J.M. Fonollosa
CARRER DE GIRONA
Det är svårt att leva. Det är mycket svårt.
Det tycks mig att de andra aldrig vet
vad de borde göra, säga... De uppför sig
som skådespelare som ignorerar tom intrigen
och gör misstag och fördärvar allt.
Eller så är det kanske jag som gett mig på
ett verk vars handling jag inte känner till
och att det jag gör och säger inte sammanfaller
med scenariot de andra för fram.
Därför behöver jag mycket tid.
Jag måste varje dag återuppbygga
världen de andra raserar.
Och varje kväll granska skälen till att
saker har utfallit pâ ett annat vis
än jag sâ väl planerat.
Och så måste jag med stor försiktighet
förbereda vad jag ska göra och säga nästa dag.
Och vad de andra kommer att göra och säga
beroende pâ de situationer jag försätter dem i.
Men det sker inte som förutspått.
Därför behöver jag vara ensam.
Jag behöver tillbringa mycket tid ensam.
Jag måste varje dag återuppbygga
min värld, den de andra raserar.
Översättning av Mats Rehle från J.M. Fonollosas diktsamling Människans stad: Barcelona.
* * * * *
Mats Rehle
CARRER DEL CAP DEL MÓN
Estimado señor Fonollosa, även jag måste
vara ensam största delen av mina dagar.
För mig är det dock inte min värld de andra
raserar - det är mig. De gör mig till någon
jag inte vill vara. Till någon med ett
snett, påklistrat, leende. Till någon
som bara talar om trivialiteter.
Till någon som flyr undan verkligheten
- den som gör ont -; frågorna:-"Hur länge
stannar du?"- regnet öser ner -"Vad gör du
hela dagarna?". Jag svarar undvikande,
påstår att jag arbetar med översättningen
av dina dikter frân New York och Barcelona.
Så det jag måste återuppbygga varje dag
är mig själv, min sanna person. För att
behålla mitt värde för mig och mina vänner,
de som är mig "lika nära som min egen hud".
Om jag lät mig gå förlorad till den där
pappfiguren de andra möter skulle jag lika gärna
kunna köra en rakkninv nerför mina veners gator,
liggande i mitt sista, helande bad.
Copyright©Mats Rehle 2009
No comments:
Post a Comment