PETER LUCAS ERIXON : "...hans sträva tunga"

'

Bo I. Cavefors
…HANS STRÄVA TUNGA
Bok: Peter Lucas Erixon Väktaren vid tröskeln. Bonniers 1994.

Sakta men säkert byggde Peter Lucas Erixon under nittonhundranittiotalet upp positionen som en av landets mest intressanta unga prosaister. Romanen Hemlandet från 1991, är ett språkligt mästerverk, en berättelse genomsyrad av fjällvärldens mystik, om ensamhet och förtrogenhet med de gamlas klokhet och det förflutnas myter. I Hemlandet beskrivs varje generations till extas drivna längtan till gröna kammarns hemligheter, hur förvandla öde land till blommande öknar.

Erixon var under nittionhundranittiotalet en proletärförfattare i tiden såtillvida att människorna han skrev om, på samma sätt som forna tiders proletärer, befann sig utanför de etablerade maktapparaternas samhälle, samtidigt som de var och är en del av samhället, ja i själva verket samhällets starkaste nerv och därför dess svagaste länk. Erixons älskande människor i Väktaren vid tröskeln lever sitt anarkistiska liv bortom etablerade normer men i djup samklang med sina egna krav och sin längtan efter frihet.

Frihet är nyckelordet i Peter Lucas Erixons författarskap, en frihet som ofta endast kan förverkligas i drömmar och genom drömmar som krackelerar när de konfronteras med det brutala ljuset. Kärlek är dröm och verklighet. Erixons båda älskande män drömmer om kärlek men går ett steg längre, de förverkligar den kärlek som faller utanför ramarna för vad som kan anses vara typiskt, normativt, för livet i en liten norrländsk by där alla ser, hör och tror sig veta allt om den andre. I ett sådant getto, som också är ett andligt vakuum, bryts ensamheten och tystnaden endast av ljud och människor som kommer någon annanstans ifrån, av grammofonskivans Puccini, av främlingen, av sommargästen.

Flyktig är kärleken, den goda orgasmens ögonblick, smärtans triumf över det obeständiga. Men det finns en kärlek som bryter sig ut ur ögonblickets extas: kärleken mellan tjugoåringen Jonas och byns medelålders polisman. Jonas blundar och säger, när de ligger med varandra: ”Jag tycker om tystnaden mellan oss”. Han går över gränsen väktarna vid byns trösklar vaktar. Han förändrar sitt liv, ”situationen han var i”. Marken gungar under honom men hungern efter den äldre mannens kärlek, behoven och nyfikenheten segrar. Jonas följer drömmen in i verklighet. Det finns liv i honom. Han har en vilja. Han vill kyssa mannen, han vill ”hålla sina händer på den särskilda platsen mellan armhåla och midja” och han ”smakade hans saliv och slickade hans sträva tunga”.

Väktaren vid tröskeln är ett mästerverk om hur en ung man upptäcker sin homosexualitet och vågar förverkliga den. Erixsons roman är för övrigt en svårdefinierbar variant av skönlitteratur. Förutom kärleken mellan Jonas och Gregor, polisen, händer ingenting förutom det ingenting i vilket de andra byborna förtvinar. Endast de båda älskande bryter sig ut ur det givna mönstret. Deras revolt är en mjuk revolution som inte stör byns sömn. Ser man längre än till den norrländska svartskogens trädtoppar är det emellertid en revolution som långsamt men säkert förvandlar människor och samhällen. De maktlösa skapar sin egen makt: Jonas och Gregor är sin egen kärlek.


Artikeln tidigare publicerad i Reporter, 1994/4, april. Här något reparerad.