MOHAMED OMAR OM FARAOS FÖRBANNELSE

+

Bo I. Cavefors

MOHAMED OMAR OM FARAOS FÖRBANNELSE

Bok: Mohamed Omar Faraos förbannelse, hft., 112 s., Bokförlaget Ruin, Uppsala 2007.

Varje normalbegåvad person kan skriva en bra dikt. Men det krävs en väl begåvad person för att skriva och publicera en bra diktsamling, och det är volym två som visar skillnaden mellan det lyckliga tillfället och ödesfylld fullbordan.

Därmed inte sagt att publicerad diktsamling numro 2 absolut leder till att diktsamling numro 3 leder till Svenska Akademien.

När Mohamed Omar för ett par år sedan debuterade med diktsamlingen Tregångare (medvetet förbigår jag den allra första debuten, Orientalisk sejd, från 1995, som jag icke läst) trädde äntligen fram en islamsk diktare som tror på Gud, som skriver på svenska men som inte anser sig behöva stockholmska förorters ghettoslang för att göra sig förstådd. Omars debut väckte berättigad entusiasm. I de mest skilda läger, även bland profana icke-religiösa läsare. Själv karakteriserade jag författarens dikter som välformulerade och genomtänkta, de speglar en stark religiositet i sufisk mystiktradition.

När Mohamed Omar nu ger ut sin andra diktsamling, Faraos förbannelse, visar det sig att min karakteristik hade giltighet och bärkraft. Jag gläds. Men tänker inte skriva en recension. Kan man recensera de skarpa ögonblicksbilderna från en guidad tur på British Museum i London: ”… I en monter står ett kistlock på glänt. / Somaliern där inne i mörkret / försöker inte ta sig ut. / Världen skrämmer honom. / Mellan himmel och jord, naken, halvkvävd. …”. Kan man recensera en troendes ögonblicksbild av mänskligt skeende, som Omars sura om Lotusträdet som växer på torget, lotusträdet som kommer ”från ingenstans” och med rötter ”som slingrar sig upp på trottoarerna, som ormar med tusen huvuden”. Människor ser på trädet, någon ”känner trevande på dess bark”. En ”arabisk pojke pissar på det” medan ”en man i pyjamas höjer sina armar så att han själv liknar trädet”.

Jag återger gärna en annan av Omars dikter:

ÄLSKAREN
++++++++++++Till min Pater

Vi går hand i hand
på promenad
genom Gamla Kyrkogården i Malmö.

Innanför de mörka grindarna
växer kärleken
med varje steg vi tar hos de döda.

Han pekar på sitt namn
inristat i ett kors.
Där uppe vakar en ärgad bronsängel
med benen i kors
så att könet blir osynligt.

Sedan klappar han lätt på jorden
med sin hand
och ler… Hör!
Den är tom.

Hans skjorta är lång, kraglös
- en indisk särk.
- Men vit, inte saffransgul, som munkarnas.

Den kala hjässan
avger dock samma himmelska sken
som det inifrån
de runda Gandhi-glasögonen.

+

+

Hanna Nordenhök skriver i Sydsvenskan: "Mohamed Omar hämtar på ett uppfriskande frihetligt sätt inspiration från vitt skilda källor. Trogen mystikens tanke om att inte fastna i helighetens yttre former finns här flera gränsöverskridande referenser...".

Ann Lingebrandt skriver i Helsingborgs Dagblad: "De humoristiska underströmmarna utesluter inte en intensivt allvarsmättad atmosfär och andaktsfullt förtätade stämningar - det är just föreningen av det enkla och det mångtydiga, det klara och det dunkla, den okonstlade tonen och de raffinerat suggestiva bilderna, som ger Omars lyrik en magi han är rätt så ensam om i dagens svenska poesi. Dikterna blir till ett slags besvärjelser av den andefattiga vardagen."

Magnus Persson skriver i Svenska Dagbladet: "Det är en omtumlande och fascinerande läsning, som på ett uppfriskande och provokativt sätt utmanar vår hypersekulariserade tids rädsla för allt som doftar metafysik och teologisk spekulation."

Tore Winqvist skriver i Upsala Nya Tidning: "En av de i ytlig mening mest svårbegripliga men ändå mest suggestiva och litterärt verkningsfulla dikterna visar ett ensamt "du" fastspänt i en stol "på en nedsläckt scen", talande till mörkret, kanske efter "Undergången". Här korsas religioner och terrorism, Hitler och Hollywood, på ett sätt som är omöjligt att reda ut men ändå griper tag rejält i läsaren."

Boken Faraos Förbannelse kan beställas direkt från förlaget RUIN.

Copyright©Bo I. Cavefors 2007

+