Bo I. Cavefors
BURROUGHS – ACK JA!
Bok: William S. Burroughs Queer Svängd. AWE Gebers 1988.
Einar Heckscher presenterar en utomordentligt välgjord översätttning av William S. Burroughs roman Queer Svängd. Det enda som inte är bra är översättningen av titeln, även om den är korrekt så där till en kvarts av en helhet. Queer, som nästan alltid uttalas felaktigt i vårt kära fosterland, betyder något mycket mer än ”svängd”, nämligen ”konstig”, ”värdelös”, för att inte säga det rent ut: ”idiotiskt”. När några av dagens feminister, även i de bästa universitetskretsar, gärna kallar sig själva och sin verksamhet för ”queer”, så börjar man ju undra… Nåväl nu gäller det Burroughs och hans bok och då kan man förslagsvis ändra attityd och tolka ordet ”queer” som ”kraft”, ”aggression”, tja varför inte ”bögpotens”. Hur som haver, feminist eller antifeminist, ordet ”svängd” är totalt utanför varje tänkbar tolkning.
Men det var i sig storslaget att Burroughs roman publicerades på svenska så snabbt efter originalets offentliggörande 1985. Men Queer Svängd var ingen nyskriven roman ens 1985. Tvärtom. Det är författarens andra roman efter debuten Tjacket, skriven redan vid 1950-talets morgonrodnad men av censurskäl, sägs det, ej utgiven då.
 |
| queer |
Queer Svängd handlar om Lees och Allertons jakt efter drogen yage i Ecuador och i andra latinamerikanska länder med Mexico City som hållplats för avgång och ankomst. William S. Burroughs motiverades till att skriva den här romanen sedan hustrun Joan vådaskjutits i september 1951. Incidenten förändrade Burroughs liv. Och hans författarskap. Och den bakgrunden, inbillar jag mig, har lika stor del i den avancerat senarelagda utgivningen som de nordamerikanska censurlagarna.
Det framgår också indirekt av Burroughs mycket intressanta och personliga förord, där han beskriver bakgrunden till människorna och händelserna i det Mexico City som välkomnade honom mot slutet av 1940-talet. Mexico City var en stad där droger, prostitution och alkohol bestämde livsrytmen, en totalt asocial stad, om man vill se det så, eller, med Burroughs ord, en stad där alla ”behärskade konsten att sköta sig själva och skita i andra”, där ingen väntade sig ”kritik från en främling” och därför ingen heller kom sig för med att ”kritisera andras beteenden”.
Asocialt eller mänskligt, det är en definitionsfråga. Burroughs föredrog själv det senare alternativet.
Queer Svängd är en roman om depression och undergång. Huvudpersonen Lee kämpar med, kanske skall det vara mot…, abstinens och förgäten kärlek till Allerton. I förordet konstaterar Burroughs att han aldrig blivit författare, i varje fall inte den författare han blev, om det inte varit för hustruns död just då och på just det sätt som skedde. Full insikt om detta kom han motvilligt fram till först mot livets slutskede, medan han skrev förordet till den ur medvetandet tydligen rejält förträngda ungdomsromanen Queer Svängd. Joans död blev inledningen till en livslång kamp, där Burroughs ”inte haft något annat val än att skriva sig fri”.
Som i Tjacket visar William S. Burroughs i Queer Svängd prov på det mästerskap som senare slog igenom i Den Nakna Lunchen. Burroughs arbetade sig upp till att bli Mastern i en genre där författarna hänsynslöst självutlämnande skär med machokniven i köttet. Men hos Burroughs finns trots det grova och outhärdligt grymma, också en kolossal mjukhet, ömhet, när han skriver om kärlek. Kärleken mellan Lee och Allerton är en vacker saga i en ond värld, trots att också den blir destruktiv därför att den trots allt blir obesvarad.
Den ene prinsen älskar den andre prinsen, men den vita hästen som för dem bort till Paradiset saknas. Trots allt: vi får oss till livs en maskulint viril kärlek, ljusår bortom fjollors glitter och glam.
William S. Burroughs skiljer sig från den hänsynslöse Kerouac och från den självömkande Miller, på många plan, genom den djupare människoskildringen, den djupare människokännedomen, miljöbilderna, det som sådant aldrig presenterade men dock som sådant ständigt närvarande socialpolitiska engagemanget, stilen, språket, den sköna medmänskligheten, kort sagt, William S. Burroughs är den främste författaren av dem alla. Men samhället, som räds att se sanningen om sig självt såsom i en spegel, dvs i vitögat, förvisar tyvärr Burroughs till den knarkande och knullande underground där han givetvis OCKSÅ hör hemma, men samtidigt förvägrar man honom rätten att inta sin plats bland det surrealistiska förra århundradets stora US-författare.
Recensionen tidigare publicerad i KvällsPosten 10 april 1988. Här obetydligt ansad.
Copyright©Bo I. Cavefors 1988, 2007.
Posts
