Svarta Fanor - tidskrift 1994 - 1997

Tidskriften
SVARTA FANOR
1994 - 1997

Redaktör och ansvarig utgivare:Bo Cavefors

Priser: Nr. 1 90:-; Nr. 2 50:-; Nr. 3 50:-; Nr. 4 50:-; Nr. 5-6 140:-;Nr. 7 50:-; Nr. 8-9 140:-; Nr. 10 50:-; Nr. 11 50:-; Nr. 12-13 140:-;Nr. 14 50:-; Nr. 15 50:-; Nr. 16-17-18 230:-

Beställning>>>>>>>>>


Nr.1, 1994. Text: Bo Cavefors: Konservativ revolution med förhinder / Skånska romantiker plöjer poesins åkrar / In-i-döden-romantiker: Heinrich von Kleist / Anarken som överlevnadsexpert. Om Ernst Jüngers filosofi och författarskap / Håkan Sandell om harpalt och apokalyps / Vid källans klara vatten: konservatism, anarkism, socialism / Finns det änglar - finns det djävlar.
Bild: Compagnia Casanova Lerrone / Bertram Bahner /
Ernst Jünger / Maria-Theresia Litschauer / Caravaggio /
Leopold Reutlinger.


Nr.2, 1994. Text: Bo Cavefors: Ryska björnen expansiv / Pier Paolo Pasolini och den italienska intelligentian / Richard Gerstls råa skönhetsideal / Fem yngre tyskspråkiga författares explosiva kreativitet / Dr.Benns dubbelliv / ...hans sträva tunga / Katarina Frostenssons rakade himmel och Ingeborg Bachmanns brev till Felician / Européers väg mot apokalyptisk rening / Är Gud genmanipulerad? / Med mera.
Bild: Richard Gerstl / Ernestine Rubin / Johann Heinrich Füssle / Pier Paolo Pasolini / Rolf Bauerdick.


Nr.3,1994.Text. Håkan Sandell: Från hjärtat (Kristian Lundberg); Bo Cavefors: Politisk teologi. Georg Büchner och Carl Schmitt / Ernst Jüngers senaste dagboksanteckningar / Eric Fylkesons kod / Fenomenet tysk kultur. Tabubrytarnas seger / Korset och den sado-masochistiska njutningen.
Bild: Jan Saudek / Ernestine Ruben / Max Ernst / Frantisek Drtikol / Alfred Hrdlicka.


Nr.4, 1995. Text: Alpha Blondy: Missikara djarati wari!! Wari!!; Bo Cavefors: Etnologen Hubert Fichte: homosexualitet gudarnas gåva / Himlens Förgård / Albert Camus och den främsta människan: terroristen / Mussolini / Triumfatorn Adolf Wölfli / Postmodernism. Sankte Per och Drakula.
Bild: Norman Hatton / Pierre Molinier / Robert Mapplethorpe / Adolf Wölfli / Bernhard Helsig / Leni Riefenstahl.

Nr.5-6, 1995. Text: Per-Johan Nilsson/Wilhelmsson: Några Tagore-anteckningar; Bo Cavefors: Sista striden? Konservativa revolutionärer / Resa till Orienten i kronprins Rudolfs sällskap / Den älskade döden (Durs Grünbein) / Martyren Sebastian, Yukio Mishima och målaren Gericaults nietzscheanska hästar / Nobuyoshi Araki / Redlöst berusande dikter om storstadsdjungeln Frankfurt am Main / Fantasin och ödet / Zeus klyver den androgyna människan i två kön. Michael Jackson med mikrofon... / Om tyskarnas storoffensiv och Pattons motanfall i Ardennerna 1944 / Ignatius av Loyola. Viljan till vilja / Carl Schmitts antiliberala partisaner.
Bild: Antoni Tàpies / Nobuyoshi Araki / Bertil Lindgren/Hotblack D Studio / Théodore Géricault / Kishin Shinoyama / Sandro Botticelli / Diego Velásquez / Antonio Saura.

Nr.7, 1995. Text: Per-Johan Nilsson/Wilhelmsson: På väg mot ett prästerskap; Bo Cavefors: Peter Handke. Om tröttheten / Från Johann Joachim Winckelmann till Pelle Svanslös. Bögens dolda budskap / Logik, ett rent samvete, en ädel handling. Ernst Jünger / T. E. Lawrence. Ett minne / Bland Berlinbohemer, modernister och expressionister. Else Lasker-Schüler / Med mera.
Bild: Victor Arimondi / Gustav Schörghofer / Caravaggio / Norman Hatton / Else Lasker-Schüler / Med mera.

Nr.8-9, 1995. Text: Per-Johan Nilsson/Wilhelmsson: Yeats och poesin; Pier Paolo Pasolini: ...och det var som ville också den dofta vildgräs (Ur: Petrolio); Bo Cavefors: Poesirapportfrån Skåne. "Trädgården är vår arvejord" / Pier Paolo Pasolini: När fäder dödar sina söner begår de kungamord / ...afrikanskans blåsvarta bröstvårtor och arabpojkens lena hud / Österrikes konstnärers Anschluss / Köttets återuppståndelse. Puritanen och sexualisten Sir Stanley Spencer / Tyska ynglingars "Poesie".
Bild: Victor Arimondi / Rubert Larl / Norman Hatton / Karl Sterrer / Robert Mapplethorpe.

Nr.10, 1996. Text: Jonas De Geer: Människans tyranni; Per Johan Nilsson/Wilhelmsson: Den sköna makten; Ernst Niekisch: Die Gestalt des Arbeiters; Bo Cavefors: Myter och revolutionär verklighet / Herbert List - fotograf / Kärlekens kättare: August von Platen / Fältkamrerns berättelse / Uppror i Kasban / Att leva i sin låga (Magnus William-Olsson) / Med mera.
Bild: Herbert List / Victor Arimondi / Vittorio Contino / Tiziano Bedin.

Nr.11, 1996. Text: Bo Cavefors: Smärta, extas. Om Nitschs orgie-mysterie-teater. Andra försöket / Gombrowicz' lidelser / Claude Lévi-Strauss - etnolog och fotograf / Preventivkrigets "Operation Barbarossa" / Carl Schmitt och den nya staten / Goebbels: "Jag hör de rara små rösterna...".
Bild: Anonym / Rolf Bauerdick / Claude Lévi-Strauss / Bertil Lindgren Hotblack D Studio.

Nr.12-13, 1996. Text: Rolf Norberg: Att lära som man lever. Individualismen som massfenomen; Johan Tralau: Den sista människan. Om Ernst Jüngers Über den Schmertz; Jonas De Geer: En förlorad strid om socialismens själ; Per-Johan Nilsson/Wilhelmsson: Den avmytologiserade Yeats; Alexander Andrée: Falska gudar; Jonas Kellagher: Soundtrack för slutet av ett sekel; Bo Cavefors: Älskaren, Robert Mapplethorpe. Des bataillons de vits bandés / Provokatören. Friedrich Spee von Langenfeld / Äppelkonnässören. Paul Cézanne.
Bild: Robert Mapplethorpe.

Nr.14, 1996. Text: Per-Johan Nilsson/Wilhelmsson: Gud, Pascal och "de eviga rymdernas tystnad"; Eugén Omar/Mohamed Omar: Persiskt blod; Bo Cavefors: Tagelskjorta, kedjor och tresvansad katt. Extas, mystik och mystiker / ...med full styrka och con amore... / Geniet. Wilhelm Waiblinger / Bred dina vida vingar (Tage Lindbom) / Theweleits bränsle till häxbålet för bögar / Champion absoluta (Muhammed Ali) / Caspar David Friedrich. Romantiker och målarbard.
Bild: 0.

Nr.15, 1996. Text: Per-Johan Nilsson/Wilhelmsson: Os Sertões; Eugén Omar/Mohamed Omar: Ziya Gökalps politiska mystik; Magnus Schmauch: Georg Trakl: "...die Nacht das verfluchte Geschlecht verschlang"; Nikolaj-Klaus von Kreitor: Russia and the new world order - the geopolitical project of Pax Eurasiatica. Part I; Bo Cavefors: Judas Iskariot. Caravaggio / Karlssons klister / Peter Handke i Serbien / Länge leve Västerlandet (Oswald Spengler).
Bild: Caravaggio.

Nr.16-17-18, 1997. Text: Eugén Pihl/Mohamed Omar: Munk, diktator, martyr / Demokratikritik / Heroisk idealism; Per-Johan Nilsson/Wilhelmsson: "Då tiger muserna...". Till Ernst Jünger / "Heidenstam och den heliga antiintellektualismen"; Magnus Schmauch: Hugh Ferriss och betongens treenighet; Nikolaj-Klaus von Kreitor: The New World Order. Part II; Bo Cavefors: Svarta Rosor / Det tysta Sverige / Bögens sado-masochism / Paul Klee på väg över Styx / La Storta / Peter Nisser - blod och död / Glömda apostlar; lögnaktiga politiker; megafonjournalister / Njut av livet då döden närmar sig.
Bild: Paolo Roversi / Herbert List / Nobuyoshi Araki / Ur filmen A Night Of Submission / Paul Klee / Francoise Lagarde / Daniel Schwartz / Ur tidskriften Signal / Hugh Ferriss / Robert Mapplethorpe.

SVARTA FANOR:
"Anarkopervers" Göteborgs-Posten
"Jag får rysningar" Göran Dahl i Res Publica
"En serie motbjudande fotografier" Expressen
"Vi har inte råd med förträngningar längre. Läs Svarta Fanor" KvällsPosten

cavefors, thörn, ståhl på KRETS om raf

KRETS
Kristianstadsgatan 16 i Malmö

Tid: Söndag 26/4, klockan 15.00

Samtal kring utgivningen av den nya RAF-boken, raf:stadsgerilla med Bo Cavefors, Pär Thörn och Ola Ståhl.

Söndagen den 26 april klockan 15.00 diskuterar Bo Cavefors, Pär Thörn och Ola Ståhl kring utgivningen av den nya RAF-boken, raf: stadsgerilla.

Hur var den politiska situationen i det delade Tyskland under 1960- och 1970-talen? Vilket maktpolitiskt utrymme fanns det under denna tid för en radikal oppositionsrörelse som RAF?

Hur uppfattades Meinhof, Baader och de andra RAF-medlemmarna av medborgarna i Förbundsrepubliken Tyskland?

'

'

'

'

'

'

Vad skiljer den första generationens RAF-medlemmar från senare "generationer"?

Skulle den taktik och den drivkraft som skapade RAF-aktiviteterna vara tänkbara i dagens Europa med växande klassklyftor och en alltmer utbredd fattigdom?

Cavefors, Thörn och Ståhl kommer också att diskutera den förstnämndes utgivning av raf:texter på svenska och tyska. Vilka konsekvenser fick det för förläggaren? Hur togs skrifterna emot av press, politiker och av vänstern? Varför gav Cavefors ut böckerna?

Henrik Palm om raf-boksutgivningen>>>>>

Diverse länkar om raf-boksutgivningen>>>>>

Cavefors om stadsgerilla>>>>>

Johan Svedjedal i DN>>>>>

Köp boken raf:stadsgerilla>>>>>

KRETS>>>>>

Expressen, Ternström och den urartade konsten

Bo I. Cavefors
EXPRESSEN, TERNSTRÖM OCH DEN URARTADE KONSTEN

Det är inte första gången Expressen kämpar mot vad tidningen anser vara urartad konst, ett begrepp som skapades av Hitler under det tidigare 1900-talet när modernism och diverse andra ismer segrade över den meningslösa konst som salongerna runtom i Europa visade upp som normbildande estetik och propagerade för, ihärdigt, eftersom den gav legitimitet åt det framväxande medelklassamhälle som var lätt att kontrollera och som villigt lät sig kommenderas till att gå i marschtakt. Expressens Natalia Kazmierska är en av nutidens svenska kämpar för den meningslösa konst som Centerpartiets riksdagsledamot Solveig Ternström går i bräschen för i den Expressenartikel (2009-04-07) Leif Holmstrand kommenterar i Aftonbladet (2009-04-16). Holmstrand ser Ternströms dressyruppvisning som ”en vision där kulturen skall vara en charmig golden retriever - - - som gör oss trygga och nöjda”. Generellt sett är det lätt konstatera att Expressens kultursida fortsätter i samma anda som när Per Svensson var dess chef – efter omplaceringen till posten som kommissarie på Sydsvenskans kultursida fanns det hos många förhoppningar om Expressenbättring, men icke.

Ternström talar om hån, att vi lever i ”En tid av hån”. Inte vet jag i vilka miljöer Ternström rör sig, de finns förmodligen i kulturministerns närhet, men några kvarter därifrån kan den konst av skilda slag som visas, publiceras osv inte beskyllas för att vara hånfull; konstnärerna, antingen de skriver, musicerar eller ägnar sig åt bildkonst eller performance eller teater, sysslar inte med att håna varken det ena eller det andra. Ibland önskar man att de vansinnigaste vansinnigheterna inom de politiska och kulturella etablissemangen faktiskt och obarmhärtigt utsattes för skoningslöst hån, spott och spe. En ny Karl Gerhard vore på sin plats, som kunde beskriva nutidens "doft ifrån den fina vrlden". Snarare är dagens konstnärer alldeles för snälla och anpassade, men ibland hettar det till och konsten visar sig fortfarande vara beredd att skära runt med skalpellen i samhällets orättvisor och tillkortakommanden. Man kan fråga sig: vad beror det på att det saknas en organiserad och ihållande och effektiv och sarkastisk kritik mot de institutionella bidragsgivarna? Kanske av rädsla för att bockas av som subversiva och därmed gå lottlösa när pengar fördelas. Holmstrand skriver: ”Ständigt möts kulturarbetare av uppmaningen att göra något 'konstruktivt' som får folk att ’må bra’. Gärna då i glada projekt som skall slå broar mellan den egna verksamheten och andra intressen. Kulturen hindras att vara viktig i egen rätt, den måste kunna skrivas in i sammanhang som trivsel på arbetsplatsen, eller rekreation. Det skall vara mer mys, mindre kritik.”

Är det 1960- och 1970-talens ”GladKonst” Ternström vill ha tillbaks, som (för att citera Ternström…) när ”flickorna” på Dramatens elevskola ”darrade av rädsla” inför Ingmar Bergman? Niga ni så bocka vi. Små grodorna. Eller längtar Ternström efter en förljugen konst á la Carl Larsson, där konstnärens helvetesskildringar av familj och tomtebolycka tack vare skicklig indoktrinering och marknadsföring under etthundra år uppfattats och än idag uppfattas som eftersträvansvärd idyll? Idyll! Ett Folkhem där solen alltid skiner och barnen leker kurragömma. Det är i så fall en kulturpolitik och kultursyn värdig det liberala etablissemang som styr kulturlivet från välbetalda sittningar på taburetter och redaktioner. Carl Larsson, denne från det sanna proletariatet sprungne ros, målade och tecknade sig fri från det borgerliga livets helvete. Äran, pengarna och berömmelsen man som konfetti dränkte honom med besvarade han genom att med satanisk skarpblick skildra det borgerliga falsifikatet. På målningen Midvinterblot ser vi honom bjuda ut sig själv som offer för pöbelns hyllningar, målarkungen, de tecknade linjernas mästare, lika naken och vacker och stolt som drängen i Sundborn. Där finns den förtvivlan och det förakt Ternström vill befria konsten ifrån och som i hennes underliga värld betraktas som ”hån”. Det handlare om förtvivlan, Ternström, det handlar om sorg och vilja och mod, det handlar inte om hån.

Copyright©Bo I. Cavefors, 2009.

Paletten #275 (1-2009)

'

'

'

'

Paletten #275

(1-2009)

Med detta nummer fortsätter Paletten traditionen av att låta gästredaktörer fritt utforma enskilda utgåvor av tidskriften.

Göteborgskonstnärerna Dan Fröberg och Mattias Nilsson står bakom såväl form som innehåll i det nya numret, som kretsar kring musik, ljud, utsändningar och lyssnande. I sitt nummer av Paletten låter de text och bild följa en rad nya och gamla spår genom mjusiken, konsten och språket.

Ur innehållet:
Omslagsillustrationer : Klara och Rakel Bergman Fröberg
Fotografier : Dan Fröberg
Magnus Haglund : Tecknen finns överallt
Lars Fredrikson : Intensifiera perceptionen
Pamela Jaskoviar : Gräset och Jaget
Daniel Rosenhall : Svensk undervegetation - 49 märkliga utgåvor inom svensk ljudkonst
Dorit Chrysler : Notes, Thereminist
Fredrik Nyberg : S/T
Arthur Schopenhauer : Om buller och oväsen
Kjell Alinge : Herre Ljud

Dessutom: Konstbilaga. 12 konstnärer - Patrik Andiné, Lotta Antonsson, Cecilia och Helena Bergman, Helena Roos, Per-Isak Snälls, Fredrik Söderström, Martina Hoggland Ivanow, Xylor Jane, Andreas Nilsson, Christin Wahlström, Ola Åstrand, Christine Ödlund - har inbjudits att bidra med varsitt mångfaldogade konstverk som ligger slumpmässigt instoppat i varje exemplar av tidskriften.

EOLIT HANDFLATA / COPACABANA / RELEASEFEST

'

'

Aryan Kaganof : Citizen Kohen

sein und werden - - - 'Being & Becoming' - a literary magazine of experimental prose, poetry and artwork that seeks to merge and modernise the ideas behind Expressionism, Surrealism and Existentialism



Aryan Kaganof
Citizen Kohen

CITIZEN KOHEN is a filmmaker who, traveling internationally to film festivals as an honoured, if badly behaved, guest, slips into the roles of assassin, seducer and philosopher. The progress of Kohen's travels is interrupted by film reviews and analyses written by fictitious critics. These analyses primarily involve a film called femme de siecle, which Citizen Kohen made as an homage to the great Spanish director Jesus Franco. The novel ends with a vast filmography of Citizen Kohen. The novel creates a myth of cinema along the lines of Stephen Laws' Demoniac, Tim Lucas' Throat Sprockets and Theodor Roszak's Flicker.'

Pär Thörn : En kväll inbillade... LJUDBOK

Pär Thörn
En kväll inbillade jag mig att jag var psykiskt sjuk

En ljudbok med cirka 4 timmars speltid.

Pär Thörn läser: I lägenheten / En hederlig politiker / Viljans triumf / Nya Sverige / Linje nitton mot Hagsätra, åtta vagnar / Åkessons café / 2002 / Telefonsvararen / Kollektiva lösningar / Pensionen är inte ett slut, utan en början på ett nytt liv / Hamburg / Systemet.

"Genomförandet är rasande skickligt och resultatet både underhållande och skrämmande", skrev Svenska Dagbladets kritiker Magnus Persson om Thörns Mutationer av Anna-Greta Leijon.

Sommaren 2005 utkom för första gången novellsamlingen En kväll inbillade jag mig att var psykiskt sjuk, på Storno förlag.

Så här skrev jag efter att år 2005 ha sett Pär Thörn framträda i Paviljongen i Slottsparken (Malmö) -
Bo Cavefors:
"När det traditionella romanskrivandet gått i stå och dagens diktkonst alltför ofta är antingen totaldöd eller efterapningar av vad som skrevs för fyrtio, femtio år sedan, känns det skönt att läsa och höra (Thörn framträder gärna med sina texter, svart konfirmationskustym, slarvigt påhängd, vit skjorta sedesamt knäppt upp till översta knappen) något som kommer från hjärtat, som bryter av mot alla litterära finsnickerier, något som är omöjligt att placera i gängse ismer. Thörn är ingen socialrealist, varken maoist eller marxist, nä, inte ens varken peronist eller perssonist, men i dessa texter visas fram ett blödande sår för avvikare, utstötta och marginaliserade människor i det allt mer avgrundsdjupa svenska klassamhället. I Thörns texter finns ett schwabiskt lidande, en sorgsenhet över världens tillstånd. Förtvivlan, ja. Thörn plockar varligt fram det absurda i människor och i människors tillvaro. Satir? Parodi? Ja och nej. Jag tycker dessa utmärkta texter är utomordentligt bra samhällskritik, framförd under former som lockar till skratt. Karl Gerhard var en mästare i detta och i att förvandla ordens o h meningarnas synbara verklighet till att förmedla information om det dolda, om att perspektivet lätt kan förskjutas. Spegeln visar bilden av bilden i den motstående spegeln. Detta är också Thörns teknik. Ibland omtuggning. Innötning. Det gäller att behärska språket, våga leka med orden, med meningarna, med tanken. Utomordedntligt är merparten någraminutersmonologer under rubriken Systemet. Jag tror att Thörn. i den formen funnit vad som passar honom perfekt: litteratur som kan läsas och som kan höras genom skicklig entertainment."



+ + +

Leif Elggren : Det är så vackert

Hon hade glass i tuttarna, min mamma alltså. Och Pers mamma också, det har han berättat. Rut hette hon, Pers mamma. Men han gillade mest vaniljkräm, Per alltså. Rune hette han, Pers pappa. Och dom bodde i våningen under oss. Präst var han Pers pappa. Och på söndagarna körde han alltid på småvilt på väg till högmässan. Harar mest, men också ett och annat rådjur. Dom försökte väl komma undan stackarna, men han var snabb med SAAB:en och körde på dom. Dom hade inte en chans. Det syntes knappt. Han var skicklig. Och på söndagseftermiddagen hängde dom där, på balkongen under oss. Han hade tagit ut innanmätet och stoppat in granris istället. Han var ingen dumsnut. Hela predikan måste han ha stått där och tänkt på söndagssteken. Kanske dreglat lite i predikstolen. Han tog kvinnor på brösten också. Kunde inte motstå. Han var i tidningen för det. Präst tog kvinna på brösten. Kanske tänkte han på glassen och kunde inte motstå frestelsen. Per hette han, hans son. Han var min bästis och han hade en syster som var stor. Hans storasyster. Henne ville jag se naken. Jag frågade mamman. Men hon tyckte jag skulle vänta till jag blev större. Jag planerade att gömma mej i hennes rum. Systerns rum alltså. Och på så sätt få en chans att se henne naken. Men det blev aldrig av. Vi hade annat att tänka på. Hemliga klubbar och skrubbar och sånt. Sånt som hör det utvidgade livet till. Sånt som hänger ihop med gravitation och ekonomi och natur och perfektion. Som en inventering. Första gången jag såg Pär uppträda var på Arvikafestivalen 2001. Det här är alltså en helt annan Pär. Det ses ju på stavningen av namnet om inte annat. De båda har aldrig träffats och kommer så aldrig att göra heller, var så säker. Pär band fast alla saker på marken med ett kraftigt rep. Kanske som en säkerhetsåtgärd med tanke på gravitationens upphörande. Som om allt skulle kunna vändas upp och ner. Han arbetade frenetiskt och länge. Det var mycket att göra. Han ville göra ett försök att återupprätta en perfekt värld. Och det brådskade. Innan dess, innan denna brådska, hade vi träffats ett antal gånger. Första gången var på Nature Is Perverse 1998. Där pratade vi om perfektion och det var viktigt. Andra gången var på Smålands Nation i Lund 2000. Han hade bjudit dit Guds söner som körde stolar och åmade sej elektroniskt. Jag kommer ihåg att han hälsade oss med orden: Jag är den som ni har letat efter. Den vars egenskaper ni ej har förmått att formulera. Det gick som kalla kårar utefter ryggraderna. Han hade rätt. Det var ett skitliv, men det skulle bli andra bullar. Dammet hade lägrat sej, eksemen kliade och det var strängar mellan tänderna. Men rösten hade en säregen klang och bar igenom trapphusen. Inget var sämre än bättre. Inget var dummare än klokt. Inget var så bländande skarpt. Allt var som så smidigt. Som så intelligent. Som ett biologiskt kullager. Nej som ett mentalt kullager. Han hade alltid tyckt om att vänta, vänta på saker som kommer, som infinner sej, som infriar vad de lovar, som står i rad och väntar på sin tur, som vill fram och pockar på just sin del i det hela. Inte bara stå och vänta på något som aldrig kommer, som tar tid och inbjuder till missmod, till sorg och depression, till tvekan och håglöshet. Jo så var det och vilken skillnad det utgjorde. Jo, outgrundliga äro Herren Sebaots vägar. Han fick sluta som präst. Han var tvungen att sluta som präst. Och jag kommer ihåg när han blev sinnessjuk. Han hade länge umgåtts med tankar av tvivel och närmat sej parapsykologien. Läst böcker som En musikers psykiska upplevelser av von Reuter. Gett Gud på båten och rest omkring i landet och sålt dammsugare. Säkert snuddat vid ett och annat bröst. Han slutade på Vadstena. Som en annan Vadstenabo, Rolf Nystedt, levde han länge på Coca Cola och svagt kaffe och försökte hitta tillbaka. Hitta hem. Men vägen var för lång och mycken tid hade förspillts på grubbel och dystra tankar. Gud hade aldrig återkommit, Gud hade annat för sej, andra att sörja för. Men när han dog var jag där genom min far som känt Rolf Nystedt större delen av sitt verksamma liv och vi fick en titt in genom dörren. Prästkragen hängde där den skulle och korset med Jesus i rent silver var också kvar. Inte mycket annat. Inte mycket annat. Men Rolf Nystedt var glad och jag förstod efter hand att det inte bara var Coca Cola i glasen dom drack ur. Birgittanunnorna fanns med i bilden och trippade i korridorerna och dom hade ett gott öga till Rolf precis som till Doktor Stolpe som också fanns med bakom ett hörn. Vadstenasvit hette en utav Rolfs böcker, den kom 1965 och blev hans sista. Men bäst tyckte jag nog om Lantjunkare från 1950. Jag har ett exemplar som är tillägnat min far. Och när jag var i tonåren tonsatte jag en av dikterna. Vi brukade sjunga den på våra fester. Den var sorglig och svårmodig. Det passade oss fint, det gjorde oss faktiskt upprymda och festglada. Precis som när vi lyssnade på Robert Johnson. Men jag vet inte om Rolf sålt sin själ till djävulen, dock kunde han ibland se ut som en djävul, en tjock djävul. Som en slags mutation. Men Per körde pengar, stora bepansrade bilar med pengar i stora lass. Han gjorde det bra och han gör det än idag. Han ler och är glad. Han klarade pärsen och klarade livhanken. Han solar sej i glansen, han njuter som fanken. Det här är bra. Jag lovar och svär det handlar om Pär.

Saturnus, december 2008

MP3 på CD
Booklet, illustrerad, 10 s. + omslag
ISBN 978-91-9778-190-9
DISKRET FÖRLAG
Beställ här>>>

raf: stadsgerilla - NY BOK!

raf: stadsgerilla
serie cavefors
hammarströms bokförlag
152 s., hft.
isbn 9 789173 27030 4

innehåll:
- bo i. cavefors : rebellens taktik och strategi
- holgers sista brev. 5 dagar inan han mördades. till en häktad som avbrutit hungerstrejken
- koncept andreas/ulrike. för en annan process. slutet på april 70
- ur: till de fängslade rafmedlemmarnas förklaring. januari 76
- ulrikes tal i moabit i september 1974 under rättegången på grund av fritagningen av andreas
- statstexter. andreas den 26 augusti 1975 under rättegången
- detta härrör från fångarnas förklaring den 21 augusti 75. vilken på grund av anteckningar tillkommit i domstolsbyggnadens källare. här rekonstruerad efter protokollet. delar härav har andreas vidareutvecklat i sin sakframställning i januari 76
- deklaration angående bomben i Hamburger Hauptbahnhof. frankfurter rundschau. sid 13. fredag 10 oktober 75. nr 235
- raf zeitung: begreppet stadsgerilla
- raf zeitung: stadsgerilla och klasskamp

120 kronor inklusive porto. Beställ HÄR!

aryan kaganof : midsummer in the death camp (for bo cavefors)

aryan kaganof
midsummer in the death camp (for bo cavefors)



it was a wonderful night in the death camp


everybody wore makeup, even the very


old men had their faces white with


powder and their lips so thickly


painted that they left left lip-


stick traces all over the


ground when they


tried to kiss the


boots of the


young


maidens


the music


playing was


harsh electronics


the instruments were


bones pulled out of the


incinerator, scratched rhythmically


with necklaces made out of teeth in


order to provide a beat for the melodies


that were stretched out on hair. occasionally


a solemn faced virgin would swell with delight


when she recognized a familiar tune, or some teeth


from a friend, and then, briefly, she would try to jig, but


most of the virgins were too weak for that. it was a wonderful


night in the death camp, the weather was fine and even the stench


wasn’t as bad as usual, considering the temperature. unfortunately i


had to work. i was editing letters that my fellow inmates were sending


to their mothers and fathers back home, making sure that they weren’t


trying to falsify any evidence about the conditions we lived under. making


sure that nothing hostile was written about our glorious leaders.


although i felt sad not to be taking part in the festivities


i was secretly proud of myself


after all i had volunteered


to join the fra


after all


i’ve


got


nothing


to hide


do you?




June 20, 2008

Action from Qualis Artifex Pereo
Performers: X, Y and Bo I. Cavefors
Photo: Aryan Kaganof