Leif Holmstrand & Bo I. Cavefors / Dödens Ö / Galleri Ping-Pong samt BOKRECENSIONER

'
'
'

19 August · 19:00 - 21:00

Galleri Ping-Pong
Rådmansgatan 7
Malmö, Sweden
Det är dags

för en releasetillställning för

Bo I. Cavefors och Leif Holmstrands bok

”Dödens ö / Ganymedes och Hebe”

(formgiven av Pär Thörn).

'

Två dramatiska texter.

'

Den första (Cavefors: ”Dödens ö”, monologisk librettoform),

cirklar lyriskt sjungande kring döden

förstådd som begär och överskridelse,

kanske rör det sig om en besvärjelse eller bön.

'

Den andra

(Holmstrand: ”Ganymedes och Hebe”, mysteriespel för två aktörer

och en förinspelad röst),

fokuserar bland annat på det stumnade och

omöjliga i döden som sexuell erfarenhet.

'

Texterna kompletterar varandra,

omöjliggör varandra utan att något blir oskadliggjort.

'

Konflikt och förståelse.

'

Under kvällen kommer Pär Thörn att framföra improvisationsmusik.

Bo I. Cavefors och Leif Holmstrand kommer att läsa ur boken.

-

Tid: 19.00, 19 augusti 2010

Plats: Galleri Ping-Pong, Malmö

'

+ + +

'

'

Recensioner:

Thomas Sjösvärd,
under rubriken "Utlevelse och distans"
i Tidningen Kulturen den 23 oktober 2010.
Mer HÄR!

+++

Ann Lingebrandt,
under rubrken "Dödsfixerad duo"
i Helsingborgs Dagblad den 19 oktober 2010.
Mer HÄR!

+++

'

Lars-Göran Söderberg, i

Tidningen Kulturen:

"Läs och förfäras, läs och ta till er, läs och förneka -

som undertecknad har gjort- men läs!"

Mer HÄR!

+

Anonym mailar angående Söderbergs recension:

"Oceanen av älskande kroppar är primärt inte en gestaltning

av erotik utan en stark djup bild av det hav som bär människorna

mot dödens ö. Jag blir osäker om det skulle kunna visualiseras

sceniskt, det kanske skulle krävas film. Åskådaren

skulle annars bli alltför fixerad vid det mest spektakulära,

det sexuella som ju är sekundärt. Det finns ett stående

problem med att använda sexualitet i

gestaltning: människor tror genast att det är pornografi,

ädel- eller annan.

'

Jag har måst läsa texten ett antal gånger. Den har flera bottnar.

En kritiker tolkade den sexuella utlevelsen som ett fåfäng

och förkastligt försök till bot mot dödsskräck.

Det skulle verkligen minst av allt fallit mig in

att läsa detta så. (Och om så, vad vore det förkastliga att lindra

dösskräck med sexuell utlevelse? Vem skulle ha mandat attdöma ut

den besvärjelsen med något som man inte skall ägna sig åt. Vilken

människa står över det mänskliga?)

'

I stället: när Sapfo har dött stiger "jag" in i riket hon tillhör, även om

hon inte är närvarande där. "Jag" möter henne inte där, hon är borta.

"Jag" möter sig själv - det vill säga, sitt egentlliga liv - på Dödens Ö. Det

är ett f'ält av paradoxer, det är kort sagt varandet i sig, olösligt.

För att "jag" skall kunna inta Sapfos plats, hennes ö, måste hon passeras,

besegras, som krigföring betraktat är det logik, det är bara enkel

invasion, men som varande betraktat? Igen: sexet och

kåtheten, hamnar lätt i hyperfokus närhelst

en publik konfronteras med orden och

bilderna för dem, men det innebär i detta fall en fokusförskjutning

som förvillar. Här är bortom all villa inte kvinna eller man, knappt

ens liv eller död, här är... något annat. Färden dit kräver

ofattbart mod, Man måste förbi smärtan, lusten, kopulerandet, förbi

kön och könsakt, förbi själva inpiskningen i döden, förbi

drömmen, törnena och de blommande rosorna, inte genom att fegt

passera vid sidan av det utan genom att våga passera fullt ut

igenom det: först där, först då, och bara vid slutet av just den

vägen: mors mystica - Något Annat."