TERRORISTEN PILATUS / tankar i tiden för det glada budskapet

'
'
Bo I. Cavefors

TERRORISTEN PILATUS

Det glada budskapets tid är nu. Det börjar med förväntan och glädje, men allt tar en ände med förskräckelse, anklagelser om terrorism och förräderi, förakt och hat, rädsla och plågsam död. Ingen vet någonting om uppståndelsen, dramats tredje och sista akt, inte när det glada budskapet föds och inte vid korsfästelsen.

Processen mot Kristus Jesus pågår fortfarande. Hatet mellan kristna och judar består. Varför har det blivit så? Kanske därför att det inte fanns objektiva jurister närvarande vid processen. Men historiker kan i viss mån rekapitulera delar av det romerska rättsförfarandet och alla teologer är ej skuldfixerade. Den katolske teologen och kardinalen Hans Urs von Balthazar (1905 – 1988) och den judiske religionsfilosofen och professorn Pinchas Lapide (1922 – 1997) har överensstämmande beskrivningar av skeendet.

Det finns inga bevarade rättegångsprotokoll eller nedskrivna och bevarade autentiska vittnesmål från Pontius Pilatus process mot medborgaren Jesus. Vi är hänvisade till evangelisterna, men de var inte ögonvittnen och det de skrev ned är vad de fått höra i andra och tredje hand fyrtio-sextio år efter korsfästelsen.

Hur såg Romerska Riket ut 70-95 e.Kr? Jerusalem hade plundrats, det judiska folket besegrats och därefter spritts för världens alla vindar. Under vår tideräknings första århundrade var det förenat med livsfara att överhuvudtaget nämna namnet på den judiske man som uppgavs vara Messias. Att juden Jesus, terrorist och upprorsman, dött den skändliga döden på korset blev länge att avgörande hinder för den nya religionens missionsverksamhet. Evangelisterna tvingades av taktiska skäl tala tyst om romarnas skuld vid korsfästelsen; man tvingades fokusera intresset på judarnas skuld. Nero (37-68) skärpte kampen mot den nya religionen. Kyrkoledarna tvingades kompromissa med Roms makthavare. Efter judarnas katastrofala nederlag i krigen mot romarna, var de helt utan inflytande.

Vem var Pontius Pilatus? Alla romare hade tre namn, men hos Pontius Pilatus är endast två av namnen kända. Tacitus (omkr.56 – omkr.117) skriver om Pilatus som en ”prokurator”, att han kom från romersk lågadel och blev statstjänsteman med förhållandevis ringa rang. År 36 utnämnes han till Praefectus i Judéen och försvinner ur historien. Placerades han avsiktligt på en ort där det fanns stora utsikter att han skulle mördas?

Var Kristus Jesus terrorist? Tja, det beror på hur man definierar terrorist och terrorism. Terror kräver ej alltid sprängdeg och fysiskt dödande. Även ord kan skapa uppror, motstånd och terrorisera makthavare. Uppenbarligen uppfattade Makten Jesus som uppviglare, att han terroriserade folket med, som Roms hantlangare uppfattade det, orimliga krav på självstyre och mänskliga rättigheter. Att det fanns en makthavare vars rike var större än Romarväldet.

Pilatus, känd från processen mot Jesus, blev också beryktad för fem andra terrorliknande aktioner, återgivna hos Josef Flavius (37/38. - omkr.100), Filon från Alexandria (omkr.25 f.Kr – omkr.40 e.Kr.) och av evangelisten Lukas: 1) Pilatus importerade till Jerusalem bilder av den romerske kejsaren för att håna judarnas religion med dess bibliska bildförbud; 2) Pilatus stal Templets skatter; 3) Lukas berättar (13:1) om den pilatusienska soldateskens mordorgie på pilgrimer från Galiléen; 4) i Jerusalem driver Pilatus en reklamkampanj vars signum är förgyllda sköldar, ”mindre för att ära Tiberius (42 f.Kr. – 37 e.Kr.) än för att kränka [det judiska] folket”, rapporterar Herodes Agrippa (10 f.Kr – 44 e.Kr.) till kejsaren Caligula (12 – 41 ); 5) Pilatus gav order om blodbad på ett demonstrationståg som samlats vid Garisim, samariternas(!) heliga berg. En klart statsterroristisk aktion.

Domstolsförfarandet mot Kristus Jesus låg helt inom ståthållaren Pilatus ämbetsutövning. Det var han som sänt ut den romerska soldatesk som arresterade Jesus. Det var Pilatus som lät fängsla och piska Jesus och det var han som juridiskt stadfäste dödsdomen. I processen mot Jesus användes romersk rätt. Det var domare som dömde Jesus till döden och det var soldater från Roms stridande styrkor som gisslade och hånade honom innan de fäste judens kropp vid det romerska tortyrredskapet, korset.

+ + +

Pontius Pilatus frågade Jesus: ”Är du judarnas konung?”. Jesus svarade: ”DU säger det”. Enligt Lex Julia Majestatis är Jesus i och för sig mångtydiga svar ett klart erkännande, menar Theodor Mommsen (1817 – 1903) i standardverket Römisches Straffrecht, men när de fyra evangelisterna talar om ”Judarnas Konung” så är det varken teologiskt eller juridiskt en definition utan ett uttryck, ett talesätt, en äretitel av folkloristiskt slag.

I samma ögonblick som Jesus inför Pilatus erkänner att han är ”Judarnas Konung” skriver han under sin egen dödsdom men samtidigt blir det möjligt för den statsterroriserande makten att utifrån romersk rätt benåda honom och föra över ärendet till Rom. För de romerska statstjänstemännen innebar uttrycker ”Judarnas Konung” att Jesus krävde härskartiteln, att han ville bli furste över det judiska folket och det territorium de bebodde, dvs att han gjorde sig skyldig till majestätsbrott.

+ + +

I Första Korinterbrevet (2:6) talar Paulus om ”denna världens härskare” som ansvariga för Jesus korsfästelse. Katolska teologer och judiska filosofer menar att man under Jesu tid bland ”världens härskare” aldrig inkluderade judarna, ett litet och undertryckt folk. För judarna och för evangelisterna var ”världens härskare” detsamma som makthavarna, kejsaren, i Rom. I Matteus evangelium (27:24-25) berättas om hur Pilatus, samtidigt som han utlämnade Jesus till pöbeln för att korsfästas, tvådde sina händer och sade sig vara utan skuld, men folket svarade att ”hans blod komme över oss och över våra barn”. Tala om dubbelmoral. Ungefär som när i vår tid makthavare vid felsteg offentligt ber om ursäkt och samtidigt kvitterar ut avgångsvederlag. Pilatus handtvagning är dock, exakt som den beryktade/berömda Judaskyssen två Matteuspåståenden som ingen mer än evangelisten hört talas om; inte Markus som var Jesus språkrör, inte Lukas. Att ”två sina händer om man är oskyldig” är en judisk formulering som man hittar i Psaltaren (26:61 och 73:15). Uttrycket ”Hans blod komme över oss (dvs vi skyldiga)” är också det ett mångbottnat bibliskt uttryck.

Sammantaget: allt vad Pilatus påstås ha sagt är overifierat och dessutom är det knappast troligt att en romersk prokurator skulle uttrycka sig på samma sätt som judiska rabbiner brukade göra när de förnekade sitt ansvar för något som någon annan bar skuld till.

I Lukas evangelium (23:34) står det att Jesus säger: ”Fader, förlåt dem, ty de veta icke vad de göra”. Med DEM menar Kristua Jesus oss alla, även vi som lever vid Möllevången, Rinkeby eller kring Stureplan idag, det vill säga att vi alla är skyldiga, att ingen är utan skuld. Bibelns texter måste alltid tolkas, aktualiseras till den verklighet vi lever i; verkligheten är alltid annorlunda om den jämförs med andra tider, andra epoker, andra vanor, andra traditioner. Det finns ingen enskild profet som har tidlöst tolkningsföreträde.

I den Tridentinska kateketen från 1570 står det: ”Vår tro lär oss att på order av Caesar Tiberius prokurator Pontius Pilatus i Judéen blev Herren Kristus korsfäst. Vi måste förstå att det skedde för allas våra synders skull; för våra synders skull led Kristus döden på korset. - - - Vår skuld till detta är i sanning större än judarnas, därför är det som aposteln har sagt: ’Ty om de hade känt Guds hemlighetsfulla väsen, så hade de icke korsfäst härlighetens Herre (Första Korinterbrevet 2:8), medan däremot vi som bekänner att vi tillhör Honom trots detta förråder Honom genom våra handlingar, lägger hand på Honom och tillfogar Honom lidanden’.” Det är ej minst denna uppfordran till självrannsakan som skiljer kristendomen från senare tiders häretiker, självutnämnda profeter och sektledare.

Copyright©Bo I. Cavefors 2007.

´

´´