Mattias Jeschko-Edberg om FÄLT av ANDRZEJ TICHÝ

.
.
Mattias Jeschko-Edberg
Fält av Andrzej Tichý

Bok: AndrzejTichý Fält, Bonniers 2008

En av de skrämmande insikterna med att ha arbetat som mediabevakare är vetskapen om styrkan på det mediaflöde vi lever i. I fem års tid läste jag 8 till 13 morgontidningar dagligen. Tidningsutdelarna och brevbärarna förde informationen till min dörr, efter att jag läst dem arkiverade jag tidningarna i en månad, för att till slut ta dem till pappersåtervinningen. En månad är en kort tid i en människas liv, men den samlade mängden information under samma tidsrymd är enorm. Långt mycket mer än vad vi kan hålla i huvudet.

I takt med att mediaflödet blir starkare och starkare, kanalerna blir flera och vi tar emot allt mer information, så minskar livstiden för den information vi tar åt oss. Vi måste tränga undan det som vi kommer ihåg för att kunna ta in den nya informationen som slår emot oss. En effekt av detta är att det är mycket som går oss förbi. Vi skymtar något för en kort stund som sedan förs bort i den strida strömmen. För att glömmas bort.

För författare och bokförlag är den en tröstlös kamp att försöka uppmärksamma den litteratur som de vill föra fram. En boks livstid har sjunkit dramatiskt de senaste decennierna. En bok får uppmärksamhet den dag då den släpps och alla större tidningar simultant publicerar sina recensioner. Bokhandlarna tar in några få exemplar av boken och när de exemplaren är sålda så ersätts den med en annan nysläppt bok.

Enstaka böcker lyckas leva lite längre genom att de blir omtalade. Inte nödvändigtvis på grund av lysande recensioner, utan på grund av vilken anledning som helst. Så länge deras namn yttras så får böckerna finnas kvar på bokhyllorna och därmed finnas i vår sinnevärld. Men för det stora flertalet böcker så kommer tystnaden och glömskan att omfamna dem snabbt. Dränkta av information som i sin tur kommer att svepa förbi oss så snabbt att vi bara uppfattar dess suddiga konturer.

En bok som riskerar att gå detta öde till mötes är Andrzej Tichýs bok Fält, (Albert Bonniers Förlag, 2008). Tyvärr.

Men det är så vår värld ser ut.

Fält har på det hela fått väldigt starka recensioner. De som har varit mer avvaktande har varit det på grund av allvaret, mörkret och det oväntade flödet i boken. Men det hade varit att avvisa boken på just de grunder som gör att vi måste läsa boken.

Boken är hänsynslös mot sin läsare, men djupt respektfull mot sina sönderfallande subjekt. Det inledande kapitlet är en beskrivning av hur de två huvudpersonerna Nadia och Nadir möts. Varje mening börjas med ett vi. Varje mening på nio sidor. Det gör att det första kapitlet genom repetition blir tungt och smärtsamt. Redan efter första sidan känner man att repetitionerna börjar skava hål på en som läsare. Där de flesta andra författare hade slutat för att inte kräva för mycket av läsaren, väljer Tichý att fortsätta i åtta sidor till.

Detta är inte att säga att Fält är en oläslig bok. Tvärt om, efter det inledande kapitlets betungande krav, så öppnar sig ett varmt flöde som når fram till den sista sidan. Det är en mörk värld som beskrivs från de två huvudpersonernas vardera position. Fast i samma utsträckning som det är en sammanfallande värld, är den lika poetisk. Trots den näst intill tröstlösa bild som målas upp, lyckas Tichý att aldrig släppa mänskligheten i det han beskriver.

Det absolut starkaste avsnittet är också det mest avskalade. I slutet av Fält lånar Nadia en fotobok som hon fått rekommenderad till sig. När hon sedan sätter sig ned och börjar att läsa i den, låter Tichý läsaren få del av en blank sida med bildtexten längst ned. I takt med att Nadia bläddrar vidare så konfronteras läsaren med ytterligare blanka sidor som endast innehåller en bildtext. Efter att ha exponerats av 250 sidor vackert skavande text är läsarens sinnen och fantasi så pass känsliga att bildtexterna är det enda som behövs för att färgstarka bilder skall målas upp i ens inre.

Det finns ingen direkt handling. De olika kapitlena ger korta inblickar i Nadias och Nadirs liv. Det som är syftet med boken, det som rör läsaren, är den sammantagna bilden som de olika inblickarna ger. Pragmatiskt sett är detta en brist eftersom vi som läsare blivit latare och latare: vi vill att någon håller oss i handen och leder oss genom en klart utstakad handling som inte skrämmer oss. Men samtidigt så är det just denna brist på partikulär handling men en övergripande rörelse som säger så mycket mer, som gör att vi måste läsa Fält.

Fält är Tichýs andra bok, hans debut Sex liter luft, (Albert Bonniers Förlag, 2005) fick också väldigt starka recensioner. Men till skillnad från många andra debutanter har Tichý fortsatt som om ingenting hade hänt. Han omnämns inte ofta på landets kultursidor, han har fortsatt att bo i Malmö, och han går i sin egen riktning.

Någonstans är det nödvändigt att Fält utspelar sig i Malmö. Fast boken kan inte reduceras till sin geografiska placering av handlingen. I mångt och mycket är det en samtida europeisk bok, som får mycket svensk litteratur till att se provinsiell ut. Men Malmö är den stad den är, och den ger upphov till en akut nödvändig litteratur som kräver att läsas. Om vi lägger till Kristian Lundbergs romansvit som började med Eldätaren, (Symposion, 2004), och även den novell som Tichý publicerade i Helsingborgs Dagblad: Mosippan goddam, (HD 2007-02-11), så får vi ett kluster med böcker som beskriver en fallande stad bebodd av kämpande människor.

Fält är inte ett domslut över dessa människor, men dock en respektfull berättelse om deras försök att hantera vardagen som maler ned dem. Det är vad dom förtjänar, och vi läsare bör för vår egen skulle sätta oss ned och ta del av denna berättelse. Vi bör för en kort stund försaka oss själva till förmån för andra.

+ + +

Lundberg, Kristian, 2004: Eldätaren; Brutus Östlings Bokförlag Symposion
Lundberg, Kristian, 2005: Grindväktaren; Brutus Östlings Bokförlag Symposion
Lundberg, Kristian, 2006: Malmömannen, Brutus Östlings Bokförlag Symposion
Lundberg, Kristian, 2007: Grymhetens stad; Leopard Förlag
Tichý, Andrzej, 2005: Sex liter luft; Albert Bonniers Förlag
Tichý, Andrzej, 2007: Mosippan goddamn, Helsingborgs Dagblad
Tichý, Andrzej, 2008: Fält; Albert Bonniers Förlag

Denna bokanmälan finns även på FRAGMENT!

Copyright©Mattias Jeschko-Edberg, Lund 2008