Bo I. Cavefors
FIDEL OCH FANTASIN
När jag igår kväll (2.12.2006) i TV2 såg de utmärkta dokumentärerna om Fidel Castros femtio år vid makten, slog det mig att Commandante onekligen lyckats förverkliga i alla fall något av det han en gång drömde om, fantiserade om. Drömmarna blev verklighet, fantasierna förvandlades till fantasi.
Ordet är inte: fantasier. Ordet är: fantasi.
Den numera pensionerade litteraturprofessorn vid universitetet i Zürich, Peter von Matt (*1937) gav vid mitten av 1990-talet ut en bok med titeln Das Schicksal der Phantasie (Carl Hanser Verlag, München) där han startar sitt eget kreativa resonemang utifrån Sigmund Freuds förvirrade tankar kring ”diktaren och fantasin”; den gamle psykoanalytikern kunde inte skilja på begreppen ”fantasier” och ”fantasi”.
Författare sysslar ofta med fantasier, drömmar som aldrig förverkligas. Är sådant intressant? Nej. Castro, däremot, såg med sin fantasi ”det andra”, det förbjudna, öknen, det farliga, det efterlängtade, han såg sitt eget öde. Människor som är i stånd till sådan fantasi är också beredda att vända ut och in på sig själv för att förverkliga de hemliga önskningar sådan fantasi inbjuder till. Verkligheten öppnar portarna in till den hemliga värld där fantasi förvandlas till ”terror” och frihet. När fantasi förverkligas överskrider gränsöverskridaren de gränser etablissemangen satt upp och försvarar med näbbar och klor. Överskridaren blir terrorist.
Fantasin är det första steget mot det förbjudna, det konspiratoriska. Det är denna fantasins ofångbara frihet som är farlig för människor och samhällssystem som kräver lugn och ro, som inte kan acceptera att skönheten och odjuret finns i såväl det goda som det onda.
Författare som sysslar med fantasier lyckas aldrig bryta sig loss från det egotrippade ghettot; författare som har fantasi är ständigt på resa mot verkligheten, fantasin förvandlas till action, Goethes unge Werther lider, von Kleist tar livet av sig, Jünger går in i kriget, vapnens krig, drogernas kamp om herraväldet över individen. Konkret innebär detta att människan med fantasi skär av alla former av fadersbindningar. Att kreativt och produktivt förverkliga det omöjliga, att gå över bevakade gränser med livet i behåll, är kvittot på att det som ansågs omöjligt visade sig vara möjligt.
Ungefär här är det lämpligt att återknyta till och avsluta med Fidel Castro. Commandantes drömmar blev förverkligad fantasi; han ägnade sig aldrig åt fantasier. Sextio års gränsöverskridanden är beviset.
FIDEL OCH FANTASIN
När jag igår kväll (2.12.2006) i TV2 såg de utmärkta dokumentärerna om Fidel Castros femtio år vid makten, slog det mig att Commandante onekligen lyckats förverkliga i alla fall något av det han en gång drömde om, fantiserade om. Drömmarna blev verklighet, fantasierna förvandlades till fantasi.
Ordet är inte: fantasier. Ordet är: fantasi.
Den numera pensionerade litteraturprofessorn vid universitetet i Zürich, Peter von Matt (*1937) gav vid mitten av 1990-talet ut en bok med titeln Das Schicksal der Phantasie (Carl Hanser Verlag, München) där han startar sitt eget kreativa resonemang utifrån Sigmund Freuds förvirrade tankar kring ”diktaren och fantasin”; den gamle psykoanalytikern kunde inte skilja på begreppen ”fantasier” och ”fantasi”.
Författare sysslar ofta med fantasier, drömmar som aldrig förverkligas. Är sådant intressant? Nej. Castro, däremot, såg med sin fantasi ”det andra”, det förbjudna, öknen, det farliga, det efterlängtade, han såg sitt eget öde. Människor som är i stånd till sådan fantasi är också beredda att vända ut och in på sig själv för att förverkliga de hemliga önskningar sådan fantasi inbjuder till. Verkligheten öppnar portarna in till den hemliga värld där fantasi förvandlas till ”terror” och frihet. När fantasi förverkligas överskrider gränsöverskridaren de gränser etablissemangen satt upp och försvarar med näbbar och klor. Överskridaren blir terrorist.
Fantasin är det första steget mot det förbjudna, det konspiratoriska. Det är denna fantasins ofångbara frihet som är farlig för människor och samhällssystem som kräver lugn och ro, som inte kan acceptera att skönheten och odjuret finns i såväl det goda som det onda.
Författare som sysslar med fantasier lyckas aldrig bryta sig loss från det egotrippade ghettot; författare som har fantasi är ständigt på resa mot verkligheten, fantasin förvandlas till action, Goethes unge Werther lider, von Kleist tar livet av sig, Jünger går in i kriget, vapnens krig, drogernas kamp om herraväldet över individen. Konkret innebär detta att människan med fantasi skär av alla former av fadersbindningar. Att kreativt och produktivt förverkliga det omöjliga, att gå över bevakade gränser med livet i behåll, är kvittot på att det som ansågs omöjligt visade sig vara möjligt.
Ungefär här är det lämpligt att återknyta till och avsluta med Fidel Castro. Commandantes drömmar blev förverkligad fantasi; han ägnade sig aldrig åt fantasier. Sextio års gränsöverskridanden är beviset.
Copyright©Bo I. Cavefors 2006
Posts
No comments:
Post a Comment