanken står stilla men där samtidigt ett annat rör sej med en oerhörd intensitet. En oerhörd precision.<br /><br />Ja, jag är alltid rädd, det har jag alltid varit. Jag vågar knappt gå till Konsum för att handla. Jag orkar knappt med en enda dag till för att tanken på nästa skrämmer mej så. Och på nätterna vaknar jag bara för att kontrollera att jag fortfarande är vid liv. Jag brukar säga att bästa platsen att bo på är utanför Södersjukhusets akutintag. Jag har många gånger allvarligt övervägt att slå upp mitt tält där. Vilken underbar hugsvalelse att bara tänka på detta.<br /><br /></strong>Hur kommer det sig att du valt att arbeta interdisciplinärt, och i så många fall i samarbeten med andra konstnärer? </div><div><br /><strong>Att arbeta interdisciplinärt är en nödvändighet; det ena ger det andra i ett nervöst samspel som en slags dialektik. Allt är så bräckligt och det behövs så lite för att kullkasta ett försök, en påbörjad konstruktion. Då måste man raskt kunna hoppa över till nästa spår. Och oftast är det just en fråga om parallella spår, rörelser, aktiviteter.<br /><br />Och de samarbetsprojekt som jag hela tiden har pågående är också en del av detta. Jag är tacksam för det. Det är så mycket som jag aldrig skulle ha kunnat eller ens vågat ge mej in i om det inte varit för några av dessa samarbeten. Och faktiskt, den subjektiva konstnärsrollen är i dagens läge ingen självklarhet (sic!).</strong><br /><br />Ett återkommande motiv i ditt arbete kan sägas vara uppehållandet vid gränser och gränstillstånd. Vad söker du i dessa gränsområden?<br /><br /><strong>– Det här var det värsta jag varit med om, sa min mor gång på gång när hon sakta fadade ut i sina sista timmar i livet. Det här var det värsta jag varit med om.<br /><br />Idag vaknade jag till en annan verklighet, en annan verklighet än igår. Jag såg det inte direkt. Inget anmärkningsvärt. Men efter en stund insåg jag att där fanns en skillnad. Det var ljuset. Ljuset var liksom starkare, inte mycket, men ändå fullt märkbart. Intensiteten. Som att ljuset dimmats upp någon grad, som att det blivit ett hack eller ett trappsteg från igår. Som att den regelbundenhet, den lagbundenhet man aldrig annars ifrågasätter, fått sej en smäll. Kanske nya kretsar i ett parallellt universum? Ett parallellt universum som dag efter dag skapar sej självt. Eller snarare: en oändlig serie av parallella universa som ständigt byts ut, växlar från dag till dag, omärkligt. Som utgör den rytm vi alla är fångade i eller åtminstone Jag är fångad i. Det jag som så gärna vill bli kallat Vi. Det jag som så skräckslaget tillbakavisar varje tvivel på att Vi skulle kunna vara samma sak som Jag.<br /><br />Som om en genomgång och en uppdatering skett i samtliga kretsar och där det i den annars så stabila och ständigt sej själv återupprepande processen infunnit sej ett nytt och så starkt påverkande influentium att en förändring från föregående fas varit ofrånkomlig. Som ett osedvanligt tydligt steg i det ständigt pågående.<br /><br /></strong>Jag uppfattar det som att mycket av ditt arbete präglas av ett humanistiskt patos, med fokus på mänsklig värdighet och emancipatorisk kamp etc. Men också att det närmast tangerar en form av religiositet. Hur kan/bör konstnären förhålla sig till makten? Finns det överhuvudtaget något utrymme att som konstnär verka subversivt utan att slukas av den repressiva toleransen och bara bli ett alibi för det rådande systemets bevarande av status quo?<br /><br /><strong>Att förhålla sej till makten är inte lätt. Men oerhört viktigt. Att ifrågasätta. Makten alltså. Och göra vad man kan för att kritisera och genomlysa. Att arbeta med konst är ett privilegium som också kräver ett ansvar. Det är en utav de få mänskliga discipliner som ger fritt inträde till alla andra områden i den mänskliga sociala strukturen. Som att ha ett exklusivt visum vilket ger tillträde till alla rum, till alla rum. Konsten kan och bör inge kraft och mod. Stimulera till stordåd på det personliga planet såväl som på det kollektiva. Och absolut, för min egen del är ett socialt patos en viktig drivkraft. De sociala, politiska och ekonomiska orättvisorna består. Att leva idag eller under medeltiden är ingen större skillnad. Samma orättvisa, samma förtryck; de få som regerar över de många. De få som erhåller odödlighet och de många som sedimenteras ner som mylla i sitt lidande.<br /></strong><br />I vilken mån är kommunikation viktigt för dig i ditt arbete? Finns ambitionen att nå utanför den relativt begränsade konstpubliken? Kan konst alls kommunicera?<br /><br /><strong>Att kommunicera i det horisontella planet är enormt viktigt för oss alla för att skapa en möjlig framtid. Att kommunicera vertikalt har varit förbehållet ett fåtal, de med makt och överhöghet. De med tolkningsföreträde. Men även där har konstnärer i alla tider hävdat sin rätt och sin förmåga. Precis som dårarna. En fråga om makt, även om den varit inverterad eller avkrävts dödsstraff.<br /><br /></strong>Jag skrattar ofta i samband med exempelvis Guds söners performance-föreställningar, och även i andra delar av ditt arbete märks en lågmäld humor. Hur ser du på humorns roll i ditt arbete? Förstår folk att du är rolig?<br /><br /><strong>Med en retorik lånad från sinnesjukhusen, där högmodet sedan länge är långt ifrån fallet och där skrattet inte fastnat i halsen utan utgör den sista lilla rest som återstår av förkrympt frihet och inverterad makt. Där den hierarkiska pyramiden vänts upp och ner och där det lilla blivit det stora. Där den fattige sitter på tronen som också är en latrin, som också innebär en upphöjning, om ack så liten, men (och det är viktigt) också några centimeter närmare Gud.<br /><br />Man har aldrig skrattat så mycket som i 1:a världskrigets skyttegravar, sägs det. Skrattar bäst som skrattar sist. Vad ska man annars göra när inget finns att se fram emot? Men, trots allt, det finns alltid något kvar att klamra sej fast vid. Alltid.<br /></strong><br /><span style="font-size:130%;color:#cc0000;">* * *</span></div><div><br /><span style="font-size:85%;">[ur mejlkorrespondens 100509–100516]</span></div><div></div><div></span></div>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/15085300812713687116noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-34082453.post-21030979719996942302010-05-16T06:06:00.001+01:002010-05-16T06:08:14.903+01:00Joakim Eneroth : Swedish Red. London 2010<span style="color:#ffffcc;">'</span><br /><span style="color:#ffffcc;">'</span><br /><a href="http://3.bp.blogspot.com/_efmHcUy6HOc/S-99htZrLjI/AAAAAAAAE3c/maXp1AxOWKE/s1600/A.Eneroth,Joakim.Utst%C3%A4llning+London+2010.jpg"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5471730090354880050" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 242px; CURSOR: hand; HEIGHT: 320px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://3.bp.blogspot.com/_efmHcUy6HOc/S-99htZrLjI/AAAAAAAAE3c/maXp1AxOWKE/s320/A.Eneroth,Joakim.Utst%C3%A4llning+London+2010.jpg" border="0" /></a><br /><div></div>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/15085300812713687116noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-34082453.post-24555237252839746752010-05-10T12:14:00.005+01:002010-05-10T12:18:37.478+01:00bobo jök frithiof berglund : undergången<span style="color:#ffffcc;">'</span><br /><span style="color:#ffffcc;">'</span><br /><a href="http://4.bp.blogspot.com/_efmHcUy6HOc/S-fq8KCeg-I/AAAAAAAAE3U/FKwhUC7X5go/s1600/Berglund,Bobo+J%C3%B6k+Frithiof.Underg%C3%A5ngen.2010.jpg"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5469598591672550370" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 236px; CURSOR: hand; HEIGHT: 320px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/_efmHcUy6HOc/S-fq8KCeg-I/AAAAAAAAE3U/FKwhUC7X5go/s320/Berglund,Bobo+J%C3%B6k+Frithiof.Underg%C3%A5ngen.2010.jpg" border="0" /></a><br /><div></div><div></div><div></div><div><span style="color:#ffffcc;">'</span></div><div><span style="color:#ffffcc;">'</span></div><div><span style="color:#ffffcc;">'</span></div>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/15085300812713687116noreply@blogger.com0