KEJSAR AUGUSTUS MEMOARER

'

'

'
'
Bo I. Cavefors
HANDBOK I KONSTEN ATT HÅLLA PÖBELN BORTA FRÅN KAKBURKARNA (AUGUSTUS MEMOARER)

Historiens dom över Augustus, kejsare, är densamma som dåtida pöbelns dom över sin imperator. Manipulerad. Ryktet om Augustus som den gode härskaren är mer välmurat än välgrundat eftersom det bygger på hans egna utsagor om honom själv. Javisst, Augustus säkrade imperiets gränser, han skapade välstånd för imperiets mantalsskrivna medborgare, men det var ett välstånd byggt på de icke mantalsskrivnas svartarbete, han värnade om lag och ordning och släpade huliganerna till arenorna för att lida skam och spe, dock: han förskönade städer och semesterorter och effektiviserade statsförvaltningen.

Om Augustus ryktbare styvfar, Cæsar, Cæsar Imper, inte oförskyllt beskylls för att vara guru för senare tiders, för vår tids imperatorer typ Mussolini, Franco, Hitler, Stalin, Mao, med flera, så etiketteras Augustus som den man som reformerade det döende romarriket och lämnade det goda i dess esoteriska kropp i arv till det alltmer kristnade Europa.

Augustus hade dock lock i pannan, höjde högerarmen i en stram välkomstgest, han älskade spöknippet som symbol för sado-masochistisk makt och han skapade respekt för den gammalromerska moraluppfattningen om att tillbedja rätt gudar och vörda mor och far. Sådant var lätt att transformera till den nya religionen, till religionerna som följde på den nya religionen. I statens religiösa intressen förvisades Augustus promiskuösa dotter Julia, sin tids Lucrezia Borgia, till ett liv i dygd och ensamhet.

Med sin antika hedendom och en stark statsmakt i ryggen och i ryggmärgen, påtog sig kejsar Augustus även rollen som sin tids store ekumeniker när han den 4 juli år 13 e.Kr. cementerade grunden till ett fredsaltare som än idag kan beskådas vid Tiberns strand. Dessutom: Augustus värnade, som det heter i statssammanhang, han värnade om vestaljungfrurna som vid Forum levde likt nunnor, i kloster och celibat. Dessutom byggde Augusts vidare på de enorma akvedukter som varje dag försåg romarna med 667 600 kubikmeter vatten. Som exempel: kan Skanska garantera att de broar man bygger runtom i världen fungerar om tvåtusen år?

Imperator, ja, men var han pöbelns eller den alltmer välmående medelklassens Duce? Ad me ex India regum legationes sæpe missæ… Ja, även Indiens furstar sparkade iväg diplomatiska sändebud till Augustus, vilket man sannerligen inte haft en tanke på att hedra tidigare romerska kejsare med. Augustus var annorlunda, han inte endast byggde ett imperium utan lyckades dessutom konsolidera maktapparat och lagstiftning. Hans välde räckte från Donau i norr till Egypten i söder, ej endast militärt och statsrättsligt utan även kulturellt och religiöst. Är islam och Mohamed tänkbart utan kristendom och Kristus Jesus? Vad vore kristendomen utan grekiska filosofer och judarna som var dess första profeter? Dessutom lyckades Augustus etablera militär makt på diverse håll i norra Afrika, på Sicilien, i Makedonien, på Iberiska halvön, i Achaia, på diverse platser i Asien, i Syrien, Gallia Narbonensis och Pisidien, inalles 28 kolonier. Det var en gigantisk prestation som senare tiders kolonialmakter, typ Storbritannien, Belgien, Nederländerna och Frankrike, lyckats överträffa endast med hjälp av ett antal kejsare, drottningar, kungar och Cecil Rhodes.

Likt andra politiker var Augustus medveten om egna förträffligheter. Följdriktigt skrev han, likt senare tiders imperatorer som de Gaulle och Persson, sin egen historia, Res gestæ divi Augusti – Den gudaförklarade Augustus gärningar – och skapade därmed myten om pax Augustua, den augustinska fred som såväl Vergilius som Horatius hjälpte honom föra in i eftervärldens normativa uppfattning om vad som konstituerar godhet, välvilja, vilja och framgång.

Augustus memoarer, lovsången över sin egen förträfflighet, ristades in på bronstavlor vilka placerades framför ingången till mausoleet på Roms vackra ängar där guden Mars hedrades. Texten tillhör världslitteraturen. Texten är ett utomordentligt exempel på maktpolitisk historieskrivning. Augustus avsikt var inte att hans eftermäle om sig själv skulle vara varken deklamatoriskt eller oratoriskt välklingande. Han strävade inte ens efter att framstå som demokrat. Förträfflighetsmanifestet är statsmannamässigt och militärt kortfattat. För eftervärlden, som intresserar sig för det politiska språket, är Augustustexten intressant även därför att den informerar om hur vägen till makt dräneras, byggs och befars och hur man utelämnar icke-passande inslag, som i Augustus fall, mordet på Cicero. Likt senare tiders politiker var Augustus mästare i att framställa sig själv som oförvitlig, som en imperator som ej endast stiftade lagar och införde förordningar, utan som själv levde efter de regler som egentligen var avsedda för pöbeln. Augustus framställde sig själv som en blygsam man. Han tog aldrig emot erbjudanden om att bli diktator eller konung, rex, eftersom han var väl medveten om att kung var just den titel man borde avstå ifrån om man i Rom ville ha verklig makt. Alltsedan etruskernas tid hade titeln ”konung” dålig klang i den eviga staden. Så även idag. Än idag är Rom en hednisk och republikansk stad. Icke-romerska kejsare som försökt och ibland lyckats behärska staden militärt, har visserligen kallat sig tysk-romerska kejsare men i praktiken har de aldrig förmått skaffa sig respekt hos stadens invånare, än mindre hos den romerska aristokratin. Det kungadöme som existerade till 1945 betraktades som en företeelse av andra rangens dignitet. Kungen stod i skuggan av den verklige härskaren och imperatorn: Mussolini som 1900-talets Augustus? Ja, det var i alla fall så han såg själv, trots att han inte hann rista in sitt eftermäle på bronstavlor placerade på någon av Roms vackra ängar där guden Mars fortfarande hedras. I Rom har det alltid inneburit mer makt och ära att vara patronus än rex, att ha tribunicia potestas, dvs talets gåva, att vara potent såväl retoriskt som sexuellt och därmed ha vetorätt i senaten och i folkförsamlingarna, att vara personligen okränkbar och ha rätt och makt att föreslå och genomföra lagar - än att sitta på tronen.

Kejsar Augustus självbiografi är en handbok i konsten att hålla pöbeln borta från kakburkarna. Det är tidlösa råd väl anpassade till en tid då spannmålspriser och bonusar och spectaclum popolo krävs för att vinna folkets gunst.

+

Kejsar Augustus självbiografi utgavs 1989 på Bokförlaget Norma i Anders Ollfors utomordentligt skickliga översättning. Den latinska texten står parallellt med den svenska tolkningen.

+

Copyright©Bo I. Cavefors 2008.
'
'