30.12.09
C.M.LUNDBERG : illustrationer flödar i stickande grå väder...
C.M. Lundberg
fredag 10 oktober 2008
illustationer flödar i stickande grå väder bleker ansiktet med blemmor täckt av sönderdelade avsikter som skär ansiktet i ögonstenar som kan läggas på hög. insjunkande trevar efter något där smutsen finns i ögonhålan av sand slänger de somliga ägnar trevar med händerna i mörkret blicken mot sandtaget hålan talar om ljungen som växer delas i sökandet efter händer där önskningen fyller ytan i sanden ögonstenar slipas mot sanden stirrar mot personer utanför det känns men visar sig därifrån olika omkring ett område bredvid sandtaget sover där då sängen av metall söker sig dit stenarna i behållaren som facetter inom det lilla ögat.
leder in i kärnan korallformationer blänkande metall smakar blod röret smalnar intill sig sakta spetsen bestrykes av olja leder in expanderar till kärnan ett iploderat sjunkande i metallstrukturen pupillen vidgas äter ljuset starkt faller förtvinar in i centrum krafsar i hörnet intill kärnan som vidgas och smälter agressivt mina händer bles jourhavande läkare stänger i bländningen mängder av ljuspunkter träffar jag ser inte kärnan känner metallröret spetsen sylvass oljan i sändningen kärlet sticksår på handen den gamla stugan smala korridoren ljuset starkt vaknar pupillen vidgas trasas sönder stänger ögat.naturlig smörjer viskbildningen innehållslös i närhetens klyka skeva ljuskäglor i krampaktiga sjunker skeppet strukturer i fallande tårar ihållande dokumentförstöraren svärmare i vilsna klaustrofobiskt klädesplagg som vitt rep väljer stoppsignal av alla nattens överraskningar i smällen som påbörjades att leda bort att vika in flytande grenverket som säkert byggnaden angrep. benen rör sig sakta svänger de olika svänger av och an omgjord lukt närmar mig det slitna rök tjock och grå före en kontakt visar vägen till olika vi sträcker ut oss omkring detta av otydligheternas mitt närmar mig den fastspända i bilbältet nedanför gropen ögon som öppnas och stängs ljuskäglor i väntrummets klang smörjer in fingrarna småleende benbitar i rörelse.
kameran i rörelse schaktmassor om det sjunkande skeppet omslingrade varandra inåt landet tappade kontrollen vi sträcker ut oss omkring detta avtryck av smältvatten den färgsprakande ängen stänket av fåglar sänker blicken som lyhörda sväljer om vi blir tillåtna intill svagaste länken i resåren pillade bort småsårens lila och samlingens stickprov flagan av sot rinner i håret lämnar dig utan fasthållen kom dit vi väntar inte strömlinjeformade lämnar över kroppen utan tanke det smakar salt förvisningen gäller området stilla närmare vilan i grödornas linje på lämningens sida benträdgården lakas ur vilken i vasken som smälter i riktningen måste visas på stora skärmar i natten dåsar svagare former av grälla färger svärtan av havet som dröjer sig kvar dämpat fastslå i sänker det lästa ilandflutna omstrukturerade utåtstående i instuckna ord lägger nagelbitar orden i salen genomresa vika deras bortsprugna hälft bladen lämnar krattan vanliga limstift de sidostuckna lätena samlade damm inandades sorti av söderhavet vältalighetens näste.
Copyright©C.M.Lundberg 2009
27.12.09
13.12.09
Bo I. Cavefors : Naturens självklokhet vad gäller ståndare och anus...
Bo I. Cavefors:
''
Naturens självklokhet:
här handlar det inte om
ståndare
och pistill
utan om ståndare som öppnar käften
för
andras ståndare;
den pansrade soldaten skjuter
sperman rakt
in i hanblommans vidöppna anus
medan pistillen nere
till
höger
förgäves
öppnar sin mun för den i
stålpansaret
dolda phallosen.
'
'
'
Texten och bilden ingår i Stefan Hammaréns trilogi Första skarabéerboken, Största skarabéerboken samt Tredje generation skarabéerbok, vilka utkommer på Johan Hammarströms Bokförlag, Umeå 2010.
12.12.09
11.12.09
'
'
'
'
'
'
'
Bo I. Cavefors
HERRE
Herre,
Herre gode Gud,
man tvistar om
var
Din Son föddes.
Man tvistar om ursprunget…
…om platsen!
En liberal tidning hävdar att det var
på ett pensionat
i Betlehem,
...en nyliberal tankesmedja
pekar ut en grotta som
födelseort
medan en tredje,
socialdarwinistiskt, eller möjligen
newagehumanistiskt inspirerad
filosofigrupp,
helst helt vill förtiga
Hans existens.
Är det inte så
att berättelsen
om stallet,
denna fallfärdiga,
dåligt planerade,
smutsiga,
denna
stundom
sällsynt bräckliga byggnad,
exakt som snickarboden,
där man kände doften
av sågspån och lim och
såg spånorna från
getfot och skölp,
ja, att allt detta
inte är
turistiska beskrivningar
av Kristus Jesus födelseort
och uppväxtmiljö,
den sociala kontexten,
så att säga,
utan att det är
en karakteristik
av världen;
det är visioner
som får styrka
i just detta
att i detta
stall och i
detta snickeri,
(Josefs eviga raggande
efter nya kunder),
byggt av våra synder
och våra fel och våra
svagheter
och vår otro
och våra tvivel,
har Kristus Jesus
kommit till världen
och fostrats
till att i sig visa
Din mildhet.
De heliga platserna
förvandlades då
och förvandlas idag,
till marknadsplatser
för ocker och
orättvisor och
månglares profiter.
Fostrad av
en fattig snickare,
som fann sin försörjning
bortom den globala ekonomins
bonusar,
som aldrig anlitades för
att vara med och
bygga Pontius Pilatus Palats,
kastade Han
månglarna ut ur Templet,
slog sönder deras kassakistor,
rev sönder skuldbreven,
släppte duvorna
fria.
Till allas häpnad
kunde de dävna
duvorna flyga...
När orden inte räckte till,
när dialogen
och det goda exemplet
visade sig
vara utan verkan, när ingen
lyssnade och ingen ville förstå,
när stanker
från penningmånglande
banker
kvävande
bredde ut sig
över Tempelgården,
fanns bara våldets väg kvar.
Likt Odysseus,
som surrade
fast sig själv
vid den korsformade
trämasten, når Han,
efter irrfärder och frestelser,
sitt eget och vårt Ithaka,
fastnitad vid
korset av trä.
Hör Sirenerna.
Den nakna människan,
alla Jungfrur Maria,
svarta som Kedars tält,
på flykt undan glåporden
och den ociviliserade
civilisationen,
söker sig
till öknen
och in i Hans famn.
"Come and drink! /
Eat flame which will make you /
Messengers of fire!"
Texten ursprungligen publicerad i tidskriften Karmel nr.3 1996, därefter på skilda håll i olika versioner.
Text&Bild: Copyright©Bo I. Cavefors(text) & En Kartusian (bild) 2009.
'
'
'
'
'
'
Bo I. Cavefors
HERRE
Herre,
Herre gode Gud,
man tvistar om
var
Din Son föddes.
Man tvistar om ursprunget…
…om platsen!
En liberal tidning hävdar att det var
på ett pensionat
i Betlehem,
...en nyliberal tankesmedja
pekar ut en grotta som
födelseort
medan en tredje,
socialdarwinistiskt, eller möjligen
newagehumanistiskt inspirerad
filosofigrupp,
helst helt vill förtiga
Hans existens.
Är det inte så
att berättelsen
om stallet,
denna fallfärdiga,
dåligt planerade,
smutsiga,
denna
stundom
sällsynt bräckliga byggnad,
exakt som snickarboden,
där man kände doften
av sågspån och lim och
såg spånorna från
getfot och skölp,
ja, att allt detta
inte är
turistiska beskrivningar
av Kristus Jesus födelseort
och uppväxtmiljö,
den sociala kontexten,
så att säga,
utan att det är
en karakteristik
av världen;
det är visioner
som får styrka
i just detta
att i detta
stall och i
detta snickeri,
(Josefs eviga raggande
efter nya kunder),
byggt av våra synder
och våra fel och våra
svagheter
och vår otro
och våra tvivel,
har Kristus Jesus
kommit till världen
och fostrats
till att i sig visa
Din mildhet.
De heliga platserna
förvandlades då
och förvandlas idag,
till marknadsplatser
för ocker och
orättvisor och
månglares profiter.
Fostrad av
en fattig snickare,
som fann sin försörjning
bortom den globala ekonomins
bonusar,
som aldrig anlitades för
att vara med och
bygga Pontius Pilatus Palats,
kastade Han
månglarna ut ur Templet,
slog sönder deras kassakistor,
rev sönder skuldbreven,
släppte duvorna
fria.
Till allas häpnad
kunde de dävna
duvorna flyga...
När orden inte räckte till,
när dialogen
och det goda exemplet
visade sig
vara utan verkan, när ingen
lyssnade och ingen ville förstå,
när stanker
från penningmånglande
banker
kvävande
bredde ut sig
över Tempelgården,
fanns bara våldets väg kvar.
Likt Odysseus,
som surrade
fast sig själv
vid den korsformade
trämasten, når Han,
efter irrfärder och frestelser,
sitt eget och vårt Ithaka,
fastnitad vid
korset av trä.
Hör Sirenerna.
Den nakna människan,
alla Jungfrur Maria,
svarta som Kedars tält,
på flykt undan glåporden
och den ociviliserade
civilisationen,
söker sig
till öknen
och in i Hans famn.
"Come and drink! /
Eat flame which will make you /
Messengers of fire!"
(Det avslutande citatet: Syrian Eucharist)
Texten ursprungligen publicerad i tidskriften Karmel nr.3 1996, därefter på skilda håll i olika versioner.
Text&Bild: Copyright©Bo I. Cavefors(text) & En Kartusian (bild) 2009.
5.12.09
Subscribe to:
Posts (Atom)