OXÖGAT / #1. / Måns Holst-Ekström : ständigt detta bloomsbury...

OXÖGAT #1.

Måns Holst-Ekström på monsblogg den 17 november 2008:

"ständigt detta bloomsbury - sitwells är roligare...
Läser i dagens Sydsvenska en krönika av Julia Svensson. Den handlar mest om Ingela Linds bok "Virginia Woolf och Bloomsburygruppen". Svensson jämför bl.a. med Brideshead Revisited och utnämner snabbt även Bloomsburygruppen till "aristokrater", det skulle de nog själva reagerat mot. Men det gör inte så mycket, på lite håll kan det mesta flyta samman till ett enda dimmigt brittofilt skimmer.

Däremot tycker jag att allt tuggande om Bloomsburygruppen har blivit ganska tröttsamt. Filmer, böcker, inredningsstilar. Visst är de intressanta men är de inte också rätt välbekanta för oss vid det här laget? Kanske består nutidens fascination för dom i att de inte är helt onåbara, övre medelklass, men dock medelklass. Helt enkelt perfekta identifikationsobjekt för delar av vår tids egen suktande och hämmade medelklass, när den är lite uttråkad.

Här är Julia Svensson något på spåren när hon skriver att Linds återkommande kopplingar till sitt eget liv "visar hur hon själv nog gärna skulle dela dessa aristokraters (där kom det!) på ytan ganska avundsvärda bohemliv." Men nu ska jag inte gnälla mer över skymningen. Det är ofruktbart.

Bättre att komma med ett konstruktivt förslag istället. Varför gör ingen något om de aristokratiska, excentriska och konstnärliga syskonen Sitwell istället? Själv har jag inte tid just nu. De, Edith, Osbert och Sacheverell, var samtida med Bloomsburygruppen, konstnärligt spretigare, och mycket roligare. Äldsta syskonet Edith har bl.a. sagt: "Jag är en av dessa olyckliga människor som får tråkmånsar att nå sina högsta höjder." Rekommenderad läsning: John Pearsons "Facades, Edith, Osbert and Sacheverell Sitwell" från 1978. Eller i utställningskatalogen "The Sitwells", finns på nätet, HÄR!"