+
Bo I. Cavefors
ALLTID REDOEn dialog
Platsen: hörnet Friisgatan och Södra Förstadsgatan i Malmö, Conditori Ambrosia, trappan som leder in till conditoriet. Regn, tidig höstdag. Klockan i S:t Johanneskyrkan slår tolv slag (dagtid). Trädgårdens sista körsbär har av koltrastarna pickats saftlösa. Dags för nya debatter om brott och straff, krig och fred.
Conditori Ambrosia: jetsetcafé för europeisk intelligentia, subversiva logerna.
Bo Bokarowski vandrar oroligt framochtillbaks utanför conditoriet. Trettio sekunder försenad anländer Nikolai Nikolaiowski.
Bo Bokarowski: Ah, där är du min käre Nikolai Nikolaiowski. Glad att se dig!
De omfamnar varandra.
Nikolai Nikolaiowski: Ah, där är ni min käre Bo Bokarowski. Så länge sedan jag hade nöjet samspråka med er min käre Bo Bokarowski. (Ser på Bo Bokarowski uppifrån och ned, nedifrån och upp:) Alltid lika elegant i utslitna sandaler, min käre Bo Bokarowski.
Bo Bokarowski: Åh, jag ber, min käre Nikolai Nikolaiowski. Låt oss ta fem trappsteg in i conditoriparadiset, min käre vän.
Nikolai Nikolaiowski: Så gör vi. Får jag bjuda er på ett par 78-procentiga svartchokladhärliga negerbollar, min käre vän? Och en kopp med det utsökta GreveGrå-téet därtill? Servetterna kan vi nyttja gratis.
Bo Bokarowski: Mer än gärna, min käre vän Nikolai Nikolaiowski, om det är påsté... Feinschmecker… Men för att inte fresta pengapungarna alltför hårt, låt oss dela på de båda svartchokladhärliga negerbollarna. En för er, min käre vän, och den andra för mig.
Nikolai Nikolaiowski: Åh, jag är redan exalterad, min käre Bo Bokalowski.
De båda vännerna slår sig ned vid ett av conditoriets bord, typiskt möblemang i 1950-talsstil. På väggarna hänger utsökta fotografier med bilder av de tårtor conditoriet erbjuder till försäljning, Prinsesstårta, BudaPestRulle, osv.
Bo Bokarowski är sjuttioett år och Nikolai Nikolaiowski är femtio år yngre, typiskt ryskt blond, rödlätt. Fasta bröstvårtor anas bakom den tunna karelska blusen (farfar dog i det Stora Fosterländska Kriget, på vilken sida är osäkert).
Nikolai Nikolaiowski fortsätter: Min käre Bo Bokarowski, ni skulle berätta något för mig om bögeriets estetik, etik och tjusning. Har jag förstått er rätt, min käre Bo Bokarowski, så ser ni på bögeri ungefär som ni ser på fäktning med värja?
Bo Bokarowski: Ja, fast tvärtom. Om man säger så, min käre Nikolai Nikolaiowski. Vid fäktning gäller det att möta motpartens blick, öga mot öga, att se fienden i vitögat; vid bögeri handlar det om att fästa ögonen på motpartens slipade och till anfall resta vapen.
Nikolai Nikolaiowski: Oj, så intim ni blir, min käre Bo Bokalowski… negerbollen är verkligen utmärkt, men har man inte glömt konjaken?... tar man hela negerbollen i mun på en gång smakar den allra bäst… Åter till ämnet, min käre Bo Bokalowski… , i ett mail häromdagen frågade ni mig om inte ’runk ihop med flickvänners pojkvänner, stora kukar och långa sprut och att bli rövknullad på offentliga områden’, är något senare, nutida, generationer tröttnat på? Vad jag förstår påstod någon av era kära vänner detta? Mitt svar, älskade Bo Bokalowski måste tyvärr bli att, jo, en del radikalfeminister och rfsl:are, för att inte tala om alla dessa grönpartister…, vill ju in i frågan från andra hållet, så att säga, skapa någon form av matriarkaliskt patriarkat, en feminisering och heterosexnormering av bögeriet.
Bo Bokalowski: …aha, är det därför man ser så många tilldragande unga män dragandes med barnvagn, mitt under arbetstid?
Nikolai Nikolaiowski: Nja, riktigt så är det nog inte. Under er frånvaro från vårt älskade land, min käre Bo Bokalowski, har det införts pappaledighet, …det är helt vanliga unga män som drar barnvagn på arbetstid, dvs presumtiva bögar, som blivit barnvakter…
Bo Bokalowski: Aha… min käre Nikolai Nikolaiowski, jag har länge undrat varför de inte har ljusblå uniform med stort vitt förkläde och rolig mössa med emaljerad vapensköld, som min barnsköterska Anna-Lisa (herregud, det slår mig nu att Anna-Lisa fortfarande kanske lever… bör vara mellan 95 och 100 år gammal…) hade, en gång i tiden… men det är längesedan…
Nikolai Nikolaiowski: Visst, det hade varit rart på så söta gossar… Problemet är att många inte kan skilja på normalitet och norm. Det gäller inte bara sexualpolitik… Normer som skall gälla och gynna alla är aldrig anpassade till individens särskilda behov; särskilda behov är det helt normalt att ha.
Trots den heteronormhysteri som drabbat också bögsamhället framhärdar flertalet bögar med att praktisera riter och traditioner från antikens greker, romartidens romare, medeltidens riddare och moderna tiders dekadenser.
Bo Bokalowski: Jag känner mig genast lugnare. Ska vi inte mumsa i oss ännu vars en negerboll?
Nikolai Nikolaiowski: Senare, senare, min käre Bo Bokalowski. Låt mig nu istället höra er läsa upp er artikel om unga bögars sexualitet. Vad jag förstår så är det snarast motsatsen till Baden-Powells Scouting for boys! Scouting for men?
Bo Bokalowski: Haha, hehe, (mummelmummel) det kan man säga… Nåväl jag läser: ”Pojkars sexualitet, framför allt om den praktiseras tillsammans med andra pojkar, är ett ständigt bekymmer ej endast för överdrivet oroliga föräldrar (den enklaste runkning kan ställa till bekymmer och i värsta [eller bästa!] fall resultera i pisk på rumpan…). Även lärare, pedagoger, sociologer, psykologer, politiker, läkarvetenskapen, släktingar, grannar, den religiösa mobben och andra poliser och samhällsbevarare lägger sig i vad de bör lämna i fred. Som vore det inte mer än tillräckligt med alla dessa experter fyllda av fördomar och fobier skapas det lagar och förordningar om när pojkar får ha sex med andra pojkar och när pojkar får ha sex med vuxna män. Åldersgränsen skiftar från land till land, från kultur till kultur; i Portugal anses tolvåriga pojkar vuxna nog att själva avgöra vilken ålder de män skall ha uppnått som de vill ha sex med. I Sverige är åldern 15 år. I länder som styrs av islam är det överhuvudtaget inte tillåtet med sexuell aktivitet mellan män eller mellan män och pojkar. Trots det vet varje bög att just i dessa länder, arabländer som Saudiarabien, Egypten och Jordanien, eller Indonesien, Iran, osv, är bögeri ovanligt vanligt…”
Nikolai Nikolaiowski: Så sant, så sant. När jag senast var i Damaskus så…
Bo Bokalowski: Förlåt, men får jag fortsätta? Alltså: ”I en del afrikanska länder och i Brasilien kallar man inte bögeri för bögeri utan betraktar aktiviteterna som vänskap och gästfrihet. Det är ett sympatiskt sätt att acceptera vad man säger sig inte acceptera. - - - Det hävdas då och då att pojkar som knullats av vuxna män när de sedan själva blir vuxna kommer att föredra pojkar. Jag tror inte det. Tvärtom: har man som pojke, tonåring, sex med andra pojkar blir man snart ganska kräsen och lär sig se de sexuella variationerna inte bara ur kåthetsvariationen utan även som estetik samt hur man uppnår störst njutning, eller störst spänning, eller störst smärta, eller vad man nu fastnat för. Varje tolvåring som har erfarenheter av andra pojkar är pinsamt medveten om att det inte är i tolvåriga rumpor eller hos kukar med för tidig spermaavgång njutningen finns. Alltså söker man sig till obetydligt äldre kamrater eller till män.”
Nikolai Nikolaiowski: Självklart är det så. Våld, för den som utsättes för våld, är det en annan sak…
Bo Bokalowski: Ja, det bör understrykas, därför skriver jag så här: ”Det kanske är på sin plats med ett utropstecken: jag talar inte om vuxna människors (även kvinnors) sexuella våld och/eller tvång mot barn och ungdomar. Det är naturligtvis lika oacceptabelt som allt våld och varje tvångshandling, med eller utan sexuella inslag.”
Nikolai Nikolaiowski: Men glöm inte, glöm INTE det positiva våldet…
Bo Bokarowski: Jag älskar er, min käre Nikolai Nikolaiowski. Förlåt. Jag skriver så här: ”Möjligen är det på sin plats med ännu ett utropstecken: jag accepterar det frivilliga ’våld’, den medvetet åstadkomna smärta som kan vara en del av sexuella aktiviteter, heterosexuella och homosexuella. Detta frivilliga ’våld’ kan knappast kallas för våld eftersom det upphör i det ögonblick jag själv, och inte motparten/motparterna bestämmer att så skall ske. För egen del njuter jag av vissa former av sado-masochism, till exempel piskning och att bli ”våldtagen” av ett gäng kamrater, och om nu någon tror att det beror på att jag hade min första bögerfarenhet som tio-elva-åring, så kan det ligga något i det. Dessutom: några av oss pojkar upplevde ren njutning när vi på skolan daskades i rumpan med en stor svart gummibatong, vid grövre förseelser, tex efter att visat översittartendenser gentemot andra elever, och dessutom roade vi oss på nätterna, när alla lampor släckts och flertalet elever förhoppningsvis sov, med att piska varandra med livremmar. Det var fruktansvärt skönt att sedan runka gemensamt – och därefter sova tills klockan klämtade i korridoren, obarmhärtigt, dags för uppstigning klockan 04.45.”
Nikolai Nikolaiowski: Oj, så tidigt…
Bo Bokalowski (nonchalerar inlägget från Nikolai Nikolaiowski): ”Jag vet att detta är en förnuftig och rituell väg att komma in i bögeriets mysterier. Jag tror att pappor, lärare och andra vuxna med pojkar som specialitet, är medvetna om att det är så här det förhåller sig. Men flertalet fäder med bögtendenser har anpassat sitt vuxna liv till det normativa samhällets villkor och förträngt eller helt enkelt glömt barndomens och ungdomens glädjeämnen. Det som kunde blivit ett skönt vuxenliv med bögsex blir istället ett tråkigt heterosexuellt äktenskap, med utflykter in i bögvärlden när tillfälle ges, på resor, i hotellsaunas, med bartenders, när hustrun är gravid, osv. - - - Flertalet av de vuxna män pojkar av mitt slag hade någon form av sex med, var i omgivningens ögon heterosexuella.”
Nikolai Nikolaiowski: Ja, de såg och ser i alla fall ut som om de var heterosexuella… Bögar har sällan strutsfjädrar fasttejpade på rumpan… Ibland får jag för mig att flertalet Pridedeltagare och hela-Gardell-och-han-som-talar-finlandssvenska-gänget i själva verket är transvestiter… Utmärkt, men man måste skilja på det ena och det andra…
Bo Bokalowski: OK, älskling… Jag fortsätter: ”Mannen, då tjugofem år, som vid Falsterbo fyr sög av mig och senare under sommaren knullade mig när jag var tio eller elva år, dog i Malmö för bara några år sedan. Under decenniernas lopp har vi då och då hälsat på varandra ute på stan, i restauranger, i teaterfoajén, hälsat, lett mot varandra och vandrat vidare. Okomplicerat. Nu när jag själv är gammal har jag ibland undrat: var han aldrig orolig och sov han aldrig dåligt på natten av rädsla för att jag skulle anmäla honom. Jag tror inte det. Varför skulle jag ha anklagat honom, anmält honom för polisen? Inte för att jag som tio-elva-åring visste särskilt mycket om svensk sedeslagstiftning, någonstans anade jag dock med min kreativa hjärnas hjälp, att det vi gjorde var förbjudet. Men det föll mig aldrig in att prata med någon om vad vi sysslat med. Jag älskade honom inte på samma sätt som jag mer eller mindre älskade min mamma, (å andra sidan blev jag inte lika irriterad på honom som på min mamma…) men jag tyckte oerhört mycket om honom, han gav mig kärlek, vilket låter patetiskt men det är faktiskt så jag måste beskriva hans ömhet och hans förmåga att lära mig att sexualitet är skönt. Han mutade mig aldrig, varken med böcker eller glass. Inte ens med chokladkola. Det blev snarare jag som lockade honom in i äventyret, genom att cykla till de ställen där jag kunde möta honom, till exempel vid järnvägsstationen.”Nikolai Nikolaiowski: Scouting for men, that’s it… Vem är förförare och vem blir förförd?
Bo Bokarowski: “Varför berättade jag inte för min mamma att han hade sugit av mig, knullat mig? Jag grät inte, jag var inte förtvivlad, inte ledsen, inte arg, inte skräckslagen. Tvärtom. Det var skönt och äventyrligt, liknade mina lekar som underrättelseofficer, när jag krängde runt på cykeln med min styvpappas kartfodral fastspänt på styret. De lekarna krävde, precis som mötena med min älskare, planering. Någonting sa mig att min sexualitet borde förbli min hemlighet och att det skulle bli ett än värre väsen än vanligt om jag berättade om det. Mamma skulle gråta, min styvpappa skulle bli förbannad och söka upp min älskare, min halvbror skulle som vanligt inte fatta ett dyft av vad som pågick. Alltså: tig. Och det har visat sig under decenniernas lopp att tiga är guld värt. Behåll hemligheter för dig själv, inom dig och du växer en tum med varje ny hemlighet. Katolska kyrkan har med bikten funnit universalmedlet mot onödig lösmynthet; min hemlighet förblir min hemlighet utom för biktfadern som i sin tur bevarar hemligheten genom att glömma den. När jag kom till jesuiterna i London kunde jag för första gången berätta om min sexualitet och om vad som drev mig till denna aktivitet. Genom att bevara mina hemligheter som sina egna lärde de mig att hantera en del av mitt jag, den del av mitt jag som jag inte vill vara utan, som är en del av min personlighet, ej i mina egna men i mångas ögon en cool attityd som dåochdå chockerar andra. För mig är tigandet en väsentlig del av min frihet. I egna ögon är jag blyg och vek. För att inte i andras ögon verka blyg och vek började jag, i tonåren, boxas och övade mig med fäktning. Sexualiteten utvecklades till en sport i sig. När jag under skolloven var hos min mamma i Malmö: klä mig så lätt som möjligt, säga till mamma att jag gick och hälsade på Leif som bodde några hus in på tvärgatan, gick istället till Slottsparken, in genom buskarna vid fågelburarnas baksidor…”
Nikolai Nikolaiowski: …fågelburarna, tärda av tidens tand, revs för några år sedan…
Bo Bokalowski: ”…ner med byxorna, skjortan över huvudet… Leif kom några minuter senare eller var redan där och det dröjde inte länge förrän någon runkade oss eller sög av oss. Påklädning. Hem. Hela affären tog max trettio minuter. Vad var det för fel med denna form av sexualitet? Hade det varit bättre om Leif och jag suttit på mitt rum och runkat?”
Nikolai Nikolaiowski: Jag känner igen mig i allt. Det ni berättar, min käre Bo Bokalowski, är så naturligt, så vanligt, så självklart, så genuint traditionellt. Nuförtiden går vi ner till Mariedalsparken vid Kung Oscars väg…
Bo Bokalowski: Aha! Jag följer gärna med er någon natt, min käre Nikolai Nikolaiowski. Nåväl, jag fortsätter att läsa upp min artikel: ”När jag var pojke och ung man hade jag ingenting emot att bjuda på min egen kuk och min rumpa även till äldre attraktiva män, eller att suga av dem och knulla dem. Som äldre räknades allt som var fyrtio år eller mer. Även om det vanligaste var att vi hade sex med varandra såg jag och de av mina vänner i London, som också var bögar eller halvbögar, på de här åldersöverskridande aktiviteterna ur skilda aspekter: dels var det spännande och lärorikt att konfronteras med män med mer vuxna kroppar än våra egna, med mer erfarenhet, och dels var det en fantastisk känsla att klä av sig, visa upp sig och ha sex med varandra, när de såg på.”
Nikolai Nikolaiowski: Jag håller helt med er, min käre Bo Bokalowski…
Bo Bokalowski (ignorerar inlägget från Nikolai Nikolaiowski): ”Fy och usch och skam, säger säkert någon. Kanske det. Men ju äldre jag blir desto mer övertygad blir jag att dessa tidiga erfarenheter av variationsrik sexualitet gjort mig och mina kamrater till också allmänt sett toleranta och, inte minst, ganska nyfikna vuxna människor. Flertalet av oss var och är egentligen bisexuella, men föredrar män, av skilda orsaker. Det finns legalitet i att bögeri också är promiskuöst och autonomt. Det ger en oerhörd frihet att ragga sexpartners som inte kräver mer än just en snabb action. Ofta leder sexualitet mellan pojkar till långvariga, ja livslånga kärleksförhållanden, av det slag jag har med några av mina gamla skolkamrater. Även om det numera kan gå år mellan varje träff lever vi under dessa perioder mentalt nära varandra i en synnerligen maskulin värld där kvinnor är uteslutna. Kvinnor vi haft sexuella relationer med, ibland varit gifta med, har alltid varit ”pojkflickor”, en genteknisk hybrid: kvinnor som samtidigt är kvinnor i traditionell mening och aktiva (även sexuellt), utåtriktade och deltagare i vår maskulina värld. Som unga män levde vi ut vår exhibitionism som allra skönast när vi bögade med varandra och några av våra flickvänner tittade på.”
Nikolai Nikolaiowski: Tyvärr är flickvänner nuförtiden inte så intresserade… ’Fy faen, va äckligt’, svarade en av dem när jag föreslog en show. Däremot finns det några medelålders kvinnor som…
Bo Bokalowski: Jaha, men alltså… Jag fortsätter: ”Jag tycker att samlag mellan man och kvinna varken är erotiskt eller estetiskt njutningsfyllt, tvärtom ganska pinsamt. Ett samlag mellan två eller flera män eller en gemensam avsugning bjuder på en rad upplevelser även för voyeuren; det är mer variationsrikt, kropparna harmoniseras genom action, det är sensualism. Samma sensualism upplevde jag som pojke när jag naken och pojkslät njöt av att också med ögonen se en mans händer smeka min kropp. Hur kroppen reagerade, hur varje muskel spändes, hur kuken blev stor utan att behöva runkas upp.”
Nikolai Nikolaiowski: Instämmer.
Bo Bokalowski (fortsätter läsa upp artikeln): ”Som pojke: erfarenhet lades till erfarenhet, att suga av (eller ännu bättre, att bli avsugen av) transvestiter, att bjuda ut sig åt militärer, att våga visa sin exhibitionism också offentligt, att sakta dras in i den förtrollade värld som sado-masochismen bjuder och där vidga hela det sensuella och sexuella synfältet, att esteticera kropparna, att fullkomligt dyrka vackra eregerade kukar, att extatiskt och drömlikt njuta av smärtan piskan ger. Efterhand som den här formen av sexuell aktivitet ritualiseras tillkommer nya variationer, detaljerna blir alltmer utstuderade, subtila. Att i ett slag, i snabb scenväxling växla mellan givande och tagande, mellan den som njuter av att piska och den som lika mycket njuter av att bli piskad. Att vandra från mjukt till hårt, mellan ömhet och makt. Naturligtvis är denna manliga värld promiskuös, mycket promiskuös och den skiljer sig från en annan bögvärld, som är mer allmänt känd och som numera är accepterad, nämligen den bögvärld där de män finns som i relationen med andra män söker efter en gemenskap som socialt efterliknar heterosexuell normalitet. Vi andra når vår fulla promiskuösa salighet när vi visar upp våra nakna jag.”
Nikolai Nikolaiowski: Exakt.
Bo Bokalowski: ”Att böga är att ta avstånd från normaliteten, inte att eftersträva den.”
Nikolai Nikolaiowski: Underbart, så är det!
Bo Bokalowski (ignorerar Nikolai Nikolaiowskis uppmuntrande inlägg): ”Min konkreta och absoluta sexualitet visar jag därför gärna upp offentligt, på bild, på film, på en scen. Varför skall detta vara så uppseendeväckande? Skall jag skämmas? Skall jag förneka mig själv? Skall jag hålla min sexualitet i strama tyglar, bekämpa den, hata den, förakta den för att tillfredsställa det borgerliga och sekulariserade samhällets krav på konformitet och underkastelse? Skall jag känna skam och klä mig i säck och aska och göra evig avbön genom att förneka mina behov, mina njutningar, mitt jag? För att tillfredställa en totalitärt tänkande liberal maktelit! Att som tonåring, och några år därtill, med en fullkomligt slät kropp och med den hårväxt som trots allt fanns som blonda fjun kring kuken, i armhålorna och i rumpans skåra, och som allt rakades bort, men vältränad genom boxning och fäktning, bredaxlad, storkukad och helt allmänt ganska söt, klä av mig och bjuda ut mig till män med stark hårväxt kring kuken och med vacker formering av hårbusken på bröstet, håriga armar, var i sig tillräckligt upphetsande för att få mig till att göra praktiskt taget vad som helst, antingen total underkastelse eller, och det är egentligen det märkliga i denna fascination inför andra män, bli den aktive, initiativtagaren, ”mastern” som får fullvuxna män att lägga sig på knä och fullkomligt osannolikt dyrka min kropp, min kuk. Denna maktkänsla…
Nikolai Nikolaiowski: …här har säkert pojkpsykoanalytiker något ovettigt att komma med…
Bo Bokalowski (fortsätter…): …går inte att beskriva, men den ger en form av säkerhet och auktoritet som sitter i långt efter det att mötet med mannen, eller männen, avslutats och jag återgår till den normala vardagen, i skolan, på universitetet. Den auktoritative bögen tillskansar sig en mental säkerhet som återverkar på hans uppträdande och
förmåga att hantera verkligheten totalt. Det är ju dessutom så att en stor och vacker kuk inger respekt hos andra män.”
Nikolai Nikolaiowski: Självklart. Med det har ni ju inte sagt, min käre Bo Bokalowski, att små kukar är sämre än stora kukar. Små kukar är ofta vackrare, mer formsköna och mer användbara. Jag kan tex, trots ihärdigt övande, inte få in 15 centimeter tjock kuk i min lilla rumpa.Bo Bokalowski: Det vackraste jag kan se är en starkt uppåtböjd satyrkuk…
Nikolai Nikolaiowski: Stor eller liten, rak eller svängd hit eller dit: kuken är ett maktmedel, inte tu tal om den saken.
Bo Bokarowski: Tror du, min käre Nikolai Nikolaiowski, att läsarna av den här episteln lägger märke till ironin?
Nikolai Nikolaiowski: Nej.
Bo Bokarowski: Självironin?
Nikolai Nikolaiowski: Definitivt icke, min käre Bo Bokarowski…
Bo Bokalowski: Skall vi gå hem till mig eller till dig, min käre Nikolai Nikolaiowski?
Nikolai Nikolaiowsky: Hem till mig, min käre Bo Bokalowski.
ALLTID REDOEn dialog
Platsen: hörnet Friisgatan och Södra Förstadsgatan i Malmö, Conditori Ambrosia, trappan som leder in till conditoriet. Regn, tidig höstdag. Klockan i S:t Johanneskyrkan slår tolv slag (dagtid). Trädgårdens sista körsbär har av koltrastarna pickats saftlösa. Dags för nya debatter om brott och straff, krig och fred.
Conditori Ambrosia: jetsetcafé för europeisk intelligentia, subversiva logerna.
Bo Bokarowski vandrar oroligt framochtillbaks utanför conditoriet. Trettio sekunder försenad anländer Nikolai Nikolaiowski.
Bo Bokarowski: Ah, där är du min käre Nikolai Nikolaiowski. Glad att se dig!
De omfamnar varandra.
Nikolai Nikolaiowski: Ah, där är ni min käre Bo Bokarowski. Så länge sedan jag hade nöjet samspråka med er min käre Bo Bokarowski. (Ser på Bo Bokarowski uppifrån och ned, nedifrån och upp:) Alltid lika elegant i utslitna sandaler, min käre Bo Bokarowski.
Bo Bokarowski: Åh, jag ber, min käre Nikolai Nikolaiowski. Låt oss ta fem trappsteg in i conditoriparadiset, min käre vän.
Nikolai Nikolaiowski: Så gör vi. Får jag bjuda er på ett par 78-procentiga svartchokladhärliga negerbollar, min käre vän? Och en kopp med det utsökta GreveGrå-téet därtill? Servetterna kan vi nyttja gratis.
Bo Bokarowski: Mer än gärna, min käre vän Nikolai Nikolaiowski, om det är påsté... Feinschmecker… Men för att inte fresta pengapungarna alltför hårt, låt oss dela på de båda svartchokladhärliga negerbollarna. En för er, min käre vän, och den andra för mig.
Nikolai Nikolaiowski: Åh, jag är redan exalterad, min käre Bo Bokalowski.
De båda vännerna slår sig ned vid ett av conditoriets bord, typiskt möblemang i 1950-talsstil. På väggarna hänger utsökta fotografier med bilder av de tårtor conditoriet erbjuder till försäljning, Prinsesstårta, BudaPestRulle, osv.
Bo Bokarowski är sjuttioett år och Nikolai Nikolaiowski är femtio år yngre, typiskt ryskt blond, rödlätt. Fasta bröstvårtor anas bakom den tunna karelska blusen (farfar dog i det Stora Fosterländska Kriget, på vilken sida är osäkert).
Nikolai Nikolaiowski fortsätter: Min käre Bo Bokarowski, ni skulle berätta något för mig om bögeriets estetik, etik och tjusning. Har jag förstått er rätt, min käre Bo Bokarowski, så ser ni på bögeri ungefär som ni ser på fäktning med värja?
Bo Bokarowski: Ja, fast tvärtom. Om man säger så, min käre Nikolai Nikolaiowski. Vid fäktning gäller det att möta motpartens blick, öga mot öga, att se fienden i vitögat; vid bögeri handlar det om att fästa ögonen på motpartens slipade och till anfall resta vapen.
Nikolai Nikolaiowski: Oj, så intim ni blir, min käre Bo Bokalowski… negerbollen är verkligen utmärkt, men har man inte glömt konjaken?... tar man hela negerbollen i mun på en gång smakar den allra bäst… Åter till ämnet, min käre Bo Bokalowski… , i ett mail häromdagen frågade ni mig om inte ’runk ihop med flickvänners pojkvänner, stora kukar och långa sprut och att bli rövknullad på offentliga områden’, är något senare, nutida, generationer tröttnat på? Vad jag förstår påstod någon av era kära vänner detta? Mitt svar, älskade Bo Bokalowski måste tyvärr bli att, jo, en del radikalfeminister och rfsl:are, för att inte tala om alla dessa grönpartister…, vill ju in i frågan från andra hållet, så att säga, skapa någon form av matriarkaliskt patriarkat, en feminisering och heterosexnormering av bögeriet.
Bo Bokalowski: …aha, är det därför man ser så många tilldragande unga män dragandes med barnvagn, mitt under arbetstid?
Nikolai Nikolaiowski: Nja, riktigt så är det nog inte. Under er frånvaro från vårt älskade land, min käre Bo Bokalowski, har det införts pappaledighet, …det är helt vanliga unga män som drar barnvagn på arbetstid, dvs presumtiva bögar, som blivit barnvakter…
Bo Bokalowski: Aha… min käre Nikolai Nikolaiowski, jag har länge undrat varför de inte har ljusblå uniform med stort vitt förkläde och rolig mössa med emaljerad vapensköld, som min barnsköterska Anna-Lisa (herregud, det slår mig nu att Anna-Lisa fortfarande kanske lever… bör vara mellan 95 och 100 år gammal…) hade, en gång i tiden… men det är längesedan…
Nikolai Nikolaiowski: Visst, det hade varit rart på så söta gossar… Problemet är att många inte kan skilja på normalitet och norm. Det gäller inte bara sexualpolitik… Normer som skall gälla och gynna alla är aldrig anpassade till individens särskilda behov; särskilda behov är det helt normalt att ha.
Trots den heteronormhysteri som drabbat också bögsamhället framhärdar flertalet bögar med att praktisera riter och traditioner från antikens greker, romartidens romare, medeltidens riddare och moderna tiders dekadenser.Bo Bokalowski: Jag känner mig genast lugnare. Ska vi inte mumsa i oss ännu vars en negerboll?
Nikolai Nikolaiowski: Senare, senare, min käre Bo Bokalowski. Låt mig nu istället höra er läsa upp er artikel om unga bögars sexualitet. Vad jag förstår så är det snarast motsatsen till Baden-Powells Scouting for boys! Scouting for men?
Bo Bokalowski: Haha, hehe, (mummelmummel) det kan man säga… Nåväl jag läser: ”Pojkars sexualitet, framför allt om den praktiseras tillsammans med andra pojkar, är ett ständigt bekymmer ej endast för överdrivet oroliga föräldrar (den enklaste runkning kan ställa till bekymmer och i värsta [eller bästa!] fall resultera i pisk på rumpan…). Även lärare, pedagoger, sociologer, psykologer, politiker, läkarvetenskapen, släktingar, grannar, den religiösa mobben och andra poliser och samhällsbevarare lägger sig i vad de bör lämna i fred. Som vore det inte mer än tillräckligt med alla dessa experter fyllda av fördomar och fobier skapas det lagar och förordningar om när pojkar får ha sex med andra pojkar och när pojkar får ha sex med vuxna män. Åldersgränsen skiftar från land till land, från kultur till kultur; i Portugal anses tolvåriga pojkar vuxna nog att själva avgöra vilken ålder de män skall ha uppnått som de vill ha sex med. I Sverige är åldern 15 år. I länder som styrs av islam är det överhuvudtaget inte tillåtet med sexuell aktivitet mellan män eller mellan män och pojkar. Trots det vet varje bög att just i dessa länder, arabländer som Saudiarabien, Egypten och Jordanien, eller Indonesien, Iran, osv, är bögeri ovanligt vanligt…”
Nikolai Nikolaiowski: Så sant, så sant. När jag senast var i Damaskus så…
Bo Bokalowski: Förlåt, men får jag fortsätta? Alltså: ”I en del afrikanska länder och i Brasilien kallar man inte bögeri för bögeri utan betraktar aktiviteterna som vänskap och gästfrihet. Det är ett sympatiskt sätt att acceptera vad man säger sig inte acceptera. - - - Det hävdas då och då att pojkar som knullats av vuxna män när de sedan själva blir vuxna kommer att föredra pojkar. Jag tror inte det. Tvärtom: har man som pojke, tonåring, sex med andra pojkar blir man snart ganska kräsen och lär sig se de sexuella variationerna inte bara ur kåthetsvariationen utan även som estetik samt hur man uppnår störst njutning, eller störst spänning, eller störst smärta, eller vad man nu fastnat för. Varje tolvåring som har erfarenheter av andra pojkar är pinsamt medveten om att det inte är i tolvåriga rumpor eller hos kukar med för tidig spermaavgång njutningen finns. Alltså söker man sig till obetydligt äldre kamrater eller till män.”
Nikolai Nikolaiowski: Självklart är det så. Våld, för den som utsättes för våld, är det en annan sak…
Bo Bokalowski: Ja, det bör understrykas, därför skriver jag så här: ”Det kanske är på sin plats med ett utropstecken: jag talar inte om vuxna människors (även kvinnors) sexuella våld och/eller tvång mot barn och ungdomar. Det är naturligtvis lika oacceptabelt som allt våld och varje tvångshandling, med eller utan sexuella inslag.”
Nikolai Nikolaiowski: Men glöm inte, glöm INTE det positiva våldet…
Bo Bokarowski: Jag älskar er, min käre Nikolai Nikolaiowski. Förlåt. Jag skriver så här: ”Möjligen är det på sin plats med ännu ett utropstecken: jag accepterar det frivilliga ’våld’, den medvetet åstadkomna smärta som kan vara en del av sexuella aktiviteter, heterosexuella och homosexuella. Detta frivilliga ’våld’ kan knappast kallas för våld eftersom det upphör i det ögonblick jag själv, och inte motparten/motparterna bestämmer att så skall ske. För egen del njuter jag av vissa former av sado-masochism, till exempel piskning och att bli ”våldtagen” av ett gäng kamrater, och om nu någon tror att det beror på att jag hade min första bögerfarenhet som tio-elva-åring, så kan det ligga något i det. Dessutom: några av oss pojkar upplevde ren njutning när vi på skolan daskades i rumpan med en stor svart gummibatong, vid grövre förseelser, tex efter att visat översittartendenser gentemot andra elever, och dessutom roade vi oss på nätterna, när alla lampor släckts och flertalet elever förhoppningsvis sov, med att piska varandra med livremmar. Det var fruktansvärt skönt att sedan runka gemensamt – och därefter sova tills klockan klämtade i korridoren, obarmhärtigt, dags för uppstigning klockan 04.45.”
Nikolai Nikolaiowski: Oj, så tidigt…
Bo Bokalowski (nonchalerar inlägget från Nikolai Nikolaiowski): ”Jag vet att detta är en förnuftig och rituell väg att komma in i bögeriets mysterier. Jag tror att pappor, lärare och andra vuxna med pojkar som specialitet, är medvetna om att det är så här det förhåller sig. Men flertalet fäder med bögtendenser har anpassat sitt vuxna liv till det normativa samhällets villkor och förträngt eller helt enkelt glömt barndomens och ungdomens glädjeämnen. Det som kunde blivit ett skönt vuxenliv med bögsex blir istället ett tråkigt heterosexuellt äktenskap, med utflykter in i bögvärlden när tillfälle ges, på resor, i hotellsaunas, med bartenders, när hustrun är gravid, osv. - - - Flertalet av de vuxna män pojkar av mitt slag hade någon form av sex med, var i omgivningens ögon heterosexuella.”
Nikolai Nikolaiowski: Ja, de såg och ser i alla fall ut som om de var heterosexuella… Bögar har sällan strutsfjädrar fasttejpade på rumpan… Ibland får jag för mig att flertalet Pridedeltagare och hela-Gardell-och-han-som-talar-finlandssvenska-gänget i själva verket är transvestiter… Utmärkt, men man måste skilja på det ena och det andra…
Bo Bokalowski: OK, älskling… Jag fortsätter: ”Mannen, då tjugofem år, som vid Falsterbo fyr sög av mig och senare under sommaren knullade mig när jag var tio eller elva år, dog i Malmö för bara några år sedan. Under decenniernas lopp har vi då och då hälsat på varandra ute på stan, i restauranger, i teaterfoajén, hälsat, lett mot varandra och vandrat vidare. Okomplicerat. Nu när jag själv är gammal har jag ibland undrat: var han aldrig orolig och sov han aldrig dåligt på natten av rädsla för att jag skulle anmäla honom. Jag tror inte det. Varför skulle jag ha anklagat honom, anmält honom för polisen? Inte för att jag som tio-elva-åring visste särskilt mycket om svensk sedeslagstiftning, någonstans anade jag dock med min kreativa hjärnas hjälp, att det vi gjorde var förbjudet. Men det föll mig aldrig in att prata med någon om vad vi sysslat med. Jag älskade honom inte på samma sätt som jag mer eller mindre älskade min mamma, (å andra sidan blev jag inte lika irriterad på honom som på min mamma…) men jag tyckte oerhört mycket om honom, han gav mig kärlek, vilket låter patetiskt men det är faktiskt så jag måste beskriva hans ömhet och hans förmåga att lära mig att sexualitet är skönt. Han mutade mig aldrig, varken med böcker eller glass. Inte ens med chokladkola. Det blev snarare jag som lockade honom in i äventyret, genom att cykla till de ställen där jag kunde möta honom, till exempel vid järnvägsstationen.”Nikolai Nikolaiowski: Scouting for men, that’s it… Vem är förförare och vem blir förförd?
Bo Bokarowski: “Varför berättade jag inte för min mamma att han hade sugit av mig, knullat mig? Jag grät inte, jag var inte förtvivlad, inte ledsen, inte arg, inte skräckslagen. Tvärtom. Det var skönt och äventyrligt, liknade mina lekar som underrättelseofficer, när jag krängde runt på cykeln med min styvpappas kartfodral fastspänt på styret. De lekarna krävde, precis som mötena med min älskare, planering. Någonting sa mig att min sexualitet borde förbli min hemlighet och att det skulle bli ett än värre väsen än vanligt om jag berättade om det. Mamma skulle gråta, min styvpappa skulle bli förbannad och söka upp min älskare, min halvbror skulle som vanligt inte fatta ett dyft av vad som pågick. Alltså: tig. Och det har visat sig under decenniernas lopp att tiga är guld värt. Behåll hemligheter för dig själv, inom dig och du växer en tum med varje ny hemlighet. Katolska kyrkan har med bikten funnit universalmedlet mot onödig lösmynthet; min hemlighet förblir min hemlighet utom för biktfadern som i sin tur bevarar hemligheten genom att glömma den. När jag kom till jesuiterna i London kunde jag för första gången berätta om min sexualitet och om vad som drev mig till denna aktivitet. Genom att bevara mina hemligheter som sina egna lärde de mig att hantera en del av mitt jag, den del av mitt jag som jag inte vill vara utan, som är en del av min personlighet, ej i mina egna men i mångas ögon en cool attityd som dåochdå chockerar andra. För mig är tigandet en väsentlig del av min frihet. I egna ögon är jag blyg och vek. För att inte i andras ögon verka blyg och vek började jag, i tonåren, boxas och övade mig med fäktning. Sexualiteten utvecklades till en sport i sig. När jag under skolloven var hos min mamma i Malmö: klä mig så lätt som möjligt, säga till mamma att jag gick och hälsade på Leif som bodde några hus in på tvärgatan, gick istället till Slottsparken, in genom buskarna vid fågelburarnas baksidor…”
Nikolai Nikolaiowski: …fågelburarna, tärda av tidens tand, revs för några år sedan…
Bo Bokalowski: ”…ner med byxorna, skjortan över huvudet… Leif kom några minuter senare eller var redan där och det dröjde inte länge förrän någon runkade oss eller sög av oss. Påklädning. Hem. Hela affären tog max trettio minuter. Vad var det för fel med denna form av sexualitet? Hade det varit bättre om Leif och jag suttit på mitt rum och runkat?”
Nikolai Nikolaiowski: Jag känner igen mig i allt. Det ni berättar, min käre Bo Bokalowski, är så naturligt, så vanligt, så självklart, så genuint traditionellt. Nuförtiden går vi ner till Mariedalsparken vid Kung Oscars väg…
Bo Bokalowski: Aha! Jag följer gärna med er någon natt, min käre Nikolai Nikolaiowski. Nåväl, jag fortsätter att läsa upp min artikel: ”När jag var pojke och ung man hade jag ingenting emot att bjuda på min egen kuk och min rumpa även till äldre attraktiva män, eller att suga av dem och knulla dem. Som äldre räknades allt som var fyrtio år eller mer. Även om det vanligaste var att vi hade sex med varandra såg jag och de av mina vänner i London, som också var bögar eller halvbögar, på de här åldersöverskridande aktiviteterna ur skilda aspekter: dels var det spännande och lärorikt att konfronteras med män med mer vuxna kroppar än våra egna, med mer erfarenhet, och dels var det en fantastisk känsla att klä av sig, visa upp sig och ha sex med varandra, när de såg på.”
Nikolai Nikolaiowski: Jag håller helt med er, min käre Bo Bokalowski…
Bo Bokalowski (ignorerar inlägget från Nikolai Nikolaiowski): ”Fy och usch och skam, säger säkert någon. Kanske det. Men ju äldre jag blir desto mer övertygad blir jag att dessa tidiga erfarenheter av variationsrik sexualitet gjort mig och mina kamrater till också allmänt sett toleranta och, inte minst, ganska nyfikna vuxna människor. Flertalet av oss var och är egentligen bisexuella, men föredrar män, av skilda orsaker. Det finns legalitet i att bögeri också är promiskuöst och autonomt. Det ger en oerhörd frihet att ragga sexpartners som inte kräver mer än just en snabb action. Ofta leder sexualitet mellan pojkar till långvariga, ja livslånga kärleksförhållanden, av det slag jag har med några av mina gamla skolkamrater. Även om det numera kan gå år mellan varje träff lever vi under dessa perioder mentalt nära varandra i en synnerligen maskulin värld där kvinnor är uteslutna. Kvinnor vi haft sexuella relationer med, ibland varit gifta med, har alltid varit ”pojkflickor”, en genteknisk hybrid: kvinnor som samtidigt är kvinnor i traditionell mening och aktiva (även sexuellt), utåtriktade och deltagare i vår maskulina värld. Som unga män levde vi ut vår exhibitionism som allra skönast när vi bögade med varandra och några av våra flickvänner tittade på.”
Nikolai Nikolaiowski: Tyvärr är flickvänner nuförtiden inte så intresserade… ’Fy faen, va äckligt’, svarade en av dem när jag föreslog en show. Däremot finns det några medelålders kvinnor som…
Bo Bokalowski: Jaha, men alltså… Jag fortsätter: ”Jag tycker att samlag mellan man och kvinna varken är erotiskt eller estetiskt njutningsfyllt, tvärtom ganska pinsamt. Ett samlag mellan två eller flera män eller en gemensam avsugning bjuder på en rad upplevelser även för voyeuren; det är mer variationsrikt, kropparna harmoniseras genom action, det är sensualism. Samma sensualism upplevde jag som pojke när jag naken och pojkslät njöt av att också med ögonen se en mans händer smeka min kropp. Hur kroppen reagerade, hur varje muskel spändes, hur kuken blev stor utan att behöva runkas upp.”
Nikolai Nikolaiowski: Instämmer.
Bo Bokalowski (fortsätter läsa upp artikeln): ”Som pojke: erfarenhet lades till erfarenhet, att suga av (eller ännu bättre, att bli avsugen av) transvestiter, att bjuda ut sig åt militärer, att våga visa sin exhibitionism också offentligt, att sakta dras in i den förtrollade värld som sado-masochismen bjuder och där vidga hela det sensuella och sexuella synfältet, att esteticera kropparna, att fullkomligt dyrka vackra eregerade kukar, att extatiskt och drömlikt njuta av smärtan piskan ger. Efterhand som den här formen av sexuell aktivitet ritualiseras tillkommer nya variationer, detaljerna blir alltmer utstuderade, subtila. Att i ett slag, i snabb scenväxling växla mellan givande och tagande, mellan den som njuter av att piska och den som lika mycket njuter av att bli piskad. Att vandra från mjukt till hårt, mellan ömhet och makt. Naturligtvis är denna manliga värld promiskuös, mycket promiskuös och den skiljer sig från en annan bögvärld, som är mer allmänt känd och som numera är accepterad, nämligen den bögvärld där de män finns som i relationen med andra män söker efter en gemenskap som socialt efterliknar heterosexuell normalitet. Vi andra når vår fulla promiskuösa salighet när vi visar upp våra nakna jag.”
Nikolai Nikolaiowski: Exakt.
Bo Bokalowski: ”Att böga är att ta avstånd från normaliteten, inte att eftersträva den.”Nikolai Nikolaiowski: Underbart, så är det!
Bo Bokalowski (ignorerar Nikolai Nikolaiowskis uppmuntrande inlägg): ”Min konkreta och absoluta sexualitet visar jag därför gärna upp offentligt, på bild, på film, på en scen. Varför skall detta vara så uppseendeväckande? Skall jag skämmas? Skall jag förneka mig själv? Skall jag hålla min sexualitet i strama tyglar, bekämpa den, hata den, förakta den för att tillfredsställa det borgerliga och sekulariserade samhällets krav på konformitet och underkastelse? Skall jag känna skam och klä mig i säck och aska och göra evig avbön genom att förneka mina behov, mina njutningar, mitt jag? För att tillfredställa en totalitärt tänkande liberal maktelit! Att som tonåring, och några år därtill, med en fullkomligt slät kropp och med den hårväxt som trots allt fanns som blonda fjun kring kuken, i armhålorna och i rumpans skåra, och som allt rakades bort, men vältränad genom boxning och fäktning, bredaxlad, storkukad och helt allmänt ganska söt, klä av mig och bjuda ut mig till män med stark hårväxt kring kuken och med vacker formering av hårbusken på bröstet, håriga armar, var i sig tillräckligt upphetsande för att få mig till att göra praktiskt taget vad som helst, antingen total underkastelse eller, och det är egentligen det märkliga i denna fascination inför andra män, bli den aktive, initiativtagaren, ”mastern” som får fullvuxna män att lägga sig på knä och fullkomligt osannolikt dyrka min kropp, min kuk. Denna maktkänsla…
Nikolai Nikolaiowski: …här har säkert pojkpsykoanalytiker något ovettigt att komma med…
Bo Bokalowski (fortsätter…): …går inte att beskriva, men den ger en form av säkerhet och auktoritet som sitter i långt efter det att mötet med mannen, eller männen, avslutats och jag återgår till den normala vardagen, i skolan, på universitetet. Den auktoritative bögen tillskansar sig en mental säkerhet som återverkar på hans uppträdande och
förmåga att hantera verkligheten totalt. Det är ju dessutom så att en stor och vacker kuk inger respekt hos andra män.”Nikolai Nikolaiowski: Självklart. Med det har ni ju inte sagt, min käre Bo Bokalowski, att små kukar är sämre än stora kukar. Små kukar är ofta vackrare, mer formsköna och mer användbara. Jag kan tex, trots ihärdigt övande, inte få in 15 centimeter tjock kuk i min lilla rumpa.Bo Bokalowski: Det vackraste jag kan se är en starkt uppåtböjd satyrkuk…
Nikolai Nikolaiowski: Stor eller liten, rak eller svängd hit eller dit: kuken är ett maktmedel, inte tu tal om den saken.Bo Bokarowski: Tror du, min käre Nikolai Nikolaiowski, att läsarna av den här episteln lägger märke till ironin?
Nikolai Nikolaiowski: Nej.
Bo Bokarowski: Självironin?
Nikolai Nikolaiowski: Definitivt icke, min käre Bo Bokarowski…
Bo Bokalowski: Skall vi gå hem till mig eller till dig, min käre Nikolai Nikolaiowski?
Nikolai Nikolaiowsky: Hem till mig, min käre Bo Bokalowski.
+
Referenser:
A Queer history of early islam
Barns rätt till sexualitet
Liberty and Equality
Marockanen i nattens jakt samt några kommentarer till Per Wizéns bild The Hunt
Naken konst. Vad är pornografi?
Pier Paolo Pasolini: Petrolio (utdrag)
Sade och japanen
Måns Holst-Ekström: Italien (ur en kommande roman)
Se även Innehållsförteckning
Copyright©Bo I. Cavefors 2007+
+
Posts
2 comments:
Inte heller jag, Gustafski Redemowski, lade märke till någon ironi. Tyckte texten gick i samma linje som en hel del som du skriver på bloggen. Låter nästan som om du fegade ut på slutet.
Där ser man... får åtgärdas i något kommande sammanhang..
Post a Comment