CHU YUAN

+

Bo I. Cavefors
CHU YUAN - STATSMAN OCH POET

När Mao Tse-tung stod på höjden av makt och ära och viftade till folket med den brittiska kolgruvearbetarkepsen i högra handen, i Kina under 1950-talet, återuppväcktes Chu Yuan, 340-278 f.Kr, från de döda poeternas krets och gynnades en renässans i hemlandet. Dessförinnan var han under några århundraden orättvist förbisedd. I H.A.Giles standardverk Chinese Literature från 1901 (William Heinemann, London) är han naturligtvis omnämnd, men icke mycket mer: he "…is the type of a loyal Minister." Nänä, det var just det han inte var, och det är kanske därför den oförvitlige Giles nästan struntar i honom. Av mindre auktoritetsbundna nutida sinologer kallas Chu Yuan ibland för "anarkistprinsen"!

Chu Yuan föddes i staden Chu under den tid som kallas "De kämpande provinsernas period" (403-221 f.Kr.), Då fanns det i Kina sju feodala kungadömen som ständigt förde krig mot varandra, i olika konstellationer. Pakter bildades och upplöstes. Statsfördrag tecknades och bröts. Allianser sprack. Staden Chin i nordöstra Kina var den största av dessa provinser, dessutom den mest militanta och starkaste, vilket hade till följd att de andra sex provinserna om de inte tvingats till allians med Chin, sinsemellan slöt avtal och pakter för att försvara sig mot Chins expansionslusta och lust att terrorisera de stater vars ledare tyckte annorlunda än staten Chins ledare. På så sätt fördes det alltid krig någonstans i det väldiga kinesiska riket. Vilket var exakt vad kungen av Chin önskade.

Kungadömet Chu, där Chu Yuan föddes, var vid denna tid den näst största av de sju kinesiska provinserna och hade gjort sig aktat och omtalat inte endast därför att dess geografiska gränser var vida och i sig ingav respekt, utan även därför att det regerande kungahuset värnade om och ivrade för konst, litteratur och vetenskap. Under Chu Yuans barndom började emellertid härskaren svika förfädernas fina och ädla ideal. Det var en utveckling som backades upp av en korrupt och dekadent kader av hovmän, politiker och intellektuella. Som följd av detta förfall revolterade folket i den nordvästra delen av landet. Man gjorde revolution, kastade ut kungen och gick över till fienden Chin. Det var en diplomatisk seger för kungen av Chin som länge haft målet att göra sig kvitt kungen av Chun.

Under denna turbulenta period var Chu Yuan statsanställd och upprätthöll posten som vice statsminister. Hans inflytande var stort och han var god vän med kungen och dennes närmaste rådgivare. Väl informerad om konsten att berika sig själv fattade Chu Yuan genast galoppen och kämpade glatt för att påskynda landets bankrutt. Som ett led i detta undermineringsarbete for han till grannstaten Chi för att skriva alliansavtal.

Men under tiden som Chu Yuan vistades i Chi anlände till Chu en av de intelligentare statsmännen i Chin, Chang Yi. Han snackade illa om Chu Yuan inför kungen av Chu, Shangkuan Ta Fu, vilket hade till följd att när Chu Yuan återvände från alliansavtalsskrivandet i Chi, blev han avsatt från posten som vice statsminister och ersatt med kungens son Tzu Lan.

Det diplomatiska rävspelet från provinsen Chins sida var emellertid inte slut i och med detta. År 299 f.Kr. inbjuder kungen av Chin kungen av Chu att besöka honom i hans vackra huvudstad. Festligheter och fyrverkerier förberedes. Ta Fu reser trots att Chu Yuan avråder. Kungen av Chu lånade ej längre sitt öra till Chu Yuan.

Ta Fu dog under vistelsen hos härskaren av Chin och efterträddes av sonen Hsiung Heng. Tzu Lan blev statsminister. Det enda som inte ändrades var att ämbetsmännen förblev lika korrumperade som under den tidigare kungen. Chu Yuan tröttnar och lämnar därför de offentliga uppdrag som han trots allt som hänt fortfarande hade kvar. Han ägnar sig därefter endast åt sin litterära verksamhet. Hans poesi blir alltmer ironisk och bitter. Den nye härskaren gillar inte Chu Yuans poem, så den femtiofyraårige poeten utvisas från huvudstaden år 286 f.Kr.

Efter utvisningen vandrar Chu Yuan under åtta års tid utefter stränderna vid floderna Yangtze och Milo. Han mediterar och diktar. Huvudsakligen uppehåller han sig vid den del av floden som flyter strax förbi huvudstaden i provinsen Hunan, Changsha. Under den här tiden och under dessa stillsamma promenader skriver Chu Yuan några av sina mest underbara poem: han längtar hem.

Folket i Chu förlorar till slut tålamodet med statstjänstemännens, politikernas och kungens korruption och misskötsel av landet. Revolution utbryter. Ledare är soldaten Pai Chi från vänlandet Chin. Med sina trupper stormar han in i Chus huvudstad Ying. Den kungliga familjen tillfångatas och avrättas. Man tänder eld på de kungliga palatsen och inför något som med god vilja kanske kan kallas republik. Chu Yuan förskräckes över all denna omstörtande verksamhet och över allt detta våld. Även om han var motståndare till korruptionen och vanskötseln i kungariket Chu så var han aldrig motståndare till monarki som politisk idé och maktfaktor.

Chu Yuan skriver två poem, Ack Ying! och Tankar i Sha (Changsha) innan han tre månader efter de omstörtande händelserna binder en tung sten vid sin vänstra arm, vadar ut till mitten av floden Milo, släpper stenen som faller till flodens botten, och dränker sig. - H.A.Giles: "There he met a fisherman who accosted him, saying: 'Are you not his Excellency the Minister? What has brought you to this pass?' 'The world,' replied Chu Yuan, 'is foul, and I alone is clean. There they all are drunk, while I alone am sober. So I am dismissed.'" - Poeten var då sextiotvå år och allmänt sedd som en särling och ett original. Det kan man förstå. Fiskaren föreslog poeten att stanna kvar i livet och försöka förändra världen.

Åt eftervärlden finns bevarade tjugofyra poem av Chu Yuan. Hans dikter har ofta formen av folksånger och återger folkets liv vid den norra delen av floden Yangtze. Poemen/sångerna är fantasirika, rytmen är vaggande och variationsrik. Någon - vem vet ej jag - har sagt att Chu Yuans poesi är "som morgonens dis på lotusens blad eller som en röd ros i morgonens sol". Klart är emellertid att Chu Yuan skrev dikter som skiljer sig från den poesi som för övrigt skrevs i Kina under denna tid. Han var också först att skriva poesisatir, något som under senare århundraden blev en viktig del av kinesisk lyrik.

Chu Yans mest betydande poem är Li Sao som består av 375 rader, 2490 ord. Här berättar poeten om sitt eget liv, sin verksamhet som politiker, diplomat och statsman samt om sina politiska ideal. Det är en djup och inträngande och objektiv självniografi, skriven med stort vemod. Det är en gammal mans misströstan om kommande generationer.

Allt förrädarna gör är
att söka efter nöjen.
Den vägen är farlig och mörk.
Jag fruktar inte min
egen olycka,
Utan mitt lands misslyckanden.
Jag suckar djupt och tårarna
flödar.
Jag sörjer att människor lider.

I Chu Yuans produktion finnes bl.a. nio dikter som samlats under titeln Nio strofer; det är glada och upphetsande sånger, här finns danslust och optimism. Annnorlunda är dikten Kuo Shang som beskriver hur modiga riket Chus soldater är när de möter sina fiender från riket Chin. Det är en magnifik och ståtlig hyllning om ädelmod och oräddhet:

Med spjut från landet Wu i händerna, och med pansar av
noshörningars hud,
Är våra dolkar dragna för att döda när fiendens
stridsvagnar rullar fram emot oss.
Som himlen är stridens fana, som moln är fienden.

+

Chu Yuan kom från en aristokratisk familj där klarsynt nog såg förfallet, korruptionen och dekadensen. Så här skriver han:

De tävlar i korruption och nöjen.
Deras glupskhet efter pengar har ingen botten.
Njutningslystna men hårda mot sina medmänniskor.
Intriger och avundsjuka bland dem själva.

Jag red upp mot den klara himlen
Och såg med egna ögon tillståndet i mitt hemland.
Min tjänares sorgsna blickar var lika stora
som åsnans skräck;
Med hängande huvud ser de på mig,
nekar att gå vidare.

+

Att Chu Yuan lyftes fram under Mao Tse-tungs tid vid makten är inte förvånansvärt. I poetens/statsmannens diktning finns såväl anknytning till den aristokratimakt och till den samhällskritik som även utmärkte det kommunistiska Kina under Maos tid. Den Store Rorsmannens Rike var naturligtvis aldrig någon proletariatets diktatur, utan i stort sett ett elitistiskt samhälle där ledarkadern kände visst samhällsansvar. Likt Chu Yuan hyllade Mao den upplyste och maktpotente despoten, om han sedan kallades kung, diktator, statsminister eller partiordförande, var egalt.

TVÅ DIKTER av Chu Yuan

I.
Innan vinet och den utsökta maten tagit slut
Uppträder en orkester bestående av jungfrur.
De ringer med klockor, slår på trummor och sjunger.
"Vi plockar växter när vi vadar över floden" sjunger de och alla stämmer in.

Skönheterna har druckit en del vin, ansiktena rodnar som blommor
Och förhäxar med ögonens glänsande pilar.
Klädda i silkesflor rör de sig förtrollat och behagfullt.
Håret vid tinningarna är svart och lysande.
Underbart är det långa håret som väller ner över skuldrorna.

De bildar åtta par, alla liknar de varandra. De dansar för landet Cheng.
Med långa slöjor sammanflätade som bambustjälkar, dansar de graciöst.
Musiken från röda orglar, lutor och stora trummor, blir allt vildare.
Palatset skälver, så fyllda av förfinad kraft är tonerna.

II.
Vad är vitt och vad är svart.
Vad är högt och vad är lågt.
Fågeln Fenix växte upp i en bur fylld med dansande hönor och ankor.
Jaden hittar du bland vanliga stenar. Gott och ont finns vid varandras sida.


Illustrationerna: Mynt från Chu Yuans tid samt två porträtt av densamme.

Artikeln publicerades första gången i Studiekamraten nr 4-5, 1958. Här reviderad.
Studiekamraten döptes sedermera om till Ariel. Namnbytet visar på det slag av tidens förfall Chu Yuan skriver om. Plötsligt blev det, i Sverige, inte fint att kalla tidningar och tidskrifter för Arbetet och Studiekamraten.

Artikeln ingår även i min bok Tagelskjortan, Johan Hammarströms Bokförlag 2003.

Copyright©Bo I. Cavefors 1958, 2003, 2007.