6.3.08

AXESS PÅ BETTET #2-2008

Tidskriften Axess publicerar i det nya numret (2-2008) en artikel av Peter Luthersson om samhällsomstörtaren Cavefors...

I artikeln finns en del avsiktliga eller oavsiktliga missförstånd om raf, länsåklagaren Eliasson, Statens Kulturråd och en artikel om Goebbels,
men trots det är det en småmysig artikel.

Tillägg #1: Ganska intressant med tidskriften SVARTA FANOR som kom ut under ett par tre år vid mitten av 1990-talet och som tydligen aldrig upphör att oroa. Jag kan tänka mig att en och annan undrar VILKA som skrev i denna tidskrift... OK, det var naturligtvis jag själv, och dessutom följande, av Luthersson hånfullt karakteriserade som "obskyra publicister":
Alexander Andrée
Alpha Blondy
Jonas de Geer
Jonas Kellagher
Nikolaj-Klaus von Kreitor
Ernst Niekisch
Per-Johan Nilsson (-Wilhelmsson)
Peter Norberg
Eugén Omar (=Mohammed Omar)
Pier Paolo Pasolini
Eugén Pihl (=Mohammed Omar)
Håkan Sandell
Magnus Schmausch
Johan Tralau

Tillägg #2: När jag roar mig med att läsa den "skarpsinnige" Lutherssons(Mohamed Omars omdöme) analys ännu en gång (det blir förmodligen inte den sista...)så faller det på sin plats att namndroppa ännu en vända.

Luthersson skriver att "den unge Bo Cavefors (min kommentar: det handlar om 1950- och 1960-talen...) gärna dök upp i högersammanhang och även extrema högersammanhang framgår i hans båda självbiografiska böcker. 'På Kvällsposten möter han ett par insiktsfulla redaktörer på ledarsidan. En av dem träffar han också i Ungsvenskarnas föreningslokal på Södergatan', heter det i Valpen som ung man. Ungsvenskarna var vid denna tid högerpartiets ungdomsförbund...". Oj så subversivt... Högerns ungdomsförbund på nittonhundrafemtiotalet... Bomber? Jag såg inga sådana. Tankar på världsrevolution? Icke. Och de insiktsfulla redaktörerna på KvällsPosten... VILKA personer för SÄPOS preventiva intresse var det fråga om? Jag darrar av rädsla att nämna deras namn trots att de alla är döda: Sixten Palm (chefred.),Ola Gummesson (pol.red.), Lennart Ljunglöf (utrikespol. red.). Olika personligheter men de gav alla tre fritt utrymme för politiska analyser om apartheid i Sydafrika, avkolonialiseringen i Ghana, revolutionerna i Irak, osv.

Tillägg #3: Nu läser jag att Luthersson skriver att jag förordat "bojkott" av varor från Israel. Något sådant vore mig helt främmande. Bojkott är totalt verkningslöst och därför meningslöst. Däremot tror jag att en handelsblockad administrerad av FN skulle kunna verka positivt på vägen mot fred. Men märkligt är det att inte även en förlagschef för ett mindre förlag som Atlantis kan skilja på begreppen bojkott respektive handelsblockad.

Uppropet för handelsblockad, publicerad i Aftonbladet, HÄR!
Jag passar på att puffa för uppropet om att svenska trupper skall ut ur Afghanistan - HÄR!


Tillägg #4: För att tala om något annat. Luthersson citerar ur Lars Lönnroths ofärdiga och därför ej heller utgivna memoarer, som jag ser fram emot med stort intresse. Enligt Luthersson skriver Lönnroth i dessa att redaktionen för Verdandi-Debatt (Sven Hamrell, Jacob Lindberg Lars Lönnroth och Claes-Adam Wachtmeister) enligt min mening aldrig var ”tillräckligt rabulistiska” men att jag ändå ”understödde det mesta” de hittade på… Så var det nog. Att jag efter några år tröttnade på Verdandi-Debatt var en följd av denna motsättning. Exempel: Lönnroth och kamrater hade bett journalisten Kristina Ahlmark-Michanek skriva en debattbok om ungdomars fria sexualitet. Det gjorde Kristina, men boken, Jungfrutro och dubbelmoral, blev så ”radikal” så de radikala liberalerna satte köttbenet i vrångstrupen (eller hur man brukar säga…) och refuserade manuskriptet, vilket gjorde att jag fick ge ut boken som vanlig Cavefors-bok. Boken sålde i 27.000 exemplar på några månader, väckte enorm uppmärksamhet, en pastor i Malmö ansåg den vara ”ett hot mot vår svenska ungdom” och Viveka Heyman skrev en motbok, Vad vet Kristina om kärlek? - - - Det var säkert klokt att Verdandi-Debatt helt flyttades över till Prisma efter ett par tre års utgivning. Prisma specialiserade sig på pocketutgivning och marknadsförde böckerna därefter. Mycket skickligt, men äran för Prismas framgångar bör snarare tillskrivas Gösta Ågren än Bertil Hökby. Dock, Prismas ekonomi var inte särskilt stark. Tvärtom. Det blev ägarbyte. Min ekonomi var nog, då i alla fall, bättre…

Tillägg #5: Iochförsig är det intressant att Luthersson blir så uppeggad av att syssla med mig som förläggare och skribent och med min sexualitet. Varför denna förbjudna fascination? Kanske är det som när Catullus (utan all jämförelse i övrigt…) upptäckte hur misslyckade diktare reagerade på hans egna verksamheter: Montula conatur Pipleium scandere montem! Alltså: Lutherssons skrönor om utgivningen av raf-böckerna, rättegången, konkursen och kalabaliken runtomkring tänker jag inte kommentera. Allt material, bortemot 2 000 sidor dokumentation, finns i mitt arkiv på SoL (Språk-och-Litteratur-centrum) vid Lunds Universitet, tillgängligt för seriösa forskare. Delar av materialet har under det senaste året använts [se nedan] för att skildra skilda aspekter på händelserna. Omfattande projekt är på gång av svenska, norska och tyska forskare.

Läs gärna dessa 3 initierade rapporter:

Pål Espen Søbye: Bo Cavefors – den Røde Arme Fraksjons forlegger.
Pär Thörn: Receptionen av Bo Cavefors Bokförlags utgåvor av Ulrike Meinhofs förbjudna tänkesätt samt raf:texter.
Henrik Palm: Kallt krig och tysk höst.

Tillägg #6: Nu, mitt på söndagseftermiddagen, när jag egentligen borde tagit min sedvanliga siesta, ser jag att Luthersson skriver att jag ”genom åren [har han] inte försuttit tillfällen att då och då ge mig ett hugg.” Halleda, tänker jag då. Det kan jag inte påminna mig, men det är inte alls uteslutet att så varit fallet i något sammanhang, i vilket sammanhang är det svårare förstå. Men, OK, jag skall sätta upp Luhersson på min ”hugglista” bland namn som Bush, Hitler, liberaler, Luther, Luthersson (nytillkommen) och Pelle Svanslös. Nu skall jag ner från min ”rymlig[a] och modern[a] lägenhet precis i hjärtat av Malmö, vid Triangeln” (103 kvadratmeter inkl. badrum och separat toalett), till källaren och leta efter det där ”avskedsbrevet” Luthersson skriver han skrivit. Jag börjar, starkt, undra om inte Luthersson är som de där smygbögarna som är så förtjusta i objektet de i hemlighet älskar, så kärleken övergår i homofobi. Fortsättning följer, kanske.

Tillägg #7: Jag fann ett "hugg"!

Tillägg #8: Responsen på Luherssons Axessartikel har varit god, om man säger så. Egentligen borde jag skriva en Lutherssonbiografi som framför allt tar fasta på hur L. förvandlades från fattig akademiker med påver lägenhet i Malmö till högavlönad kulturredaktör på Svenska Dagbladet med lyxlägenhet på Norrmalm, hur den enkla kaffefikan i Lund ersattes med vräkiga luncher och middagar på tidningens bekostnad. Det lär fortsätta i samma stil med hjälp av det genomsubventionerade bokförlaget Atlantis representationskonton. Någon menar att L. menar hug (engelska) och inte hugg (svenska). Osv. Själv har jag fastnat för L:s tyckande att jag borde skaffat mig ett ”lönearbete” när jag efter tjugo år i Italien återkom till Malmö 2000... men, tyvärr, jag är ledsen, men samma år fyllde jag 65. Trots det har jag faktiskt fortsatt arbeta fram till idag och sedan år 2000 givit ut 11 böcker, cd, dvd och lp, skrivit ett stort antal artiklar samt dramatik, översatt dikter och katolsk teologi, startat bloggar, uppträtt med teater, actions, utställningar, föredrag samt uppläsningar. Ytterligare 3 böcker kommer detta år. Jag har faktiskt haft fullt upp. Dessutom tycker jag att livet varit ganska fyllt av arbetsuppgifter även tidigare. Sedan jag började skriva artiklar i Sydsvenska Dagbladet Snällposten vid 17 års ålder har jag publicerat ca 1.000 artiklar, publicerat ca 800 böcker, och en hel del annat. Till skillnad mot hur livet leves i den pseudokultur där L. dväljes har jag satsat (och förlorat) mina egna pengar och inte levt gott på andras pengar. Att L. haft glädje av lönearbetet tar jag för givet. Men de många arbetsgivarna?

FRAGMENT-kommentar...

3 comments:

Anonymous said...

Roande att läsa din kommentar. Artikeln i fråga var förhållandevis underhållande, men i övrigt så måste jag säga att Axess har genomgått en förändring till det sämre under den nuvarande chefredaktören. Innan var den mer akademiskt inriktad, förvisso gjorde det i vissa fall artiklarna mer krävande, men ofta var de också tankeväckande och intressanta. Nu profilerar sig tidningen alltmer som ett konservativt alternativ till höger. Den överraskar allt mer sällan. Se exempelvis recensionen av Andreas Malms bok i senaste nummret. Jag är inget fan av Malms skriverier, men kan en recension bli mer oinspirerande tråkkonservativt?

Gustaf Redemo said...

Jag håller med ovan om den försämring som Axess har gått igenom. Tidskriften läste jag hängivet. Jag gillade språket och att skribenterna vågade ta ställning i frågor och slänga ur sig en och annan känga åt olika håll (framförallt postmodernismen). Artikeln om Bo kan jag inte bedöma då jag inte kan speciellt mycket om historien, dock tycker jag den var slappt skriven.

Utöver det är jag på Bos sida. Det finns alldeles för få individer i Sverige.

Anonymous said...

Har just tuggat mig igenom Lutherssons extremt sega "artikel", som när man äntligen kommer till slutet avslöjar det egentliga ärendet, att försöka häckla Cavefors för en (från Lutherssons sida) inbillad inkonsekvens mellan pengar/personlig förmögenhet och ideologisk tillhörighet. En billig, och dessutom felaktig, poäng. Läser med ett leende på Axess hemsida, överst, efter namnet, att "Axess är landets bästa idétidskrift", ett citat från DN. Det är väl också bara DN som kan tycka så. En av få adekvata reaktioner på vår tid är illamående. Lillen