PER-JOHAN WILHELMSSON : EN KÄRLEKSFÖRKLARING

+
+

Per-Johan Wilhelmsson
EN KÄRLEKSFÖRKLARING


Jag låter mig drabbas av en bild+++ vilken
som helst
likt stjärnor tagna från sensommaren
instoppade i vinternatten och
likt ögon som greppar +++ liksvepningar
tuberkoloser drar i vinden

din rörelse är uråldrig och tagen
ur vattnen +++ ur haven +++ jag går
för att finna
en gräns som skall tala om det absoluta +++ det
beständiga skall tala +++ din
rörelse återfinnas löftesrik +++ svepa
över sand och is
+
+
vad är ett par ögon?
+
+
+
+
+
tomma hålor mot
vita och röda strimmor +++ flygplanssterck
på himlen
+
+
vad är ett par ögon?
vad är ett par gropar mot en insida
som pulserar av barndom och iver?
+
+
granträden stod tätt och bar snökroppar
tunga fallande ++ högt
mot kisande ++ hästar
stod där och lerfruset kviste
rasade under fötterna ++ det var
mörkt i rummet då jag vaknade
jag blev rädd ++ jag
blev mörk som natten
därinne
+
+
+
+
+
tomma vattenpussar
regnfyllda hålor ++ stenbitar ++ vi
trodde det var bombhål ++ freden
nedkämpade i marken ++ våra ögon
nedkämpade i marken
+
jag går mot havet för att finna en gräns
som inte är en upprepning av
fortsättningen ++ en gräns
utan upprättelse ++ att forcera
stranden ++ blåsten
+
+
en lampa lyser i mörkret
och kastar en ensamstråle i rundning
mot asfalten ++ asfalten låter sig blänkas
de nakna trägenarna ++ jag minns
så mycket där det verkligen
slutar
+
+
+
+
+
gränsen
som är havet ++ som är
ett ur + + en bilists tankar
i sommaren ++ skogen
som är uppvaknandet ++ som är
heligheten
ordet utan gräns
+
+
jag går mot havet ++ gropen
avskild från land ++ sedd från
många sidor ++ från samma sida
jätten kastar sig över land ++ saltet
rämnar land ++ vad är
ett par ögon? ++ avskilda från land
där det är gungande ++ svällande ++ i
mitt sönderstänkta huvud
+
+
+
+
+
det dånar ++ sjung för den helig-
förklarade magtrakten ++ magtrakten ++ på sätt
och via kurrade ödslighet och på sätt
och via brann ödslighet där
+
+
den vrålande otacksamheten över att leva
galenskapen ++ det ensammaste
bland liven ++ buskaget i
villakvarteret ++ buskaget på ängen
som läggs i mörker och drabbas av frost
på hösten
+
+
+
+
+
jag låter mig drabbas av en bild ++ sjung
för de blöta stenarna ++ sjung
i biltrafikens städer och
sovande godsvagnar i sin huttrande färd
norrut
+
+
jag går mot havet
som är en skyddande ikon ++ den
blodiga marken ++ blicken
gråter och söker sin like ++ ishavets
ödsliga mörker ++ ljuspilar
grantäta knutar ++ vad är
ett ++ par ++ ögon?
+
+
din tryckta gestalt i mörkret
som i ishavet ++ väggarna
somnar intill dig och
blåser tankar i glasrutan ++ jag ser
det mest banala ++ en svag stjärna förefaller
stark och bländande invid karmarna
ensam bland grenarna
+
+
+
+
+
jag ser det mest banala
det var två änder som flög över gatan
och följde husen mot solen
jag tänker på dagen där i natten
än en gång
ishavets blödande djup
+
+
det regnar inte ++ det är för kallt
vem tvivlar på sina egna andetag?
vem tvivlar på sin blinda lungväv?
+
+
mittskeppet mot månskäran
luften reser sig
spjutfast i mörkret
det bildas kyrkor varje gång ögonpar
fixerar himlen hos sin älskade
+
+
+
+
+
den söker sig inte från händer
den höjer sig inte från marken
ur varje ting ++ denna uråldriga rörelse
jag söker mig mot havet
ur varje ting ++ som en
belevad man skriker sig in i rummen
+
+
mörkret som kastar sig som
en tigers skugga
över ödsligheten
+
+
tomma hålor
vad är det som brister därinne?
+
+
+
+
+
omvägar ++ korsfästa
mellan nattliga kartor
svalget är ett rör mot rymden
varje uråldrig rörelse ++ en kikare
mot myllan
+
+
jag går mot havet ++ det är
all tid som brister därinne
+
+
+
Copyright©Per-Johan Wilhelmsson 2007