Mats Rehle : JOSÉ MARÍA FONOLLOSA

'
JOSÉ MARÍA FONOLLOSA
Introduktion samt tolkningar av Mats Rehle

Nej till själavandringen över till en annan varelse
Nej till ett liv efter detta, varken i himmel eller helvete.
Nej till att uppslukas i någon gudomlighet.

Nej till en värld bortom denna, skulle den så vara ett
paradis reserverat för islamister, med skönheter
som av en bok garanteras vara oskulder.

För det är just den sortens naiva spel
min agnosticism aldrig satsar på.
Jag välkomnar icke-existensen. Säkerheten.

Jag tillbakavisar ett nytt liv. Sen jag svalt
min portion av den här osmältbara soppan.
Inte igen. En gång är redan det för mycket.

Denna namnlösa dikt fann man på poetens nattduksbord – tillsammans med brev, gamla tidningar och ett handskrivet utkast till testamente – när man den 8 oktober 1991 gick in i hans vindslägenhet på gatan Besalú i Barcelona efter att han inte infunnit sig till ett avtalat möte dagen innan och inte heller svarade på telefon.

José María Fonollosa föddes 1922.

Den spartanska lägenheten, där Fonollosas jazz-skivor och böcker utgjorde större delen av möblemanget, var fortfarande varm, på matbordet låg gårdagens tidning och på sängen den 69-årige poeten insomnad.

Året innan hade hans bok Ciudad del hombre: New York, publicerats i Spanien, en bok han arbetat med i över fyrtio år. Fonollosas första verk, La sombra de tu luz, gavs ut 1945 när han var 23 år gammal. Därefter följde 1948 Umbral de tu silencio och 1951 Blues y cantos espirituales negros. Sedan var det tyst om Fonollosa fram till 1951. Mellan 1951 och 1961 bodde han på Kuba. I dikten Avenue of the Americas kritiserar anti-Castroisten han de som propagerade för hans kommunism och reste därifrån till New York, en stad han älskade och som fyra decennier senare fick ge namn åt hans bok där stadens gatunamn förvandlas till dikter. Men flertalet av dessa New York-dikter skrevs i Barcelona.

Fonollosa menade att dikternas Jag inte skall uppfattas som om det är om sig han skriver. Han använder denna teknik för att läsaren skall känna sig närmare dikternas karaktärer och att varje dikt skall ses som en enskild röst från Människans stad. Det är dock klart att en del av dikterna är självbiografiska: ”Döden finns i mig. Jag härbärgerar den. / Den arbetar redan i min organism / som ett arbetsbi. Outtröttligt”.

Ciudad del hombre: New York har tre genomgående teman: stadslivet, brottsligheten och sexualiteten. Att det är Människans och inte Guds stad Fonollosa beskriver är kanske som mest tydligt i samlingens tredje, ytterst våldsamma dikt: ”Jag fruktade honom. Jag visste inte / att en tunn kniv tränger in i köttet / utan att väcka huden. Som kylan. / Som en sten tränger genom vattenytan (…) Jag förstår inte att någon kan vara rädd / för att döda, när det är så lätt”.

Att José María Fonollosa under många år knappast läste någonting annat än markisen de Sades samlade verk samt Barcelonadagstidningen La Vanguardia, satte sina spår.

Man kan ungefärligt datera verkets födelse eftersom Fonollosa redan 1948 ansökte om tillstånd att trycka och ge ut en bok som bestod av endast 28 dikter, Los Pies Sobre La Tierra, senare ändrades titeln till Giudad del hombre. Det dröjde några decennier innan dikterna publicerades. Skälen var många: Francocensuren, författarens pedanteri, men framför allt de otaliga refuseringarna.

5 DIKTER

BROADWAY
Att älska är en passionerad lek
och kärlekens bästa substitut.,
Den stora kärleken, den enda kärleken
som man finner några få gånger i livet.

+++++Den ömsesidiga kärleken är den vackraste.
Det vet vi båda två. Men tomrummet som öppnar sig
mellan kärleken som lämnat oss och den som ännu inte anlänt
är väldigt stort.

+++++Så varför fylla det med sorg
om vi kan råga det med leenden?

+++++Om solen gömt sig kan bilens lyktor
lysa upp vägbanan.
Under tiden som en annan kärlek är på väg,
sökande vår, låtsas vi, bara på lek, vara kära.

+++++Vi låtsas hålla av varandra, utan att göra det,
tills den dag då någon av oss
blir kär i vem som helst.
Kärleken är underbar till och med på låtsas.


GREENWHICH AVENUE
Jag är väldigt nöjd med mig själv.
Jag var en kylig och skygg enstöring,
som avundades de andra deras lycka.

+++++Men jag ändrade mig. Det var ansträngande
att skaffa sällskap och en glad uppsyn.
Men på så vis fick jag smaka de sötsaker jag
avundades de andra: vänskap, fru, barn
och framgång i affärer.

+++++Man kan få vad man vill
om man bara anstränger sig tillräckligt.
Ihärdighet är den avgörande faktorn.

+++++Sten som ihärdigt lägger sig ovanpå
sina kamrater på stigen,
uppnår till slut att någon trampar på den.

+++++Jag är väldigt nöjd med mig själv
för jag kan ändra på mig. Och jag har fått bevisat
att vänner, fru och barn
bara besvärar och är tröttsamma.
Jag lämnade dem utan tvekan eller förvarning.

+++++Och jag har med lättnad återvänt till mitt unga jag,
till att vara en kylig och skygg enstöring.
Jag är väldigt nöjd med mig själv.


MADISON AVENUE
Det är nödvändigt att hålla sig undan. Vännerna
har ord, gester och blickar
med stenar i som sårar.

+++++Det är nödvändigt att hålla sig undan. Familjen
är handen som håller fast huvudet
för att det ska stanna under vattnet.

+++++Och kärleken är bara ett ord
som en kvinna lägger i vår famn.
När kvinnan lämnar oss gör hennes namn ont.

+++++Att vara isolerad är behagligt för själen.
Att vara isolerad är behagligt för kroppen.
Att dö innebär bara att isolera sig lite mer.


PARK AVENUE
Jag trivs i den här staden.
Jag är mitt i djungeln. En hård skog
av cement med grottor av tegelsten
där gemena och fega varelser
gömmer sig med sina värdefullaste ägodelar.

+++++Jag nöjer mig med lite.
Och jag skaffar det snabbt. Särskilt
kalla dagar när fotgängarna
skyndar fram i sina överrockar.
Om natten går de oförberedda fram.

+++++Och är ett lättare byte för min hunger
efter nöjen, kvinnor… Efter pengar.
Det räcker att man ber dem och de räcker dig det.
som frukten generöst släpper taget om trädet
för den utsträckta handen.

+++++Det är inte svårt att tjäna sitt dagsverke
på gatan om man bara är konsekvent.
Om en förbipasserande vägrar eller bär
mindre på sig än jag anser förlåtligt
sätter jag kniven i magen på honom.


PELL STREET
Det har inte varit värt mödan att ha varit barn
och trevat sig fram i halvmörkret mot ljuset.

+++++Det har inte varit värt mödan att ha varit ung
och avklätt ljuset skuggor.

+++++Det har inte varit värt mödan att ha varit vuxen
och letat, till och i mig själv, efter ljus.

+++++Det har inte varit värt mödan att ha levt
om jag aldrig får se ljuset.

Website

Copyright©Mats Rehle 2008.