18.10.07

GLÄNTA BLAND DROGER


Det finns en tidskrift som heter Glänta. Jag hade hört talas om tidskriften tidigare. Jag inbillade mig att det var en tidskrift för trädgårdsfantaster, för trädgårdsspecialister som försökte förvandla villatomter till orörd natur. En glänta i skogen, en glänta med fri utsikt mot orörda landskap. Men icke så, det visade sig att Glänta är en "Tidskrift för filosofi, konst, litteratur, psykoanalys, film och kritik". Att redaktionen blandar filosofi med psykoanalys är oroväckande. Nr. 2-3/2007 handlar om droger. Första kapitlet har Carl-Michael Edenborg skrivit. Rubrik: "Drogerna och skrivandet". Min oro för sammanblandning av filosofi och psykoanalys, växer. Edenborg har intervjuat en hel drös skribenter av skilda slag. Jag finns med. Den undran jag idag har är ingen, varken dold eller öppen kritik mot Edenborg. Han ställde några konkreta frågor. Fick svar. Edenborg redigerade svaren, sände mig korrektur, vilket godkändes. Den text jag godkände i korrektur är exakt samma text Edenborg publicerar i artikeln. Ett helt oantastligt och professionellt förfarande. Jag godkände att Edenborg strök en och annan mening i mitt ursprungliga manus/svar eftersom jag inte fann att andemeningen i och med det gick om intet. Men när jag nu läser artikeln i tryckt form, läser inledningen och de andra svaren mer noga och eftertänksamt, slår det mig att Edenborg (skickligt) strukit den mening som kanske var den viktigaste och den som eventuellt kunde av andra ha bemötts med protester.

Edenborgs fråga lyder: "Har erfarenheten av psykoaktiva substanser påverkat ditt skrivande?".

Mitt svar: "Nej. Överhuvudtaget icke. När jag mer regelbunder nyttjade kokain mellan 20 och 35 års ålder (därefter sporadiskt, även idag när tillfälle gives) var det dels en typiskt social företeelse i de kretsar (brittisk överklass kombinerad dels med akademiker inom humaniora samt 'artists', framför allt inom teatern) där jag rörde mig, ofta bögmiljöer. Skrivandet påverkade det inte (jag skrev framför allt artiklar om teater och om politik i Afrika [befrielserörelserna var på gång...]). Däremot tror jag att kokain gav mig nya 'inre' erfarenheter, inte minst religiösa och, naturligtvis, sexuella. Potensen stärktes inte, inte heller förmågan till erektion, men däremot öppnades vägar till friheten att ta till sig sexuella variationer, kort sagt att våga (gruppsex, exhibitionism, osv). Anmärkningsvärt är, tycker jag i alla fall, att inte en enda inom min krets av vänner och verkliga kamrater (och älskare) blev 'drogmissbrukare'. Våra liv utvecklades socialt normalt. Vi tar gärna en dos också idag. Osv osv osv. MIN TOTALT OVETENSKAPLIGA TES ÄR ATT RESULTATEN AV DROGMISSBRUK (I ALLA FALL VAD GÄLLER KOKAIN) SÄLLAN LEDER TILL MISSBRUK OM DET SOCIALA LIVET FÖR ÖVRIGT ÄR RELATIVT NORMALT. SLUTSATSEN MÅSTE DÅ BLI: ATT KOKAIN ÄR EN POSITIV DROG OM MAN KAN HANTERA BRUKET INOM RELATIVT FASTA SOCIALA FÖRUTSÄTTNINGAR, DVS ATT DET ÄR (ELLER I ALLA FALL VAR) EN TYPISK 'ÖVERKLASSDROG'. Om mitt skrivande påverkats av 'knark' är det i så fall positivt, dvs större tilltro till mig själv, än vad som kanske vore normalt... Självinsikt kombinerad med självtillit, kanske."

Texten i VERSALER är den åsikt/de meningar i mitt svar Edenborg uteslöt. Varför? Jag vet att jag borde sagt Varför? när jag fick korrekturet... Men det är ointressant idag. Kvar finns den övergripande frågan, riktad till redaktionen snarare än till Edenborg: vilket syfte har tidskriften Glänta med detta nummer om droger? Är det ett försök att glänta på dörren mot verkligheten, men just inte mer än exakt detta, att glänta, att glänta att glänta... på dörren. Är Gläntas drognummer ännu ett exempel på det normativa tänkandet i detta nyliberala samhälle där man alltid skyggar för att det också kan finnas skönhet i den brutala och verkliga sanningen. Finns det något som är förargelseväckande i mitt konstaterande? Snuddar jag vid en tabuiserad social och politisk kontext?




4 comments:

Dexo said...

Vad är problemet med kombinationen filosofi och psykoanalys?
Lacan lyckades ju exv. förena dem båda alldeles utmärkt. Men då handlar det ju också om psykoanalysen som TEORI (och inte som nån vulgär klinisk behandlingsform).
Dessutom -- vad är filosofi annat än koncept för att förstå livet? Fast jag kanske har läst för mycket Deleuze.
Vad har du för invändning?

Bo I. Cavefors said...

...problemet är bland annat att psykoanalysen parasiterar på filosofin, allmänt sett. Lacan är ett typexempel. Psykoanalys, psykoanalytiker, psykologi och psykologer fångade 1900-talets västvärld i ett järngrepp av ensidighet, fobier och falska förespeglingar fullt jämförbara med vad politiska och religiösa fanatiker lyckas åstadkomma. Psykoanalys placerar människor i fack, för att inte säga gallerförsedda celler, medan filosofin befriar och vidgar gläntan mot ett landskap där individen kan känna igen sig själv och bli fri.

Martin said...

Kan du utveckla mer vad du tror är Edenborgs poäng med att stryka just denna mening?
Vad är det Edenborg inte vågar säga? Ser du en linje i detta genom hela nummret?

Bo I. Cavefors said...

Jag vet inte, har ingen aning, så jag vill inte spekulera. Men det skulle vara intressant veta om liknande strykningar finns också i andra svar. Och, OM de finns, om de är av samma karaktär. Att hävda att drogbruk lättare kan hanteras i socialt starka miljöer än i socialt svaga miljöer, är ju i sig en tabubelagd åsikt som är politiskt inkorrekt framför allt i de politiskt korrekta miljöer som lever högt på att beteckna sig själva som politiskt inkorrekta utan att vara det.