WERKELID OCH HYCKLERIET

Bo I. Cavefors
WERKELID, ETT VERKLIGT LIDANDE…

En gång i tiden betraktades Svenska Dagbladet, ej endast av egna skribenter, som de skickliga pennornas tidning. Den senaste av de kulturredaktörer som fyllde måttet på insikt om vad som var värt att publicera för att uppfylla förväntningarna på vad en tidning som alltid borde kunna hänvisa till Heidenstam och Böök, var Ingmar Björkstén, numera tyvärr död. Sedan kom en kulturredaktör som inte var en Fredrik Bööks jämlike trots sina egna och dåvarande SvD-ägares förhoppningar om att han var det, och sedan kom och sedan kom och sedan kom… Werkelid!

Sent omsider skall syndaren vakna. Rubriken på Werkelids söndagskrönika (24.9.06) är: ”Valet att underhålla får konsekvenser”. Iochförsig sanning, men exakt den verksamhet som prioriterades vid den avslutade Bokmässan i Göteborg, och som fördöms av Werkelid i söndagens krönika, har varit signum för Svenska Dagbladets kultursidor under Werkelids session som kulturredaktör. Förstärkt tendens, som man säger på aktiemarknaden.

Exakt, just så är det, men vilka konsekvenser drar Werkelid av att ha förvandlat Svenska Dagbladets kultursidor till underhållning? Inga. Tvärtom försöker kulturredaktören anpassa sig till den (eventuella) nyordningen efter Alliansens valseger, och skriver: ”Medierna är inte den enda plats där en diskussion kring yttrandefriheten har berättigande”. Nog så sant, men papperstigrarnas ägare, chefredaktörer och kulturredaktörer nekar se att utvecklingen, ej endast den tekniska utan även mentaliteten, och förmågan att tillgodogöra sig information genom nya former av media, skapat ett nytt samhälle, lika revolutionerande som när Ford ersatte Hästen…, men sedan kommer det verkliga werkelidshyckleriet: ”…till exempel i bokförlagsutgivning och annan kulturutövning”, och Werkelid hänvisar till en annan hycklare, Staffan Waldemar Holm, som vid kulturredaktionen vid Svenska Dagbladets förfrågan om vad teaterdirektören önskar av kommande höstprogram vid landets teatrar, utbrister (nej nej nej, det är inte kulturaktivisten Frk Susegård i Grönköping som piper till): ”Allt som inte följer denna jävla tendens mot politiskt korrekt feel good-teater!”. Och detta säger Holm! Revolution på barndaghemmet, som man trodde sig uppnå, på sina håll, under det glada 1970-talet. Finns det ingen undre gräns för slaverimentalitet?

Werkelids slutkommentar till söndagens krönika är: ”Vinden blåser så.”. Werkelid följer vinden.

Hur många årslöner eller bonuspoäng eller avgångsvederlag behövs det för att skaffa en ny kulturredaktör till Svenska Dagbladet?

Copyright©Bo I. Cavefors 2006