Bo I. Cavefors
FALLEN BÖGÄNGEL
I Trilogin om Josef beskriver Thomas Mann ambivalensen hos den fallne ängel som älskar änglar. Självklart handlar det om män eftersom änglar genom hela änglahistorien är av och har manligt kön, alltifrån Raffaels rundmagade puttis, Hans Memlings musicerande punkbandsänglar på en triptyk från 1490-talet, till den sublimt homoerotiska änglakärleken i Goethes Mäster Wilhelm och bögen Hans Henny Jahnns knäböjande framför såväl svarta som vita änglar, framför den ”hedniska avbilden, den gudabenådade kuken”.
Ej endast den vise Josefs klokhet fascinerar Mann, utan även helgonets skönhet och hans förmåga till avhållsamhet i det ingångna förnuftsäktenskapet med Maria.
Den andra traditionslinjen inom litteratur, konst och film, är att berätta om fallna änglar vilka plötsligt ilsknat till, blivit aggressiva och offensiva som i Tony Kushners drama Änglar i Amerika, där änglametaforerna dinglar mellan självmedvetande, självömkan och protest mot omvärldens fobier, hat och förakt.
Rosemarie Trockels minnesmärke i Frankfurt (am Main), pendlar mellan dessa båda möjligheter att beskriva ängelns förmänskligande uppenbarelse. Minnesmärket (se bilden) som invigdes 1994, hedrar de homosexuella kvinnor och män som förföljdes och mördades i Hitlers Tredje Rike. Trockels vingklippta ängel är en avgjutning av en gipsmodell från 1860, placerad vid Kölnerdomens västra port. Den vackra skulpturen är ett fint exempel på det senromantiska nasarénska konstidealet: ängeln är graciös, välväxt, överjordiskt vacker. Originalet attackeras brutalt av Trockel, hennes ängel är en ängel med skadade, brutna vingar; huvudet har först huggits av för att därefter åter placeras mellan axlarna, snett. Mellan huvud och hals finns ett kraftigt markerat mellanrum; ansiktet med de sedesamt nedslagna ögonlocken är skyggt vänt mot den intilliggande domstolsbyggnaden. Inskriften på statyns sockel påminner om att dagens homosexuella även de lever ett liv där de utsättes för förföljelser, i skuggan av utrotningsprojekt. Cancersvulster.
Rosemarie Trockels minnesmärke omges av stenbänkar, buxbomshäckar och en rabattriangel. Barockgravvårdarna på Peterskyrkogården förstärker intrycket av död, evighet, förgänglighet och uppståndelse. Med avsikt placerades minnesmärket i den del av gamla stan i Frankfurt där lesbor och bögar möts på caféer och barer.
Efter Amsterdam och Bologna blev det tyska minnesmärket det tredje i Europa som påminner om nazitidens förföljelser av homosexuella och att förföljelsen av homosexuella inte upphört i och med att hitlerdiktaturen försvann: länder styrda efter Koranen följer upp utrotningsuppdraget.
I Bibelns apokryfiska texter är homosexualitet Satans Verk. På pinakoteket i Siena finns en målning med starkt fosforecerande färger som visar hur Satan störtar ned mot Helvetet. Ärkeängeln förvandlas till Djävul. När den unge mannen flyr förbannelsen som drabbat honom, kastar han en hatfylld blick över axeln, mot ljuset han tvingas lämna. Utan att ifrågasätta kyrkans dogmer lyckas konstnären övertydligt, otvetydigt återge, återskapa och erotiskt stimulera den nakne änglafurstens attraktionskraft, att bögeri, att homosexualitet, för att tala med Homeros, är en gudarnas gåva, ett privilegium.
Så bör man även se Rosemarie Trockels minnesmärke
FALLEN BÖGÄNGEL
I Trilogin om Josef beskriver Thomas Mann ambivalensen hos den fallne ängel som älskar änglar. Självklart handlar det om män eftersom änglar genom hela änglahistorien är av och har manligt kön, alltifrån Raffaels rundmagade puttis, Hans Memlings musicerande punkbandsänglar på en triptyk från 1490-talet, till den sublimt homoerotiska änglakärleken i Goethes Mäster Wilhelm och bögen Hans Henny Jahnns knäböjande framför såväl svarta som vita änglar, framför den ”hedniska avbilden, den gudabenådade kuken”.
Ej endast den vise Josefs klokhet fascinerar Mann, utan även helgonets skönhet och hans förmåga till avhållsamhet i det ingångna förnuftsäktenskapet med Maria.
Den andra traditionslinjen inom litteratur, konst och film, är att berätta om fallna änglar vilka plötsligt ilsknat till, blivit aggressiva och offensiva som i Tony Kushners drama Änglar i Amerika, där änglametaforerna dinglar mellan självmedvetande, självömkan och protest mot omvärldens fobier, hat och förakt.
Rosemarie Trockels minnesmärke i Frankfurt (am Main), pendlar mellan dessa båda möjligheter att beskriva ängelns förmänskligande uppenbarelse. Minnesmärket (se bilden) som invigdes 1994, hedrar de homosexuella kvinnor och män som förföljdes och mördades i Hitlers Tredje Rike. Trockels vingklippta ängel är en avgjutning av en gipsmodell från 1860, placerad vid Kölnerdomens västra port. Den vackra skulpturen är ett fint exempel på det senromantiska nasarénska konstidealet: ängeln är graciös, välväxt, överjordiskt vacker. Originalet attackeras brutalt av Trockel, hennes ängel är en ängel med skadade, brutna vingar; huvudet har först huggits av för att därefter åter placeras mellan axlarna, snett. Mellan huvud och hals finns ett kraftigt markerat mellanrum; ansiktet med de sedesamt nedslagna ögonlocken är skyggt vänt mot den intilliggande domstolsbyggnaden. Inskriften på statyns sockel påminner om att dagens homosexuella även de lever ett liv där de utsättes för förföljelser, i skuggan av utrotningsprojekt. Cancersvulster.
Rosemarie Trockels minnesmärke omges av stenbänkar, buxbomshäckar och en rabattriangel. Barockgravvårdarna på Peterskyrkogården förstärker intrycket av död, evighet, förgänglighet och uppståndelse. Med avsikt placerades minnesmärket i den del av gamla stan i Frankfurt där lesbor och bögar möts på caféer och barer.
Efter Amsterdam och Bologna blev det tyska minnesmärket det tredje i Europa som påminner om nazitidens förföljelser av homosexuella och att förföljelsen av homosexuella inte upphört i och med att hitlerdiktaturen försvann: länder styrda efter Koranen följer upp utrotningsuppdraget.
I Bibelns apokryfiska texter är homosexualitet Satans Verk. På pinakoteket i Siena finns en målning med starkt fosforecerande färger som visar hur Satan störtar ned mot Helvetet. Ärkeängeln förvandlas till Djävul. När den unge mannen flyr förbannelsen som drabbat honom, kastar han en hatfylld blick över axeln, mot ljuset han tvingas lämna. Utan att ifrågasätta kyrkans dogmer lyckas konstnären övertydligt, otvetydigt återge, återskapa och erotiskt stimulera den nakne änglafurstens attraktionskraft, att bögeri, att homosexualitet, för att tala med Homeros, är en gudarnas gåva, ett privilegium.
Så bör man även se Rosemarie Trockels minnesmärke
i Frankfurt (am Main).
Artikeln tidigare publicerad i Reporter nr 3, 1995. Här obetydligt uppdaterad.
Copyright©Bo I. Cavefors 1995, 2008.
Posts
No comments:
Post a Comment