KLAS LUNDSTRÖM : TEXTER

b
b b

Klas Lundström

Korall i mitt hjärta

Varje gång det ekar kommer jag att tänka på tystnaden. Ekot driver upp rötterna ur jorden, omfångar hela tillvaron och lämnar den efter sig, plundrad. Som en storm utan namn eller hjärta, på drift utan lugn. Och när jag tände ljuset på altanen upptäckte jag att jag var ensam. Hade jag varit ensam även i mörkret? Det hade inte känts så, jag upplevde det som om jag befann mig bland vänner, och vi dansade till nattens ljud.

I ljusets sken på altanen var det bara stjärnorna som höll mig sällskap vid djungelns utkanter, stjärnorna inom mig försvann med ljuset.

Längs den spruckna väggen bredde min rygg ut sig som en ocean, jag sjönk in i den, till den djupaste bottnen där jag föll i gråt. Ekon, ljusen och korallerna i mitt hjärta, spådde natten i ett sandkorn som brutit sig loss från stranden. Jag bad dem inte säga något, jag ville inget veta. Jag lutade huvudet bakåt, kände jag kunde nå hur långt bakåt som helst, till randen av min egen födelse.

+

+ b

+

+

+

+

"du"

+

du sa du skulle sitta

vaken intill mej

vaka över mej

medan jag sov

vifta bort drömmarna

om änglar och blanka slipsar

du lovade stryka min kind

med handflatan

närhelst jag flämtade

öppnades mitt hjärta på glänt

för att låta ålderdomen

sippra ut

du vakade i tystnad

du rökte långa cigaretter

blåste röken

över mina demoner

och dom kalla eftermiddagarna

i stugan vid skogens slut

och sjön jag fruktade som barn

rädd för dom osynliga händerna

ur djupen

som kände mej

genom dom lätta stegen

du lovade dra täcket över huvudet

om jag började ropa

återkalla dej från dimman

av röken

+

+

+

Frost

+

+

som frost,

+

som snö

mot hjärtat.

+

+

+

en smal tapp

is

smalnar i en åder,

+

+

tänjd av det som fyllts

av tomhet

+

+

+

solstrålen

som dröjt kvar

inom oss

+

+

+

+

Foto av Patrick James Michel: Samburus vid sjön Tukana.

b

Copyright©Klas Lundström 2007.