'





'


'


'


'


'


'
Bo I. Cavefors
HERRE

Herre,

Herre gode Gud,

man tvistar om

var

Din Son föddes.

Man tvistar om ursprunget…

…om platsen!

En liberal tidning hävdar att det var

på ett pensionat

i Betlehem,

...en nyliberal tankesmedja

pekar ut en grotta som

födelseort

medan en tredje,

socialdarwinistiskt, eller möjligen

newagehumanistiskt inspirerad

filosofigrupp,

helst helt vill förtiga

Hans existens.

Är det inte så

att berättelsen

om stallet,

denna fallfärdiga,

dåligt planerade,

smutsiga,

denna

stundom

sällsynt bräckliga byggnad,

exakt som snickarboden,

där man kände doften

av sågspån och lim och

såg spånorna från

getfot och skölp,

ja, att allt detta

inte är

turistiska beskrivningar

av Kristus Jesus födelseort

och uppväxtmiljö,

den sociala kontexten,

så att säga,

utan att det är

en karakteristik

av världen;

det är visioner

som får styrka

i just detta

att i detta

stall och i

detta snickeri,

(Josefs eviga raggande

efter nya kunder),

byggt av våra synder

och våra fel och våra

svagheter

och vår otro

och våra tvivel,

har Kristus Jesus

kommit till världen

och fostrats

till att i sig visa

Din mildhet.

De heliga platserna

förvandlades då

och förvandlas idag,

till marknadsplatser

för ocker och

orättvisor och

månglares profiter.

Fostrad av

en fattig snickare,

som fann sin försörjning

bortom den globala ekonomins

bonusar,

som aldrig anlitades för

att vara med och

bygga Pontius Pilatus Palats,

kastade Han

månglarna ut ur Templet,

slog sönder deras kassakistor,

rev sönder skuldbreven,

släppte duvorna

fria.

Till allas häpnad

kunde de dävna

duvorna flyga...

När orden inte räckte till,

när dialogen

och det goda exemplet

visade sig

vara utan verkan, när ingen

lyssnade och ingen ville förstå,

när stanker

från penningmånglande

banker

kvävande

bredde ut sig

över Tempelgården,

fanns bara våldets väg kvar.

Likt Odysseus,

som surrade

fast sig själv

vid den korsformade

trämasten, når Han,

efter irrfärder och frestelser,

sitt eget och vårt Ithaka,

fastnitad vid

korset av trä.

Hör Sirenerna.

Den nakna människan,

alla Jungfrur Maria,

svarta som Kedars tält,

på flykt undan glåporden

och den ociviliserade

civilisationen,

söker sig

till öknen

och in i Hans famn.

"Come and drink! /

Eat flame which will make you /

Messengers of fire!"

(Det avslutande citatet: Syrian Eucharist)

Texten ursprungligen publicerad i tidskriften Karmel nr.3 1996, därefter på skilda håll i olika versioner.

Text&Bild: Copyright©Bo I. Cavefors(text) & En Kartusian (bild) 2009.