MÄNNISKOR UTAN EGENSKAPER

'
'
Bo I. Cavefors
MÄNNISKOR UTAN EGENSKAPER

Robert Musils mäktiga romanbygge Mannen utan egenskaper har orättvist kommit i skuggan av Thomas Manns patricierkrönika Buddenbrooks och Marcel Prousts medelklassdrama På spaning efter den tid som flytt.

Robert Musil - född i Österrike 1880, död i landsflykt i Schweiz 1942, gift med en judinna - lämnade frivilligt Hitlertyskland mot slutet av trettiotalet och fann med Thomas Manns hjälp en fristad i Zürich. De kände varandra sedan Manns besök i Wien 1919, men blev aldrig goda vänner. Om Manns Buddenbrooks skrev Musil i dagboken: "Mycket fin och långtråkig, möjligen mästerlig som fresk - men långtråkig; dock ibland suverän".

Musils Mannen utan egenskaper är ett aldrig avslutat romanbygge som i den senaste svenska utgåvan (Bonniers 1998) omfattar drygt 1500 sidor fördelade på fyra volymer. Författaren hann avsluta de tre första delarna innan han dog, den fjärde volymen är sammanställd av ett omfattande efterlämnat material av utkast, temavariationer, omskrivningar, förtydliganden. På tyska utgavs verket 1930-1952, på svenska 1961-1963. Adolf Frisés urval och textkombinationer i fjärde volymen har ifrågasatts av andra forskare vilka menar att Frisés insats ger Musils romanbygge ett alltför positivt avslut.

I den svenska nyutgåvan har tillfogats ett antal variationer av stort värde, framför allt avsnittet Resan till Paradiset, där romansvitens huvudpersoner, Ulrich - författarens alter ego - och systern Agathe fullbordar sitt incestuösa förhållande. Det är en skildring av konsten att nå himmelriket. Vid det sexuella gränsöverskridandet blir mannen utan egenskaper en man med egenskaper; Musil: "Stillheten korsfäste dem. De kände att de snart inte längre kunde hålla stånd mot den utan måste skrika, vansinniga som fåglar". Varför får inte en bror älska sin syster, eller en bror älska sin bror?

Musil skriver om kroppslig kärlek mellan två människor som även i själen och i blodet, i generna, är en kropp: "...inne i dem var allt klart", kärleken och sexuell gemenskap är "ingen vision", i stället upplever de båda älskande "en oerhörd klarhet".

Musils roman inleds elegant och effektfullt med en språkligt mästerligt genomförd - politisk - väderleksrapport om ett lågtryck som rör sig över Atlanten "i riktning öster ut mot en högtrycksrygg över Ryssland". Temperaturen, solens och månens upp- och nedgång, luftens vattenånga har nått sin "högsta expansionskraft" samtidigt som luftens fuktighet är ringa - "Det var en vacker augustidag 1913".

1913 - första världskriget anas och det gamla Kakanien, habsburgarnas världsherravälde i Central- och Sydeuropa, är i gungning men få anar och än färre vill inse att detta maktimperium snart tillhör historien.

Ulrich, huvudpersonen utan såväl egenskaper som efternamn, romanens centralgestalt, är 1913 en trettiotvåårig officer, ingenjör och matematiker som misslyckats med alla tre karriärerna. I den tekniskt avancerade värld som omger honom finner han ingen "ordning" varför han beslutar sig för att ta ett års ledighet för att söka orsakerna till och försöka förstå hemlighetsmekanismen som pulvriserar verkligheten. Ulrich flyter in i ett passivt reflekterande över Jaget och Verkligheten, han upplever sig som en man utan egenskaper när han inte längre ser människorna utan materien som den moderna verklighetens centrum. I sak är detta en skarp vidräkning med modernismen, en värld byggd av materia och skeenden skapade utan människans vilja, en värld som erbjuder möjligheter, upplevelser, utan att människan är en del av dem, dvs en liberalismens världsordning. Med ironi ser Ulrich tiden han lever i som en kamp mellan logik och känsla, mellan tro på vetenskap och kulturpessimism. Den undanglidande verkligheten fångar Musil med språkets hjälp när han skriver om trädgårdens gröna "dis", om "suddiga" ansikten, om "virvlande brådska", om "hastigheten", om något som "blixtsnabbt" drar blicken till sig.

Visserligen skildrar Musil händelser i Wien och Österrike men till skillnad från Joseph Roth har Musil ej skrivit ett historiskt verk. Mannen utan egenskaper är en beskrivning av "den moderna världen" och dess framträdande figuranter, finansmannen, politikern, brottslingen, nietzscheanen; dessa figurer återspeglas i självporträttet Ulrich, personifierar och exponerar i narrspegeln Jagets "möjligheter". Så småningom utkristalliseras för Ulrich "ett annat tillstånd"; när han genomskådat den hemlighetsfulla verkligheten söker han sig till de disparata friheterna och tillbaks till de paradisiska möjligheter vilka ger honom en svindlande känsla av tidlöshet, av att han befinner sig utom tid och rum.

Musils drama, hans roman, är en genial skildring ej endast av det just avslutade monstruösa nittonhundratalet, utan även av vad vi sedan några år upplever som prolog till ett nytt världsdrama - ett skräckdrama iscensatt av människor utan egenskaper. Nyckelordet hos Musil är "mellan": mellan människor finns tomrummet; tiden människor utan egenskaper lever i är en tid mellan tiden som varit och tiden som kommer efter apokalypsen. Musil anknyter till Goethes och Schillers diskussion om möjligheten att beskriva den "fullkomliga närvaron". Denna messianska uppfattning av tiden, som även Walter Benjamin och Ernst Bloch anslöt sig till, att ett "messianskt upphävande av skeendet" i ett bestämt historiskt ögonblick leder till total revidering av tidigare verkligheter (Saulus förvandling till Paulus), är den filosofiska grundval Musils verklighetsnära roman vilar på.

Robert Musils Mannen utan egenskaper är skrämmande aktuell idag då världen och människorna försatts i ett "Messianskt upphävande av skeendet", oroligt inväntande datorernas kollaps och målsökande missiler beordrade av mannen utan egenskaper, eller som ledarskribenten i Sydsvenska Dagbladet skrev (23.9.01): "Han visade att han har vuxit med uppgiften" i kampen mot sina fiender. Idag låter det annorlunda om den store rorsmannen, liberalismens världssamvete, när imperiet knakar i fogarna. Då sprider sig skräcken bland alla eftersägarna, då snabbproduceras lagar (FRA) för att säkra framtida maktinnehav åt dagens maktkotterier. Då rycks maskerna bort från desperata riksdagsledamöter utan egenskaper. Medborgarna skräms till tystnad, övervakas minutiöst, utan tanke på att bokstavskombinationer lätt kan kastas om. Man förbiser, förmodligen därför att man inte har en aning om att det existerar…, det metafysiska språkspel Michel Foucault beskriver i Vetandets arkeologi. Eller med Ezra Pounds förtjusande formulering: ”Alla som vill få ordning på sina idéer borde läggas i blöt under åtminstone en vecka i en del medeltida skolastik” (Gajd till Kultuuren).

Läste i dagens tidning (30.6.08) att USA hävt Nelson Mandelas terroriststatus.



Copyright©Bo I. Cavefors 2008.